Lal DIT VIL Steu vj lagt lad UCIlClanaS priest gård. tilkallade den förskräckte sockneprester 4 bönder, för att hålla vakt om natten på prestgården. Men Ole Höjland gäckade al prestens försigtighet; ty under der det bönderne sutto och spisade kl. emellan 8 och 9 om aftonen, tog han en vid stallet stående stege, satte den upp till prestens studerkammare, hvarest han sönderslog en ruta, hvilkeu han, för att undvika buller, förut öfversmort med tjära; på detta sätt iokom han i kammaren, Här borttog han guld och silfver, samt en 1 fönstret stående studsare, alltsammans till ett värde af 377 Spd. Nu begaf han sig österut till Arendal, och lemnade under vägen de papper, han vid tjufnadstillfället medtagit, uti en 2 mil från prestgården belägen hölada. Vid ankomsten till Arendal blef han gripen, och tillbakaforslad till sitt gamla arresthem Kristiansand. Nu blef ban dömd till spö och fästningsarbete på litstid, hvilken dom af Höjeste Ret stadfästades, Sedan han undergått spöstraffet, insattes han på Agershus fästning. Här ådagalade han ett så berömligt förhållande, att han i de årligen inkommande konduit-listorne öfver de i fästningen förvarade arrestanter erhöll det bästa vittneskhörd; och förstod att genom flit och ordning till den grad tillvinna sig sina förmäns bifall, att han till och med befriades från den halsring, som vanligen pålägges gröfre brottslingar. Ej eller hade han gjort något försök att rymma; då han slutligen i Juni 183:, i sällskap wnd 3 andra farliga brottslingar, ibland hvilka voro Ole Guldbrandsen, Kantegutten kallad), lemnade fängelset, derigenom att de bemäktigade sig en vid stranden under fästningen, troligen af en hjelpare utom fästningen, ditförd, liggande båt med 4 par åror, och dermed rodde sin kos så skyndsamt, att, ehuru de genast blefvo eftersatte, det dock blef omöjligt att upphinna dem, Efter en månad blefvo dock Kuntegatten och en annan rymmare Kittel Torkildsen gripne och återförde till fängelset; deremot lyckades man ej att gripa Ole Höjland förr än i November månad, då han åter insattes i fängelset, och förhör med honom anställdes, hvarvid han upprigtigt tillstad alla under tiden föröfvade tjufnader; men, i likhet med de öfrige, kunde han ej förmås att bekänna, huru de hade kunnat räffa de nödiga beredelserna till flykt, samt vilken hade bistått dem, genom att lägga len förut omförmälda båten wid stranden. Fröfrigt upplystes under förhöret, att, sedan le undsluppit fängelset, rodde de af alla krafter, ills de kommo till det på vestra sidan af Kristianiafjorden liggande landet. Här sökte de skydd skogarna, och började att oförtöfvadt skilja ig från bojorna, hvilket också småningom yckades dem. Nu blef deras första omsorg tt skaffa sig mat och kläder, emedan -de alla vuro fångklader, hvilka, oaktadt de vändt den friga sidan ut, dock snart skulle förråda ) Densamme, som efter ertappandet erhöll en så sträng extrajudiciel bestraffning, att han i förtviflan hängde sig i fängelset, för hvilken orsak den bekante aktionen emot