Det lönar ej mödan att vederlägga den teorien, att fabriksbränning skall skapa spanmåls-handel, så att undsällnings-magasiner skola blifva umbärliga. Om fabrikören i goda år köper mera spannmål, än ban för året afverkar till bränvin, som ej är så positivt afgjordt, så lärer han icke af barmhertighet emöt svältande bröder, låta fahriken stå, och sälja spanmålen, SIö säd, af väta och frost försämrad, användes af smärre hushållare nu meå förmån; vid stora fabriker brännes ej af annat än den stridaste säd, derföre att den lemnar mesta bränvinet. I Sverge tillverkas nu minst hälften af bränvinsqvantiteten af potates. Fabriksbränning sker ej, och kan ej ske af potates, med undantag af några större godsägare, af hvilka potates odlas istort. Om odlaren nödgas köra sin potates 2 mil till fabriken (man kan hösttiden högst lägga 3 tunnor på ett par hästar) lärer fabrikören, som exklusivt har rättighet att förvandla denna växt till en vara, som kan konserveras, det ej råämpet kan, då ej betala mera än höstpriserne, som vanligen äro omkring I Ridr per tunna — och då odlaren beräknar transport-kostnaden, hafver ban Litet eller intet för sin vara, och följden måste blifva potates-kulturns förminskande, och bränvins-bränningens bedrifvande till det mesta af säd, och landet snart komma till den lyckliga ställning, det var under Kronobränneri-tiden, då några hundrade tusen tunnor spanmål från utlänningen årligen måste införskrifvas och betalas, samt uppsu-: pas — ett stort statshushållsingsprojekt. Det är att observera att potates är en trädesväxt, förberedande för följande gröda, som med våra arbetslöner icke lönar att begagna om foderväxt, och då jorden ej bär potates, rädes den, och bär intet. Bränvinsbränningen, som den nu bedrifves, ir moraliskt skadlig; men är det husbehofs-: bränningen, som dertill är vållande? eller syndafloderne ututr fabiikerne elller de pisto-. riske verken, som göra öfverflöd af bränvinsillgång och följaktligen låga priser. (Det är: le pistoriska verkens ägare, som sätta pris på bränvin och nödgas sätta det lågt, för att bli utaf med varan.) Då bränvinet är dyrt, supes mindre, och yllerilasten är mera sällsynt; detta är af erfaenheten bestyrkt. Om Staten nödvändigt kulle behöfva högre anslag till dess utgifter, å är det visserligen billigt att detta lägges på bränvinet, för att göra det dyrare; men jet är också nödvändigt, om man skall vinna letta ändamål, att bränningstiden förminskas, på det att den öfverflödiga tillgången ej måtte finnas, och sådant äfven verka till varans lyrhet; sedan man lärt af erfarenheten, att: lyrt bränvin verkar mindre supande, mindre ylleri och deraf följande laster. För att ernå båda ändamålen: ökadt Statsvaslag, utan att betunga folket i allmänhet, ty det är bränvinssuparne, som egentligen blifva skattlagde), skattjemkning, om den är Ad vuänd;a camt gArra hrönugIinns, Io Ah fn