PR RR AA IV TAN LIN ERA RAF WE 1 HN (LUIS LEN 008 ABER oss
bärande nu bör kunna förorsaka honom skada
På den ot undervisningsverken ännu stå, lem-
na de gerna ett b.hoef öfrigt åt hvar och en,
som genomgått dem, atl söka förskaffa sig någ-
ra flera källor til upplysning och bildning än
dem han der begagnat. Om man bör be-
fordra tillfredsstältandet af detta behof i den
åider, då han ännu har tid, krafter oeh håg
dertill, eller endast i den framskridna ålder,
då tiden, krafterna och hågen mera blifvit rik--
, ej
ade åt husbållningens bestyr, är ej synnerligen
svårt alt afgöra. Dock, dessa pehkuniära för-
hållandeno, likasom dytka i allmänhet, äro ju
gmnen at en läste och nagot hvardaglig be-
skalfenhet.. Författaren Ull de 15 frågorna åbe-
ropade mycket Teologisk bildung? såsom ett
hu vudsakligt vilkor för den presterliga för-
tjvnslen, och se! det är vågot som kan lörtjensa
, å i,
uppmärksamhet... Han lade synnerlig vigt på
den: högre Teologiska biidviug, hvarpa man
skall: visa: prof vid gevomgående af en Teo-
logie Kandidat- e!!er Licenttat Examen. Först.
kan visserligen icke mena de kuuskapsprof de
ådageläggas, emedan dessa äro frukter af min-
net och förståndet, och bildning åter är någon-
tins, som: osvikligen har mest att göra med
hj retat och böjdlseronsg riktoing. Hvars och
ens kunskapigrad kan i en af dessa examins
bestämnimas: men hvct godt inflytande kun-
skapen verkligen ulöfv es på den examinerades
. - -. .
karakter, hans böjelser och tänkesätt, med et:
ord: graden af hans bildsing kan der svårliget
examivueras.. Och likväl är detta ändock det
viligaste, och som i förening med sauvun kuu-
skap utgör menniskans egentligaste värde. Den-
na sanoi.g torde den bäst behöfva lägga på
sinnet, sow tror att böga examensbelyg så
uteslutande bevisa graden af det menskliga vär
det och. bildningen.
Att säga, att den, som endast i hufvudet samlat en
bop salser och dermed kan vederbörligen gå igenom
en examen, derföre ädagalagt, att han verkligen äger
den bildning, som kunskapen åsyftar, skulle vara alt
säga en dårskap, likasävål som att säga om en red-
bar menuiska, som icke mycket lärt, men af sitt go-
däsmbijerta blifvit förmadd: att begå flera ädla band-
lingar, att hon derföre ägde stora kunskaper i mora:
leu.. — Men hvad är det. då Författaren menar med
den högre teologiska bildning, hvilken endast
den lärer äga, som kan igerRomgå de åberopade exami-
na?. Af det auförda syues tydligen, . att: meningen
med den icke heller kan vara detsamma, som reli-
giös och moralisk, eller: med ett ord: sann bildning;
ty den kan ju dessutom fiunas hos ett vida. större
autal menuiskor, än endast dem: som: geuomgått en
Th. Kandidat- eller. iiceutiatexamen;. och så vida
den religiösa och imoraliska bildningen är ett vil
kor för hvarje menniskas eviga väl, huru skulle det
. a e ao
då gå med dem, som aldrig tänkt på att taga någon
utaf de af Förf. nämnde examina? — Insändaren kan
säledes icke finna anvat, än att Förf ansett den isyn-
nerhet vara utrustad med bögre teologisk bildning
som till hög grad visat sig vara lifvad af den anda,
som rådde hos allt för många af forntida teologer,
och hos dem yttrade sig: bland annat uti anstötliga
och ohyggliga utfarter emot deras emhbetsbröder; —
och det är icke utan att: Förf. till de 15 frågorna
också lemnat vågot prof påä-denna ädla anda och höo-
gve bildning, då han bland annat talar om Adjuokts-
buse, och kaliax Ärke-Stiftets S. M. Adjunkter ar-
ma lastdragande djur — sanpneriigen både städade
och ädla uttryck em dem, so0w 1 alla fall äro be-
stömde att på sin ort efter munsklig förmåga bidra-
ga till sina medmenniskors religiösa och moraliska
uppfostran. Deremot, sann upplysning och - moralisk
bildning torde ganska mänga S. M. Adjunkter- till
en god del redan äga, och kunna dessutom, så väl
oo Tr OP oo ft Lie osa Ana d