la As 8 des straxt till Hr Savage, och sannolikt blifvit afpackade och åter förflyttade pi sina förra ställen, om icke Savage sjeif ståndaktigt vägrat det. i derslagen i tusen bitar. ter skyndade åter fram, men kommo för sent. Förstöringsscenen var förbi och ägaren till vagnen. var glad, att han kunnat rädda sin häst JEN FYRAR 7 dh ed helsa deraf lidit. En berättelse säger, att han skall belinna sig vid Alcantara, nara Portugisiska gränsen. ENGLAND. Motståndet emot betalningen af Åssessed Taxes, som hittills endast gjort larm på församlineslokalerba för de särskilta föreningarne, börjar nu utbryta i tumultuariska gatscener. Den 24 Okt. oroades en del af London, (Marylebone) af ett dytikt folkuppiopp. Utmätning skulle ske hos en Hr Savage, hittils känd som en af de ifrigaste motståndarne emot nämde utlagor, och hos en annan havdtverkare, Brain, för innestående restantier å den summa, för hvilka de i följd af dessa taxor blifvit debiterade. Scherifens utskickade infann sig med sitt folk kl. 9 pi morgonen hos Brain, och tog en del af hans lösegendom, till belopp af ir L., i besiag. Sakerne blefvo packade på en vagn, och förde till ouktionskammaren. Polistjerstemannen förfogade sig derpå till Savage, borttog äfven hos denne åtskilliga fösören, till ett belopp af 35 L., och ville likaledes lägga dem på vagnen. Savage protesterade då emot detta förfarande såsom lagstridigt, och inropade, efter förut träffad öfverenskommelse, sex mäklare, för alt låta dem värdera de i pant tagne effekterne. — Knoappt var detta bekant, förrän gatan fylldes af menniskor, som nyfiket väntade på utgångep, och med buller och oväsen yttrade sin ovilja. Polissoldaternr, oroade J . af de högljudda oeh fortfarande ropen, skynlade straxt ut, och lyckades att lugna de uppretade sinnena och förhindra våldsamheter. — Men kl. 11 blef en stor fana med imskvilt: Folket i Bblarylebone, planterad vid midten af gatan och folkhopen tilltog med hvarje minut, utan att den likväl ännu skred till några våldsimheter. KL 12 afsick vagnen med de seqveI strerade sakerna, åtföljd af en stor mängd tölk. Kort derefter gjorde hopen ett anfall på transporten, polissoldaternegrepo till flykten, och vagnen föll i segrarnes händer. Den ålerförsakerna hade De nedsattes derföre 1 ett Då vagnens ägare, en viss Pope, såg packhus. g att alla sakerna voro urlastade, ville han föra I den ifrån gatan, men hade knappt hunnit halfvägs, då en qvinna kom springande emot hoInom, fattade hästen vid betslet, och stjelpte omI kuil hela vagnen. ja lmänt angrepp; pöbeln slog sönder sidostyckeina af vagnen med stora stenarz buller och tumalt uppstodo, och de handlande Detta var signal till ett vid gatan t:ilistängdesina bodar. Hästen fråntogs ägaren, och vagnen blef inom få minuter sönderEn trupp polissoldabe lefvande ur folktumlet. — De seqvestrerade sakerna blefvo sedermera emot borgen återställda till Hr Savage. . 3 . . Annu fortfara värfninsarne starkt för Dan land till ovilkorlig land. MR VV fy PA v 2 Ä ues sjörölverler. Kouungen 1 Cochiechina hade anställt en grym förföljelse mot de Kristna der i landet, TUrsiET. Ena skvifvelse från Konstantivopel af d. 26 Sept., iniord I Äzilg. Zeitung, mnehåller följande?: Traktaten med Ryssland oroar de begge sjömakterna på det högsta; de skulle gerna se den annullerad, eller åtminstone dem punkten deri upphälfven, som talar om en Rysk intervention 1 händelse af förnyade inre oroligheter. De frukta att nya uppresningar förv eller senare skulle kunna inträffa eller anstiftas, och alt det då vore en lätt sax för Ryssland, att formligen ockupera Konstantinopel. — Hittills hade man på Fransyska och Engelska sidan sökt förmå Porten, att sjelfvilligt öfvergifva silt vitlils föjda system, och undandraga sig uppfyllandet af de med Ryssland ingångne stipulatiouer. Men alla bemödanden voro fruktlösa, emedan Sultan, alltsedan de sista händelserne, visade en stor förkärlek för Ryska natiourny och icke ville höra talas om nåsot, som iriugaste mån kunde framställa honom I en ofördelaktig dager för kabinettet i Petersburg. Frankrikes och Englands sindebud såzo sig derföre nödsakade inberätta till deras hof, att det var föriorad möda att på detta sält söka inverka på Porten, och att man dervtitl måste afvakta en mera gynnande tidpunkt. Men i London och Paris synes man icke hafva delat denna åsigt, utan tvertomrn ifrigare påyrkat, att de begge makternes ministrar borde söka förmå Sultan, att utan dröjsmål undandraga sig Rysslands protektorat, eller åtminstone förklara för ogiltig den klausul i traktaten, som berättigar Rystintervention, i händelse af nya reaktioner. Fransyska och Engelska ministrarne läto derföre för några dagar sedan till Reis Effendi öfverleinna hvar sin note, hvari de på det enträgraste anhödo, att Porten tmåtte lyssna till de framställningar, som deres hof gjort i afseende på traktaten med Ryssland, och derefter lämpa fina mått och steg, men tililka antydde, alt ifail den höga Porten icke aktade pa deras föreställningar, så voro de befallmäatigade att formligen protestera emot den med I Ryssland afslutade traktaten, och förklarade i denna händelse på förhand, att Porten bade att skylla sig sjelf, om den framdeles funne sig, blottställd och isolerad. På decuna note svara4e Reis Effendi i ganska moderata uttryck: han beklagade, att Sultan, hans herre, icke i det mått kunde uppfylla ambassadörernes önsknin:gar, som han visserligen under andra förhållan— den vore beredd att göra; Porten skulle i öffrigt icke låta något ullfälle gå sig ur händerna, att visa de begge hofven sin tillgifvenhet, och att i verkligheten ådagalägga de vänssaplige tänkesätt, den städse hyser för dem. Porten har alltså yttrat ig nekande, och ånyolemnat ett bevis på sitt fulla allvar, att fortfarande förblifva i den närmaste förbindelse med RyssSå berällas åtminstone här utgången af inderhandlingarne. Man får nu se hvad iutryck Sultans evasiva förhållande gör i Lon