Lal DIT VIL Steu vj lagt lad UCIlClanaS priest
gård. tilkallade den förskräckte sockneprester
4 bönder, för att hålla vakt om natten på
prestgården. Men Ole Höjland gäckade al
prestens försigtighet; ty under der det bön-
derne sutto och spisade kl. emellan 8 och
9 om aftonen, tog han en vid stallet stående
stege, satte den upp till prestens studerkam-
mare, hvarest han sönderslog en ruta, hvil-
keu han, för att undvika buller, förut öfver-
smort med tjära; på detta sätt iokom han i
kammaren, Här borttog han guld och silf-
ver, samt en 1 fönstret stående studsare, allt-
sammans till ett värde af 377 Spd. Nu be-
gaf han sig österut till Arendal, och lemna-
de under vägen de papper, han vid tjufnads-
tillfället medtagit, uti en 2 mil från prest-
gården belägen hölada. Vid ankomsten till
Arendal blef han gripen, och tillbakaforslad
till sitt gamla arresthem Kristiansand. Nu
blef ban dömd till spö och fästningsarbete på
litstid, hvilken dom af Höjeste Ret stadfä-
stades, Sedan han undergått spöstraffet, in-
sattes han på Agershus fästning. Här ådaga-
lade han ett så berömligt förhållande, att han
i de årligen inkommande konduit-listorne öf-
ver de i fästningen förvarade arrestanter er-
höll det bästa vittneskhörd; och förstod att
genom flit och ordning till den grad tillvinna
sig sina förmäns bifall, att han till och med
befriades från den halsring, som vanligen på-
lägges gröfre brottslingar. Ej eller hade han
gjort något försök att rymma; då han slutli-
gen i Juni 183:, i sällskap wnd 3 an-
dra farliga brottslingar, ibland hvilka vo-
ro Ole Guldbrandsen, Kantegutten kallad),
lemnade fängelset, derigenom att de bemäkti-
gade sig en vid stranden under fästningen, tro-
ligen af en hjelpare utom fästningen, ditförd,
liggande båt med 4 par åror, och dermed
rodde sin kos så skyndsamt, att, ehuru de ge-
nast blefvo eftersatte, det dock blef omöjligt
att upphinna dem, Efter en månad blefvo
dock Kuntegatten och en annan rymmare
Kittel Torkildsen gripne och återförde till
fängelset; deremot lyckades man ej att gripa
Ole Höjland förr än i November månad, då
han åter insattes i fängelset, och förhör med
honom anställdes, hvarvid han upprigtigt till-
stad alla under tiden föröfvade tjufnader;
men, i likhet med de öfrige, kunde han ej
förmås att bekänna, huru de hade kunnat
räffa de nödiga beredelserna till flykt, samt
vilken hade bistått dem, genom att lägga
len förut omförmälda båten wid stranden.
Fröfrigt upplystes under förhöret, att, sedan
le undsluppit fängelset, rodde de af alla krafter,
ills de kommo till det på vestra sidan af Kristia-
niafjorden liggande landet. Här sökte de skydd
skogarna, och började att oförtöfvadt skilja
ig från bojorna, hvilket också småningom
yckades dem. Nu blef deras första omsorg
tt skaffa sig mat och kläder, emedan -de alla
vuro fångklader, hvilka, oaktadt de vändt den
friga sidan ut, dock snart skulle förråda
) Densamme, som efter ertappandet erhöll
en så sträng extrajudiciel bestraffning, att
han i förtviflan hängde sig i fängelset, för
hvilken orsak den bekante aktionen emot