Odessa d. 2 November 418 ..
Vid min ankomst hit tog jag in i klubbens
Hotel, hvarest jag qvarstannade i tio dagar,
och flyttade sedan i ett enskilt hus midt
emot en af stadens lifligaste och behasgliga-
ste trakter, ty från mina fönster har jag utsigt
öfver hamnen, hvilket föranleder mig att först
tala derom, I December och Januari är ham-
nen ofta stängd af is, och man kan under
dessa båda månader icke med säkerhet räkna
på sjöfartens obehindrade gång, ehuru vattnet
ofta är öppet hela vintern igenom. Om som-
maren äro nordanvindarne rådande, äfven är
farten till Konstantinopel bestämd af årstider-
na. Med god vind anlända fartyg derifrån
icke sällan på halftredje dygn, stundom behöf-
va de fyra, men öfver hufvud kan man räkna
att tio dagar åtgå dertill. Man har exempel
att hundrafemtio fartyg på fyratioåtta tim-
mar anländt hit från Konstantinopel.
De fartygs laddningar, som anländt från
den Turkiska hufvudstaden, urlastas vid Ka-
rantäns-inrättningen, der de sorgfälligt under-
sökas och renas, Till det farliga uppdraget
att undersöka de för smitta misstänkta varori-
na använder man, under autoriteternas ögon,
till galererna dömda missdådare, såsom lefvan-
de tänger, hvilka måste bandtera dessa artik-
lar. Skeppen befraktas åter, utan att besätt-
ningen får gå i land. De till varornas trans-
port använda båtarne eller Gabarrerne få icke
föra några segel, på det de icke må insupa
och meddela smittan. Efter sin återkomst sku-
ras ocn rengöras dessa båtar nied den största
sorgfällighet, och efterses af särskilta tjenste-
män. Skeppen behöfva också icke länge vän-
ta på ny last, Dessa. anstalter göra emeller-
tid Odessa tillen sorglig och död bamn, man
ser här inga segel, inga lifhga kajer, ingenting
af stora sjöstäders rörlighet, och i en stad,
der sjöfarten spelar en så stor roll möter
man likväl på gatorna inga matroser. I an-
seende till min förkärlek för den blåa tröjan
och de hvita byxorne, törefaller det mig besyn-
nerligt, att se hafvet framför mig och likväl
icke höra någon beckig sjöman stoja vid stran-
den.
För några dagar sedan besökte jag Karan-
täns-anstalten, Den är uppbyggd på en lång
hamndam, dit sjökapitenerne måste begifva
sig i båt, för att tala med konsignatörerne.
Jag åtföljde min artiga vän M , och
hade sålunda tillfälle att vara vittne till
de formaliteter, som devvid iakttagas. Två
eller tre skeppskapitener, som voro kon-
signerade till bonom, afbidade hans an-
komst. En träd-palisadering skilde oss från
-kajen, och min vän hade nog att göra, att
s vara kapitenerna, som alla på en gång talte
om särskilta affärer. Slutligen lyekades det
honom, att tillfredställa dem alla, och de for
ro åter bort.