Till follständigt meddelande af handlingar-
na i tryckfribetsåta!et, rörande den bekanta
petitionen, införes här Aktors slutpåstående,
samt Aftonbladets utgifvares i Måndags derå
afgifna förklariog. Slutpåståendet lyder så-
lunda?
Till Stockholms Södra Förstads Höztärade
Kämners-Rätt!
Sedan jag fått taga kännedom af Utgifva-
rens af Aftonbladet i Stockholm, Hr Notarien
L. J. Hjeitas, afgilna förklaring, får jag äran
till Högtärade Kämners-Rätten öfverlemna
mitt slutpåslående i det mot honom anställda
åtal för en uti N:o 216 af nyssbemälta Tid-
ning intagen uppsats.
Jag torde få börja med att till granskning
och vederläggning upptaga hvad Förklaranden
anfört till sitt försvar, i de delar, der skrif-
arten medger någon motbevisning på allvar,
Under åberopande af den hyllande under-
dånighet, som visserligen, till orden åtminsto-
ne, står att igenbnna uti en icke åtalad del
af den ifrågavarande artikeln, men som inga-
lunda lärer få tjena till täckmantel för allt
det öfriga, har Förklaranden uti ingressen ic-
tagit ett, genom flertaldiga uteslutningar sawt
vidfogade vilkoiliga och inskränkande epithe-
ter, betydligen förmildradt utdrag af den åta-
lade perioden, hvilken han derjemte vill söka
framställa såsom en blott i förbigående ned-
skrifven mellanmening, — Förvissad att nämn-
den, kommer att taga sjelfva uppsatsen, och
ieke utdraget, till föremål för sin pröfning,
tror jag mig äfvenväl kunna vädja till en å
ayo företagen genomläsning af den förstnämn-
da, i frågan, huruvida densamma må anses
som episod, hvilket i alla fall ej kan inverka
på hufvudsaken.
Jag lemnar derhän, huruvida Avtikel-För-
fattaren, på sätt Förklaranden yttrat, hemtat
sina anmärkningar emot Rikets Ständer, en-
dast från sjelfva Representationsorganisation,
och icke från dess medlemmars personlighet;
men jag påstår dock, att dessa sistnämnde, be-
traktade såsom Riksdagsmän, stå, i afseende
vå deras handlingar, i ett så nära förhållande
ill formerna, hvaruti de skola verka och hand-
a, att äfven deras personlighet träffas af smäd-
iga uttryck om de senare. Dessa åter äro in-
salunda döda ting. — De få tillvarelse, då
len lefvande handlingen tillkommer eller re-
lan tillkommit, och de kunna lika med den
ylifva föremål för hvad Lagen kallar smädel-
e, 1 syenerhet då de uppgifvas såsom så vä-
entligen inverkande på resultaterne, att de
ästan ensamt skulle bestämma dem. Lika
apnt är dock, att dessa resultater, icke min-
re, utan fasthellre mera, utgå äfven från de
andlandes mnersanlighet Manna ach farmer