OR Uv
Cå
man bör up pträda mot en sådan kämpe; han
jäfvar dem med skäl. Vi skola endast använ-
da några tryckta bokstäfver i i det dokument, som
kallas Regeringsform, och hvilkas intyg det ål-
minstone torde bli svårt att bestrida, Det
heter dert. ex.: Svenska folkets urgamla rätt,
att sig beskatta, utöfvas af Riksens Ständer al
lena vid allmän Riksdag. — Alla afgiftar,
som Rikets Ständer beviljat, skola utgöras in
till slutet af det år, under hvars lopp den nya
bevillningen af Riksens Ständer fastställd blif-
ver. Varda Riksens Ständer dessförinnan af
Konungen eller Statsrådet sammankallade, upp-
hböre bevillningen, hvartill alla ofvannämde af-
gifter räknas, med det årets utgång, då en så-
d: an Riksdag börjar.? Så väl Rikets ordina-
rie stlatsmedel och inkomster som hvad på
sätt omlförmäldt äv, under namn af extraordina-
rie utlagor eller bevillningar till statsverket,
af Rilsens Ständer anslås, va re under Konun-
20ns disposition, att till de af Hiksens Stän-
der pröfvade behof och eficr den upprättade
Staten anordnas:
— Indeloingsverket förblifver orubbadt intill
dess Konur gen och Riksens Ständer finna nödig!
aågon ändring ceruti samfälldt att göra, Mm. m.
Man torde häraf finna, att Regeringsformen
tillägger Ständerna en, aldraminst lika så vid-
sträckt och fullständig, beskattningsrätt, som
något auvnat lands representanter äga, och det-
ta i så tydliga och bestämda ordalaz, att de
ras misskänvande eller förtydniug icke är möj-
ig: att Konungen och dess regeriog icke ens
äger någon röst vid beskattoingsfrågors disku-
terande eller afgörande, och att, långt ifrån
alt förutsätta några anslags evighet, grundla-
gen tvertom uttryckligen förklarar, att Rikets
Ständer ej kunna ålägga nationen en bevillning
för längre tid än till deras nästa sammanträ-
de, och att, i fall detta inträffar förr än de
påräknat, bevillningen upphör, när den urti-
ma Riksdagen samlats. Det bör också väl mär-
sas, att Regeringsformen icke på något stalle
undantager de ordinarie inkomsterna, vid få-
san om den allmänna beskattningsrätten. Hon
tvertom säger tydligen, att de skola utgå till
de af Riksens Ständer pröfvade behof, och så-
dan bar äfven praxis hittills varit vid alla
Riksdagar, då Statsutskoltet till Ständerna:s !
pröfnivg afgifvit bestämmandet af ordinari
både inkomster och utgifter uti tvenne särskil-
ta hufvudbetänkanden.
Ios. torde ej behöfva ytterligare ådagalägga
det olämpliga, inkonstitutionella och förkastlsga
i Alivervas ofvannämda yttranden. Han vill
icke uadersöka, från hvilka motiver de kunna
härleda sig och hvilka syften man derigenom
boppats uppnå; men kan göra sig förvissad,
att fr Hofkanslern, som visat så mycket nit
för upprätthålj andet af Rikets Ständers vär-
dighet, ej låter de förnärmande uttryck om
dem, som Minerva fällt, lemnas obeifrade; ty
något smädligare kan väl icke sigas om en
Statsmakt, än då man will beröfva henne hela
den rätt, sakens natur och konstitutionen til-
lägga henne, och nedsätta henne till den för-
ödmjukande ech föraktliga elaftjensten, att vara
det makt- och viljelösa verktyget till natio-
nens möjliga betungande och utarmande, såvida
icke Regeringens misskund frälsar benne från
VV OJ PM SAMA RARE OT he CN