Hay UL Un Vvpp IeUtd Bl CH 101 ICiIUlILtI Uld5S
ijusare bana.
Men, — för att tala utan skämt, — hvad menar
läsaren, har ungilvit Argus anlednivg att för-
kunna de Låda pelucipernas: — fall, — och
derpå: bygga folkrätters uppkomst? Ingen-
ting avvat än — händelberna i Spanien,
a . .
De två priuciperva — yttrar han — som
annu spöka i partimännens hufvuden, tyckas
uifven to Spanien, såsom öfv-rallt annorstädes
hafva utspelt sin 210l!, och gifvit vika för en
högre eivilisation. Det är Spanien, somnu gifvit
den sista bekräftelsen på mouvementets och
reaktiorens fal: det ärhandelserna der, som sluts
lisen tillintetgjo.t imvenulione:na, öppnat utsigter
ull reformernas ljasare bana, och återställt folk-
rättens grundsatser.
Drottmngens af Spanien: absolutistiska mani-
fest bevisar I Argi hjerna lika tydligt, att refor-
mernas bana är öppnad, som munkarnes uppres
ingar i Bilbao, till förmån för D. Carlos att de:
reaktionara partiet försvunnit. Likaså finner
han i det öfriga Europas ställning, Österrikes
inflytelse på de Italienska furstarne, det Ryska
kabinettets makt öfver den Tyska förbundsda-
sen, samt sakernas nuvarande tillstånd i Po-
ten. allt mer och mer öfvertygande bevis på
folkrättens och nationalitetens pånyttfödelse.
Sjelfva, mötet i Miinchevogrätz bar för honon:
troligen endast haft nationalitet och reformer
till ändamål — sedan mouvementet och libe-
valismen fallit!!! -
Det är beklagligen en sanning, att liberalis-
mens och folkens ak för närvarande ligger un-
der i de flesta länder, icke i mängden af anvhän-
gare, men 1iinp flytelsen på sakernas gång. Genom
de förenade bemödanden, med hvilka alla Eu:
ropas regeringar kastade sig öfver Ludvig Fi-
lip efter julirevolutionen , och åt bvilka han
alltför -gerna lånade sin medverkan emot
den republikanska tendens, som ligger i tidens
anda, hafva dynastiernas intressen erhållit en
stark öfvervigt.. På detta sätt bar det libera-
la partiet småningom blifvit skingradt och för-
tryckt uti TfIralien, i Spanien, och Tyskland,
likasom i Polen, utan att detta parti derföre
behöfver vara eller är minoritetens.. Polen
lemnar det mest talande beviset härpå. Hva
finnes väl nu i detta land den majoritet, som
med så exempellöst mod kämpade med den
Hyska kolossen om sin nationalitet och frihet?
Uvar se vi nu ens något tecken till ett sådant
partis grundsattser? i
Allt ar numera: lugnt i Polen, tyjordningen
nar der fått öfverhanden der; nemligen samma
srdning, som återfördes i Spanien. år 1823 ger
nom Ludvig XVIIks armeer och för tvennve år
sedan 1 de Romerska legationerna genom Öster-
vikes bajonetter,. Sådan är öfverallt ställ-
ningen i Europa. Att den icke blifvit för-
indrad i Spanien genom de styrelseprinci-
per Drottningen proklamerat, känner hvar
och en. Att, om man så behagar, mouve-
nentet härigenom kan sägas hafva fallit, : bör
icke bestridas; men att deruti, såsom Argus,
se ett tillstånd till hvilket folken borde önska
utt kommas; att måla en utsigt för reformer-
nas framskridande och en högre civilisation,
ler: reaktionen är i fullt antäg gande, och att
it basuna fölkri ens och nationalitetens s seger uti
Ia oe Oh I fl oo AO LleE AAAtlon an Ar KA a AA