CC krigsminister under konstitutioneila styrelsen 1820. Militär till själ och kropp; sträng, orubblig ochi samvetsgrann i sina grundsatser, samt mycket skicklig. Är uppriktig anhängare af en moderat konstitution. Var en af dem, som under Cortestiden, då mera demokratiska idder började vinna insteg, erhöllo ökovamnet Pasteleros (Pastejbagare: plåstrare, eller en som drar ut på tiden). Han är, hvad mani Spanien kallar, Bicameriste, eller tillgifven en representation med tvenne kamrar. Öfvergaf den konstitutionella saken, när Cortes började blifva för mycket demagogiska, dock utan att väpna sig emot den. Har lefvat i onåd ända tills i fjol, då han, på Drottningens förord, åter blef upptagen till gunst och nåde. 6:0 Don Joseph Maria Pnig. Den äldste medlemmen af Castilianska rådet; är en domare af bepröfvad fasthet och sträng heder. Det var emot hans orubbliga rättsinnighet, som alla Calomardes intriger kantrade, då han i Ferdinands testamente sökte få Don Carlos insatt till tbronföljare i ställe för Prinsessan Isabella. Hans politiska tänkesätt äro föga kända. 7:0 Don Fr. Xav. Caro. Den äldste ledamoten af Indiska rådet, hvilken värdighet han har att tacka för sin utnämning. Föddi Amerika. Om hans politiska opinion bar man ingen säker kännedom, I händelse någon af föregående ordinarie ledamäter skulle afgå, äro sex andra notabiliteter utsedde till suppleanter. De äro: io Don Thomas A4rias de Rota. Förnäm prelet, utan kännedom af de allmänna ärenderna, o:0 Hertigen af Infantado. En af de rikaste och mest betydande män i Spanien. Uppfödd tillsammans med Fedinand VIT, och ab-o!utist i ordets hela bemärkelse. För öfrigt utan talanger och skicklighet. Minister sedan 1823. 3:0 Grefve dEspanna. Mer än mycket känd för sina grymheter. i 4:o Don Jose de la Cruz. Nuvarande krigsminister och Hr Zeas högra hand. Temligen god militär, men hård och känslalös. 5:0 Don Nicolo Maria Gåreli. Förmodas vara densamme, som var deputerad i Cortesförsamlingen år 1820. En rättsinnad, kun: h lagfaren man. G.o Don Jose Maria Heria y Noriega. Okänd. Det berättas att Konung Ferdinand, under de sista dagarne af sin lefnad, plötsligen fallit på den tankan, att insälta i regentskapsrådet ännu trenne af de konstitutionelle, dem han ifrån förra tider kände såsom rättskaffens och talan2fulla män. De personer, som omgåfvo honom, beklagade att det icke lät sig göra. Hvarför icke?? frågade Ferdinand. Emedan — svarades honom — Eders Maj:t år 1823 i Nåder täcktes befalla, att dessa trenne personer skalle hängas. Den 3 fördes det Kongl. liket till Escurial, och öfverlemnades åt munkarne i dervarande kloster, hvilka hafva uteslutande rättighet att ; sina hvalf få begrafva Spanska kungarne. Tåcset, som följde lik vagnen, utgjordes af en brokig ra af munkar, lifgarde, kaplaner till häst, soldatt ll Ila hÄäfaäåntan Tub o0t Jas anm macta KL ee