PR RR AA IV TAN LIN ERA RAF WE 1 HN (LUIS LEN 008 ABER oss bärande nu bör kunna förorsaka honom skada På den ot undervisningsverken ännu stå, lemna de gerna ett b.hoef öfrigt åt hvar och en, som genomgått dem, atl söka förskaffa sig några flera källor til upplysning och bildning än dem han der begagnat. Om man bör befordra tillfredsstältandet af detta behof i den åider, då han ännu har tid, krafter oeh håg dertill, eller endast i den framskridna ålder, då tiden, krafterna och hågen mera blifvit rik-, ej ade åt husbållningens bestyr, är ej synnerligen svårt alt afgöra. Dock, dessa pehkuniära förhållandeno, likasom dytka i allmänhet, äro ju gmnen at en läste och nagot hvardaglig beskalfenhet.. Författaren Ull de 15 frågorna åberopade mycket Teologisk bildung? såsom ett hu vudsakligt vilkor för den presterliga förtjvnslen, och se! det är vågot som kan lörtjensa , å i, uppmärksamhet... Han lade synnerlig vigt på den: högre Teologiska biidviug, hvarpa man skall: visa: prof vid gevomgående af en Teologie Kandidate!!er Licenttat Examen. Först. kan visserligen icke mena de kuuskapsprof de ådageläggas, emedan dessa äro frukter af minnet och förståndet, och bildning åter är någontins, som: osvikligen har mest att göra med hj retat och böjdlseronsg riktoing. Hvars och ens kunskapigrad kan i en af dessa examins bestämnimas: men hvct godt inflytande kunskapen verkligen ulöfv es på den examinerades . -. . karakter, hans böjelser och tänkesätt, med et: ord: graden af hans bildsing kan der svårliget examivueras.. Och likväl är detta ändock det viligaste, och som i förening med sauvun kuuskap utgör menniskans egentligaste värde. Denna sanoi.g torde den bäst behöfva lägga på sinnet, sow tror att böga examensbelyg så uteslutande bevisa graden af det menskliga vär det och. bildningen. Att säga, att den, som endast i hufvudet samlat en bop salser och dermed kan vederbörligen gå igenom en examen, derföre ädagalagt, att han verkligen äger den bildning, som kunskapen åsyftar, skulle vara alt säga en dårskap, likasävål som att säga om en redbar menuiska, som icke mycket lärt, men af sitt godäsmbijerta blifvit förmadd: att begå flera ädla bandlingar, att hon derföre ägde stora kunskaper i mora: leu.. — Men hvad är det. då Författaren menar med den högre teologiska bildning, hvilken endast den lärer äga, som kan igerRomgå de åberopade examina?. Af det auförda syues tydligen, . att: meningen med den icke heller kan vara detsamma, som religiös och moralisk, eller: med ett ord: sann bildning; ty den kan ju dessutom fiunas hos ett vida. större autal menuiskor, än endast dem: som: geuomgått en Th. Kandidateller. iiceutiatexamen;. och så vida den religiösa och imoraliska bildningen är ett vil kor för hvarje menniskas eviga väl, huru skulle det . a e ao då gå med dem, som aldrig tänkt på att taga någon utaf de af Förf. nämnde examina? — Insändaren kan säledes icke finna anvat, än att Förf ansett den isynnerhet vara utrustad med bögre teologisk bildning som till hög grad visat sig vara lifvad af den anda, som rådde hos allt för många af forntida teologer, och hos dem yttrade sig: bland annat uti anstötliga och ohyggliga utfarter emot deras emhbetsbröder; — och det är icke utan att: Förf. till de 15 frågorna också lemnat vågot prof påä-denna ädla anda och höogve bildning, då han bland annat talar om Adjuoktsbuse, och kaliax Ärke-Stiftets S. M. Adjunkter arma lastdragande djur — sanpneriigen både städade och ädla uttryck em dem, so0w 1 alla fall äro bestömde att på sin ort efter munsklig förmåga bidraga till sina medmenniskors religiösa och moraliska uppfostran. Deremot, sann upplysning och moralisk bildning torde ganska mänga S. M. Adjunktertill en god del redan äga, och kunna dessutom, så väl oo Tr OP oo ft Lie osa Ana d