Till follständigt meddelande af handlingarna i tryckfribetsåta!et, rörande den bekanta petitionen, införes här Aktors slutpåstående, samt Aftonbladets utgifvares i Måndags derå afgifna förklariog. Slutpåståendet lyder sålunda? Till Stockholms Södra Förstads Höztärade Kämners-Rätt! Sedan jag fått taga kännedom af Utgifvarens af Aftonbladet i Stockholm, Hr Notarien L. J. Hjeitas, afgilna förklaring, får jag äran till Högtärade Kämners-Rätten öfverlemna mitt slutpåslående i det mot honom anställda åtal för en uti N:o 216 af nyssbemälta Tidning intagen uppsats. Jag torde få börja med att till granskning och vederläggning upptaga hvad Förklaranden anfört till sitt försvar, i de delar, der skrifarten medger någon motbevisning på allvar, Under åberopande af den hyllande underdånighet, som visserligen, till orden åtminstone, står att igenbnna uti en icke åtalad del af den ifrågavarande artikeln, men som ingalunda lärer få tjena till täckmantel för allt det öfriga, har Förklaranden uti ingressen ictagit ett, genom flertaldiga uteslutningar sawt vidfogade vilkoiliga och inskränkande epitheter, betydligen förmildradt utdrag af den åtalade perioden, hvilken han derjemte vill söka framställa såsom en blott i förbigående nedskrifven mellanmening, — Förvissad att nämnden, kommer att taga sjelfva uppsatsen, och ieke utdraget, till föremål för sin pröfning, tror jag mig äfvenväl kunna vädja till en å ayo företagen genomläsning af den förstnämnda, i frågan, huruvida densamma må anses som episod, hvilket i alla fall ej kan inverka på hufvudsaken. Jag lemnar derhän, huruvida Avtikel-Författaren, på sätt Förklaranden yttrat, hemtat sina anmärkningar emot Rikets Ständer, endast från sjelfva Representationsorganisation, och icke från dess medlemmars personlighet; men jag påstår dock, att dessa sistnämnde, betraktade såsom Riksdagsmän, stå, i afseende vå deras handlingar, i ett så nära förhållande ill formerna, hvaruti de skola verka och handa, att äfven deras personlighet träffas af smädiga uttryck om de senare. Dessa åter äro insalunda döda ting. — De få tillvarelse, då len lefvande handlingen tillkommer eller relan tillkommit, och de kunna lika med den ylifva föremål för hvad Lagen kallar smädele, 1 syenerhet då de uppgifvas såsom så väentligen inverkande på resultaterne, att de ästan ensamt skulle bestämma dem. Lika apnt är dock, att dessa resultater, icke minre, utan fasthellre mera, utgå äfven från de andlandes mnersanlighet Manna ach farmer