la
As
8
des straxt till Hr Savage, och
sannolikt blifvit afpackade och åter förflyttade
pi sina förra ställen, om icke Savage sjeif stånd-
aktigt vägrat det.
i derslagen i tusen bitar.
ter skyndade åter fram, men kommo för sent.
Förstöringsscenen var förbi och ägaren till vag-
nen. var glad, att han kunnat rädda sin häst
JEN FYRAR 7 dh ed
helsa deraf lidit. En berättelse säger, att han
skall belinna sig vid Alcantara, nara Portugi-
siska gränsen.
ENGLAND.
Motståndet emot betalningen af Åssessed
Taxes, som hittills endast gjort larm på för-
samlineslokalerba för de särskilta föreningar-
ne, börjar nu utbryta i tumultuariska gatsce-
ner. Den 24 Okt. oroades en del af London,
(Marylebone) af ett dytikt folkuppiopp. Ut-
mätning skulle ske hos en Hr Savage, hittils
känd som en af de ifrigaste motståndarne
emot nämde utlagor, och hos en annan havdt-
verkare, Brain, för innestående restantier å
den summa, för hvilka de i följd af dessa taxor
blifvit debiterade. Scherifens utskickade in-
fann sig med sitt folk kl. 9 pi morgonen hos
Brain, och tog en del af hans lösegendom, till
belopp af ir L., i besiag. Sakerne blefvo
packade på en vagn, och förde till ouktions-
kammaren. Polistjerstemannen förfogade sig
derpå till Savage, borttog äfven hos denne åt-
skilliga fösören, till ett belopp af 35 L., och
ville likaledes lägga dem på vagnen. Savage
protesterade då emot detta förfarande såsom
lagstridigt, och inropade, efter förut träf-
fad öfverenskommelse, sex mäklare, för alt
låta dem värdera de i pant tagne effek-
terne. — Knoappt var detta bekant, förrän
gatan fylldes af menniskor, som nyfiket vänta-
de på utgångep, och med buller och oväsen
yttrade sin ovilja. Polissoldaternr, oroade
J .
af de högljudda oeh fortfarande ropen, skyn-
lade straxt ut, och lyckades att lugna de upp-
retade sinnena och förhindra våldsamheter. —
Men kl. 11 blef en stor fana med imskvilt: Folket
i Bblarylebone, planterad vid midten af ga-
tan och folkhopen tilltog med hvarje minut,
utan att den likväl ännu skred till några våld-
simheter. KL 12 afsick vagnen med de seqve-
I strerade sakerna, åtföljd af en stor mängd tölk.
Kort derefter gjorde hopen ett anfall på trans-
porten, polissoldaternegrepo till flykten, och
vagnen föll i segrarnes händer. Den ålerför-
sakerna hade
De nedsattes derföre 1 ett
Då vagnens ägare, en viss Pope, såg
packhus. g
att alla sakerna voro urlastade, ville han föra
I den ifrån gatan, men hade knappt hunnit half-
vägs, då en qvinna kom springande emot ho-
Inom, fattade hästen vid betslet, och stjelpte om-
I kuil hela vagnen.
ja lmänt angrepp; pöbeln slog sönder sidostycke-
ina af vagnen med stora stenarz buller och tu-
malt uppstodo, och de handlande
Detta var signal till ett
vid gatan
t:ilistängde- sina bodar. Hästen fråntogs äga-
ren, och vagnen blef inom få minuter sönder-
En trupp polissolda-
be
lefvande ur folktumlet. — De seqvestrerade
sakerna blefvo sedermera emot borgen åter-
ställda till Hr Savage.
. 3 . .
Annu fortfara värfninsarne starkt för Dan
land till ovilkorlig
land.
MR VV fy PA
v 2 Ä
ues sjörölverler.
Kouungen 1 Cochiechina hade anställt en
grym förföljelse mot de Kristna der i landet,
TUrsiET.
Ena skvifvelse från Konstantivopel af d. 26
Sept., iniord I Äzilg. Zeitung, mnehåller föl-
jande?:
Traktaten med Ryssland oroar de begge sjö-
makterna på det högsta; de skulle gerna se
den annullerad, eller åtminstone dem punkten
deri upphälfven, som talar om en Rysk inter-
vention 1 händelse af förnyade inre oroligheter.
De frukta att nya uppresningar förv eller se-
nare skulle kunna inträffa eller anstiftas, och
alt det då vore en lätt sax för Ryssland, att
formligen ockupera Konstantinopel. — Hittills
hade man på Fransyska och Engelska sidan
sökt förmå Porten, att sjelfvilligt öfvergifva silt
vitlils föjda system, och undandraga sig upp-
fyllandet af de med Ryssland ingångne stipu-
latiouer. Men alla bemödanden voro fruktlösa,
emedan Sultan, alltsedan de sista händelserne,
visade en stor förkärlek för Ryska natiourny
och icke ville höra talas om nåsot, som iriu-
gaste mån kunde framställa honom I en oför-
delaktig dager för kabinettet i Petersburg.
Frankrikes och Englands sindebud såzo sig der-
före nödsakade inberätta till deras hof, att det
var föriorad möda att på detta sält söka in-
verka på Porten, och att man dervtitl måste af-
vakta en mera gynnande tidpunkt. Men i Lon-
don och Paris synes man icke hafva delat den-
na åsigt, utan tvertomrn ifrigare påyrkat, att de
begge makternes ministrar borde söka förmå Sul-
tan, att utan dröjsmål undandraga sig Rysslands
protektorat, eller åtminstone förklara för ogiltig
den klausul i traktaten, som berättigar Ryst-
intervention, i händelse af
nya reaktioner. Fransyska och Engelska mi-
nistrarne läto derföre för några dagar sedan
till Reis Effendi öfverleinna hvar sin note, hvari
de på det enträgraste anhödo, att Porten tmåt-
te lyssna till de framställningar, som deres hof
gjort i afseende på traktaten med Ryssland, och
derefter lämpa fina mått och steg, men tililka
antydde, alt ifail den höga Porten icke aktade
pa deras föreställningar, så voro de befallmäa-
tigade att formligen protestera emot den med
I Ryssland afslutade traktaten, och förklarade i
denna händelse på förhand, att Porten bade att
skylla sig sjelf, om den framdeles funne sig,
blottställd och isolerad. På decuna note svara4e
Reis Effendi i ganska moderata uttryck: han
beklagade, att Sultan, hans herre, icke i det
mått kunde uppfylla ambassadörernes önsknin-
:gar, som han visserligen under andra förhållan—
den vore beredd att göra; Porten skulle i öf-
frigt icke låta något ullfälle gå sig ur händer-
na, att visa de begge hofven sin tillgifvenhet,
och att i verkligheten ådagalägga de vänssapli-
ge tänkesätt, den städse hyser för dem. Porten
har alltså yttrat ig nekande, och ånyolemnat
ett bevis på sitt fulla allvar, att fortfarande
förblifva i den närmaste förbindelse med Ryss-
Så berällas åtminstone här utgången af
inderhandlingarne. Man får nu se hvad iu-
tryck Sultans evasiva förhållande gör i Lon-