UeN stulit, Ulall dett act andre visste nagot derom. Så utrustade begåfvo de sig till en herregård i Liers Prestegjeld. Kantegutten visade äfven här den största verksamhet, Ban bröt sig in i buset, och de andra stodo utan före för att emottaga det af honom till dem utlemnade silfver, samt andra persedlar. Emedlertid vaknade en person i huset och gjorde allarm, då tjufvarae måste taga flykten. Vid detta tillfälle förlorade de sin nitiske stallbroder Kuntegutten; ty han tog en annan väg och kom, utan att hafva erhållit någon del af rofvet, ej mera tillsamman med de öfrige. hvilka om dagen gömde sig iskogen, och följande natten gingo ned till Dramsfjorden, hvarest de funno ev pråm, uti hvilken de satte öfver till andra sidan af fjorden, och landade omkring 1-2 fjerdingsväg nedanför Tangen, der de dolde sig i en skog. Dagen derpå blefvo de observerade af en person, som var utsänd af Kommendanten på Agerhuus fästning. Ole Höjland sökte öfvertala denne, att åt dem inköpa några matvaror, hvarföre han lofvade honom en del af det silfver de stulit. Den vidtalte persanen infann sig följande morgon med de inköpte matvarorna; men huru förskräckte blefro de ej, att i granskapet höra hundars skall och jägares rop. De misstänkte nu sin kommissionärs ärlighet, och i största skyndsamhet flyktade de bort, skildes från ofvannämnde person, och drogo sig genom skogen vesterut, samt besökte under tiden esomoftast böndernas stolpebaodar, hvarest de borttogo matoch klädespersedlar. Ole Höjland begaf sig nu, med två af kamraterna (med dena tredje hade han blifvit oense om den väg de borde taga, hvarföre denne från dem skilt sig) genom Skien förbi Arendal. Derefter fortsatte han sig väg förbi Christiansand utan att våga närma sig staden, och sökte på flera ställen att komma om bord på ett fartyg, hvilget dock ej lyckades honom, emedan han saknade pass. Under sin vandring begick han flere: tjufnader, för det mesta af kläder och matvaror. Slutligen begaf han sig till Bergen, der han qvarblef i några dagar och gaf sig ut för en resande handtverkare. Äfven här försökte han att komma bort med något fartyg; men då detta ej lyckades, återvände han vester ut, hvarest han, såsom ofvanföre är nämdt, i Nov. 1831 blef gripen i Arendal och transporterad tillbaka till Agerhuus fästning. Redan i Augusti 1832 lyckades dethonom att praktisera sig ifrån fängelset; men d. 8 Februari 1833 blef han åter gripen och insatt på fästningen, der han ännu sitter. Ole Höjland har inför domstolen med största öppenhjertighet bekänt de af honom begångna förbrytelser, men aldrig velat uppgifva, hvarest tjufgodset vore att finna, hvarföre han blifvit dömd att ersätta bortstulna men ej tillvättaskaffade persedlar med en summa af 14.00 spd, Flere gånger har han erbjudit s:g, att, om han blefve transporterad till trakten omkring Egersund, uppgifva och anvisa de ställen, der stulna saker voro gömda. Men domaren fann :;j skäligt att bevilja enidylik transport. Vid flepa tillfällen har han begagnat falska namn och pass,