UeN stulit, Ulall dett act andre visste nagot der-
om. Så utrustade begåfvo de sig till en her-
regård i Liers Prestegjeld. Kantegutten visa-
de äfven här den största verksamhet, Ban
bröt sig in i buset, och de andra stodo utan
före för att emottaga det af honom till dem
utlemnade silfver, samt andra persedlar. E-
medlertid vaknade en person i huset och gjor-
de allarm, då tjufvarae måste taga flykten.
Vid detta tillfälle förlorade de sin niti-
ske stallbroder Kuntegutten; ty han tog
en annan väg och kom, utan att haf-
va erhållit någon del af rofvet, ej mera till-
samman med de öfrige. hvilka om dagen
gömde sig iskogen, och följande natten gingo
ned till Dramsfjorden, hvarest de funno ev
pråm, uti hvilken de satte öfver till andra
sidan af fjorden, och landade omkring 1-2
fjerdingsväg nedanför Tangen, der de dolde
sig i en skog. Dagen derpå blefvo de ob-
serverade af en person, som var utsänd af
Kommendanten på Agerhuus fästning. Ole
Höjland sökte öfvertala denne, att åt dem in-
köpa några matvaror, hvarföre han lofvade
honom en del af det silfver de stulit. Den
vidtalte persanen infann sig följande morgon
med de inköpte matvarorna; men huru för-
skräckte blefro de ej, att i granskapet höra
hundars skall och jägares rop. De misstänkte
nu sin kommissionärs ärlighet, och i största
skyndsamhet flyktade de bort, skildes från of-
vannämnde person, och drogo sig genom sko-
gen vesterut, samt besökte under tiden esom-
oftast böndernas stolpebaodar, hvarest de bort-
togo mat- och klädespersedlar. Ole Höjland
begaf sig nu, med två af kamraterna (med
dena tredje hade han blifvit oense om den väg
de borde taga, hvarföre denne från dem skilt sig)
genom Skien förbi Arendal. Derefter fortsatte
han sig väg förbi Christiansand utan att våga närma
sig staden, och sökte på flera ställen att komma
om bord på ett fartyg, hvilget dock ej lyckades
honom, emedan han saknade pass. Under sin
vandring begick han flere: tjufnader, för det
mesta af kläder och matvaror. Slutligen be-
gaf han sig till Bergen, der han qvarblef i
några dagar och gaf sig ut för en resande
handtverkare. Äfven här försökte han att kom-
ma bort med något fartyg; men då detta ej
lyckades, återvände han vester ut, hvarest han,
såsom ofvanföre är nämdt, i Nov. 1831 blef
gripen i Arendal och transporterad tillbaka
till Agerhuus fästning. Redan i Augusti 1832
lyckades det- honom att praktisera sig ifrån
fängelset; men d. 8 Februari 1833 blef han åter
gripen och insatt på fästningen, der han
ännu sitter.
Ole Höjland har inför domstolen med stör-
sta öppenhjertighet bekänt de af honom be-
gångna förbrytelser, men aldrig velat uppgifva,
hvarest tjufgodset vore att finna, hvarföre han
blifvit dömd att ersätta bortstulna men ej
tillvättaskaffade persedlar med en summa af
14.00 spd,
Flere gånger har han erbjudit s:g, att, om
han blefve transporterad till trakten omkring
Egersund, uppgifva och anvisa de ställen, der
stulna saker voro gömda. Men domaren fann
:;j skäligt att bevilja enidylik transport. Vid fle-
pa tillfällen har han begagnat falska namn och pass,