all sMada NIAÄSENS Alaäanlder EeLcer ACPrAS jOFUtCt-
ningar; men ännu har jag icke på något stäl-
le sett förbjudet, att klandra deias fyrdel-
vuiöng. Om denna torde vara tillåtet att tän-
va och tala hvad som helst, så framt man ej
vill återföra de tider, då crimen lese kunde
begås ej blott mot den mäktiges person, utan
ifven mot formerne, fingrarne och näsan på
hans beläten,
För att i en så mörk dager som möjligt
framställa den period af den åtalade skriften,
der representerandet af oädla fördomar, stånds-
otressen och missbruk omtalas, hade Aktor i
sitt första memorial, uteslutit ordet synas,
som likväl betog meningen all kränkande syft-
ning. Denna uteslutning, som var alltför på-
taglig, för att längre förnekas, sedan den blif-
vit anmärkt, har Aktor i slutpåståendet vid-
gått. Jag erinrar härom för att visa,
huru lätt omdömet kan :missledas, om
man fäster sig vid Aktors framställningar
af den åtalade skriftens innehåll, vid hvars
bedömmande det torde vara bäst att lägga
hans spetsfundiga kommentarier å sido.
Efter den kända utgången af den aktion,
som i en annan Rätt blifvit anställd mot den
tidning, hvarutur jag berättelsevis aftryckte
samma artikel, hvarom nu är fråga, skulle
jag icke ansett mödan värdt att vidare yttra ett
ord för min sak, om jag icke hyste den tan-
kan, att skäl och grunder, inför tänkande män,
gälla mer, än det ofta tvetydiga exemplet af
andras gerningar. Jag har iakttagit den möj-
ligaste kortbet i mina framställnivgar, som
jag dock anser tillräckliga att ådagalägga det
obefogade i ett åtal, som för de fleste torde
synas mera härledt från oviljan mot de önsk--
ningar för en bättre representation, som blif-
vit alltmer allmänna, än från någon ömhet
om de eljest föga skonade Ständernas opinion.
Denna torde dock behöfva ett bättre stöd, än
i åklagarnes memorialer. Fåfängt lärer man
genom Fiskaler söka tvinga folket att hysa
förtroende till en representation, om resultater-
na deraf redan längesedan uppenbarat, att dess
inre väsende lemnar den andra statsmaktens
eller vissa enskiltes intressen en öfvervägande
inflytelse framför det allmännas. Jag vet väl,
att de gifvas som tro, att sanningen kan för
alltid tystas med böter, och att folket ej kan
inse en sak, derföre att den ej får högt
nämnas. Om detän för dem vore ådagalagdt,
att det öfvervägande antalet af Svenska folkets
representanter, 1 egenskap af embetsmän, be-
funne sig i en beroende ställning till Regerin-
gen: om historien lemnade dem ojäfaktiga be-
vis på den förbistrande fyrdelningens skadliga
följder, som skridit derhän, att det ena stån-
det användts att arrestera det andra: om de
måste medgifva, att Riksdagarne stundom öpp-
nat det spelrum för intriger, att Stånden öm-
som böjt sig under herrsklystnadens ok, eller
sålt sig för utlänningens guld: om det vore
visadt för dem, att pluraliteterna i utskott
och nämnder blifvit bestämda genom listor,
utskrifna i Hofkanslersexpeditionen: att vid
vigtigare voteriogar, permitteringår för dagen
utdelts bland det i granoskapet förlagda mi-
litärbefälet, så att deribland varande represen-
tanter kunnat förstärka styrelsens majoritet: