ODESSA.
(af Moore ur ÅA Journal from London to
Odessa.)
Odessa var år 1789 ingenting annat, än en
liten Turkisk post kallad Hadji Bey, som be-
stod af ett fäste och några jordhyttor. Gene:
ral Mafor Ribas, som intog den, hade i början
för afsigt, att deraf göra en krigs- och han-
delsplats; men denna plans utförande börja-
des först 1803. Vid den tid var spannemåls
utförseln ganska betydlig och folkmängden
som tilltog genom invandring af Ryska och
Polska bönder, af Grekiska soldater och Ju-
diska familjer, växte snart till mer än 10,000
menniskor, Kejsar Paul befriade dem från
alla utskylder på fem och tjugu år, och för-
sköt penningar, till uppförande af de nödrvän-
digaste offentliga byggnader. Men först ifrån
den tid, då Hertigen af Richelieu blef dess
Gouvernör (i Mars 1893), föregick en nästan
magisk förvandling med stadens yttre. Han
kallade genast köpmans-korpsen till sig och
förmådde dem till inrättande af en municipal-
kassa, hvilken kunde tillåta nya anstalter.
Han hade att kämpa med många hinder, men
det lyckades honom, att förena alla till ett
gemensamt ändamål: koloniens välstånd, och
inom några år var en stad uppbyggd, befol-
kad och organiserad, som blef rik och blom-
strand2. Den pest, som utbröt här år 1912, gaf
honom nya anspråk på dess innevånares tack-
samhet. Hans uppoffringar och kloka åtgär-
der mildrade denna förfärliga landsplågas följ-
der. Också lefver hans minne i Odessa i så
stor vördnad, att år 1823 en subskription öpp-
nades, för att åt honom uppresa en staty.
Grefve Langeron, hans efterträdare, trädde i
hans fotspår. År 1814 var innevånarnas antal,
utom garnisonen, redan 20,000, och nuv har
det stigit till mer än 40,000, bestående af Rys-
sar, Polackar, Italienare, Fransoser, Tyskar,
Spanjorer, Engelsmän, Armenianer, Tartarer,
Moldauer, Judar m. m. Vi låta nu Herr
Moore tala, likväl med förbigående af en och
annan mindre vigtig detalj.