Det lönar ej mödan att vederlägga den
teorien, att fabriksbränning skall skapa
spanmåls-handel, så att undsällnings-maga-
siner skola blifva umbärliga. Om fabrikören
i goda år köper mera spannmål, än ban för
året afverkar till bränvin, som ej är så po-
sitivt afgjordt, så lärer han icke af barmher-
tighet emöt svältande bröder, låta fahriken
stå, och sälja spanmålen, SIö säd, af väta
och frost försämrad, användes af smärre hus-
hållare nu meå förmån; vid stora fabriker
brännes ej af annat än den stridaste säd, der-
före att den lemnar mesta bränvinet.
I Sverge tillverkas nu minst hälften af
bränvinsqvantiteten af potates. Fabriksbrän-
ning sker ej, och kan ej ske af potates, med
undantag af några större godsägare, af hvil-
ka potates odlas istort. Om odlaren nödgas kö-
ra sin potates 2 mil till fabriken (man kan
hösttiden högst lägga 3 tunnor på ett par hä-
star) lärer fabrikören, som exklusivt har rät-
tighet att förvandla denna växt till en vara,
som kan konserveras, det ej råämpet kan,
då ej betala mera än höstpriserne, som van-
ligen äro omkring I Ridr per tunna — och
då odlaren beräknar transport-kostnaden, haf-
ver ban Litet eller intet för sin vara, och
följden måste blifva potates-kulturns förmin-
skande, och bränvins-bränningens bedrifvande
till det mesta af säd, och landet snart kom-
ma till den lyckliga ställning, det var under
Kronobränneri-tiden, då några hundrade tu-
sen tunnor spanmål från utlänningen årligen
måste införskrifvas och betalas, samt uppsu-:
pas — ett stort statshushållsingsprojekt.
Det är att observera att potates är en trä-
desväxt, förberedande för följande gröda, som
med våra arbetslöner icke lönar att begagna
om foderväxt, och då jorden ej bär potates,
rädes den, och bär intet.
Bränvinsbränningen, som den nu bedrifves,
ir moraliskt skadlig; men är det husbehofs-:
bränningen, som dertill är vållande? eller
syndafloderne ututr fabiikerne elller de pisto-.
riske verken, som göra öfverflöd af bränvins-
illgång och följaktligen låga priser. (Det är:
le pistoriska verkens ägare, som sätta pris på
bränvin och nödgas sätta det lågt, för att bli
utaf med varan.)
Då bränvinet är dyrt, supes mindre, och
yllerilasten är mera sällsynt; detta är af erfa-
enheten bestyrkt. Om Staten nödvändigt
kulle behöfva högre anslag till dess utgifter,
å är det visserligen billigt att detta lägges
på bränvinet, för att göra det dyrare; men
jet är också nödvändigt, om man skall vinna
letta ändamål, att bränningstiden förminskas,
på det att den öfverflödiga tillgången ej måt-
te finnas, och sådant äfven verka till varans
lyrhet; sedan man lärt af erfarenheten, att:
lyrt bränvin verkar mindre supande, mindre
ylleri och deraf följande laster.
För att ernå båda ändamålen: ökadt Stats-
vaslag, utan att betunga folket i allmänhet,
ty det är bränvinssuparne, som egentligen
blifva skattlagde), skattjemkning, om den är
Ad vuänd;a camt gArra hrönugIinns, Io Ah fn