Norrska Tidningar innehöllo nyligen berät-
telsen om en i Norge beryktad stortjufs äf-
ventyrliga lif. Denna lefnadshistoria förtje-
nar att läsas derföre, att den fullkomligt skul-
le öfverstämma med hvilket skogens djurs hi-
storia som helst, med uteslutande af det våld
och denjblodtörstighet man finner hos rofdju-
ren. Det skygga kringstrykandet i skogarne,
den djerfhet, som födes genom behofvet af
skydd emot hunger och köld, de svårigheter
och olyckor, som möta under försöken att
tillfredsställa dessa behof, allt detta utgör
skildringen i nedannämde historia om en per-
son, som icke kommit i någon annan gemen-
skap med samhället, än den som detsammas
strafflagar påtrugat honom. Berättelsen ly-
der sålunda:
OLE PEDERSEN HÖILAND.
Ole Pedersen Höjland är född år 1797. Se-
dan han tjent som dräng på flere ställen isin
hembygd, hemflyttade han vid 18:års ålder
till sina gamla föräldrar och deltog under lop-
pet af elt år, utan föräldrarnes vetskap, uti
en mängd tjufnader, för hvilka han slutligen
blef misstänkt och arresterad. Vid det i an-
ledning deraf anställda förhör, tillstod han
straxt och med största öppenhjertighet de af
honom begångna förbrytelser, hvarvid upp-
täcktes att han begått 13 särskilta tjufnader,
af hvilka flere stämplade honom som en redan
utstuderad ochganska djerf förbrytare. I syn-
nerhet förstod han konsten att bestjäla bön-
der, af hvilka han helst gaf sig i färd med
de rusiga, hvilka han fråntog deras taskböc-
ker, ur samt till och med skospännen. Han
dömdes nu till tvenne års arbete på Tukthu-
set i Christiansand, der han äfven insattes d.
20 Nov. 1816; men fann redan efter trenne
veckors vistande derstädes tillfälle att rymma,
hvarvid han ej glömde att medtaga så myc-
ket proviant han kunde åtkomma. Under
denna flykt begick han en tjufngd. Han gick
nemligen om natten in uti en så kallad Stol-
pebod (visthus) och borttog åtskilliga klädes-
persedilar; men få dagar derefter blef han er-
tappad och insatt i Mondals fängelse. Här fann
ban ej för godt att länge qvarblifva. Med till-
hjelp af ett gammalt jern uppbröt han låset
på jernkedjan, hvarmed han var fängslad vid
väggen, och lossade tillika den black, som var
fästad om hans ben. Med denna black los-
sade han sedermera dörrposten till arrest-
rummet så mycket ifrån muren, att ban slapp
ut genom öppningen, och uppbröt ännu tven-
ne andra dörrar, hvarefter han begaf sig på
flykten, Hans förstå omsorg blef nu att er-
hålla proviant och kläder, Han begaf sig
derföre till en bondgård i BRönnismo Preste-
gield, i Lisser och Mandals Amt, och då har