Uffe ev Uv EV MUTE VIERA —B8bWALfg MEL Ett
organisera försvarsverket? — att de äga in-
gen makt öfver de ordinarie inkomsterna, eme-
dan de äro pligtige alt genom bevillning fyl-
la, hvad som utöfver dem kan erfordras, emedan
behofven skola fyllas? — att de icke få indra-
ga eller förvandla de ordinarie inkomsterna,
oaktadt alla revolutionspartiets och dess skrift-
stallares förespeglipgar, — att indelningsverket
ligger utom Ständernas horizont — att den
värfvade armdens löner ej af dem kunna åt-
kominas, så länge samhälle och rättstillstånd va-
ra7 — att Ständers besiut väl i de flesta fall
tafva Konxuagens sanktion, men ingalunda tvärt
om? o ss. v. Allt detta med mera af samma
slag, står att läsa i N:o 89 af besagde tidning
för Tisdagen den 3:te sistl November.
Hvar och en vet, att Regeringsformen tilläg-
ger Konungea allena lagstiftande makten i
ekonomiska mål, at folkets representan-
ters vilja och ta inka i dessa fall, endast ka.
uttryckas i form af önskan, och att dessa önsk-
ningar ganska ofta af Regeringen lemnats utan
afseende, ett förhållande hvilket en Engelsman, ;
fall han kurde tänka sig det i sitt land, skul-
le anse som en skymf mot nationen och dess
parlament. Man vet vidare, att beslut, rörande
lagars stiftande, upphäfvande elier förändring,
lagar, efter hvilka folket, så vidt det kan sä-
gas representeradt af sina Ständer, förklarat siv
vilja dömmas, blifvit af Regeringen vägrade
sanktion. Man ser silunda att ständernas mak!
att stifta lagar redan är 1 sjelfva konstitutio-
nen temligen inskränkt, och att de sålunde,
helst om man erinrar sig deras femåriga borto-
varo, äfvensom deras långa och tiöttande sam-
mankomster, blott till en ringa del svara mot
det begrepp, man i nutidens mening gör sig om
en national-representation och dess attributio-
ner. De ägde likväl i bebåll ena makt, som ji
nödfall kunde ersätta bristen på all annan:
beskattningsrättens; en rättighet, hvarförutanr
ordet Ständer är ett nousens. Men rådfrågom
Minerva, och vi skola finna att äfven denna
makt blott är en skuggbild, cch Ständerna en-
dast lydiga och förnedrade verktyg, som äro
pligtige att fylla hvad Regeringen kan be-
haga anse som bebof; att de icke få
afbjelpa det tryekande i föregående Stän-
ders möjliga förbastande, lättsionighet eller
venalitet i fall de kunde misstänkas derför,
ty de kuona, enligt hennes påstående, icke för-
minska eller indraga en fordom beviljad tön,
och dymedest lindra folkets bördor, huru ger-
na de än möjligen kunde vilja det. Hvilker
men af heder och fri känslighet skulle icke
anse för en skam och olycka, att under så-
dana förbållanden nödgas utöfva representant-
kallet, och huru skall väl nationen ans:
det för hatliga gäckeri som ligger i sjelfva tan-
kan, att öga representanter, hvilkas beskatt-
ningsvått skulle ligga endast i alt beskatta och
fylla, men icke att någonsin kunna säga nej
till hvad som erfordras.
Man torde medge, alt någonting beqvämare för
en Regering icke kan tänkasän så qvalificerade
slävder. Den mest despoliska styrelse måste
tänka på medel att fylla behofrven, men den
Svenska skulle ieke ens ha denna möda, utan
kunde obekymradt öfverlemna den åt Ständer-
na, som voro pbDlietise att håde utsöra skatter-