elier åtminstone mindre nyttiga, verksamma
och lyckliga medborgare, förr eller senare
skali beveka någon eller några menniskovän-
mer, med lika nit men mer förmåga än jag ä-
ger , alt verksarot åtaga sig deras sak, alt
fullkomna och varaktigt befästa den inrättning
som jag sökt grundlägga, samt ait framför allt
gifva densamma en sådan organisation, hvar-
förutan- den icke kan uppfylla sin bestämmel-
se. Till en sådan organisation hörer först och
främst, att den veten kapsman, som får,
samt vill och kan emottaga det ansvarsfulla
förtroendet att vara inrältningens förste läka-
re och vårdare, måtte befrias från alla eko-
nomiska omsorger, fiån dessa tärande närings-
och utkomst-bekymmer, hvilka bortjaga lug-
net och glädjen från hans dagar och sömnen
från hans nätter, samt upptaga en stor del af
den tid, gom han, näst vården om sina palti-
enter, borde ägna åt samlandet och användan:
det af egna så väl som andras upptäckter och
erfarenhetsrön , till vetenskapens förkofran.
samt de lidandes och mensklighetens båtnad.
Med detta vilkor, men eckså endast dermed,
kunde det billigt af honom fordras, att han
icke allenast borde följa framstegen af sin
vetenskap, utan äfven befordra dem. Ett an-
nat lika vigtigt vilkor för en sådan inrättnings
ändamålsenliga beskaffenhet, är, att tillfälle äf-
ven måtte beredas för medellösa deraf i behol
varande, att kostnadsfritt eller mot en efte:
deras tillgångar afpassad, nedsatt afgift kunna
komma i åtnjutande af dess fördelar. I annat
fall motsvarar den icke till hälften, nej icke
till en fjerdedel sin stora bestämmelse. Jag
skall vid ett annat tillfälle visa, att, och hurn
detta kan verkställas, utan betydlig uppoffring
fråv statens sida, helst om dess bidrag under-
stödjas af den enskilta vwvälviljan, till hvilken
glada förhoppning flere anledningar icke saknas,
Men omöjligt är det för mig att inse någon
billig grund, enligt hvilken staten, då dess
förbindelse antages att sörja för alla andra slags
sjukas vård som sjelfve dertill sakna medel,
skulle kunna befrias från all förbindelse emot
medellösa, af lyten och missbildningar lidande
medborgare.
Till dess någon mer kraftfull åtgärd till de-
ras fördel blifver vidtagen, fortfar jag, såsom
förut, att på de redan nämda timmar alla da:
ger gratis lemna åt fattiga, lytta eller miss-
bildade personer, så långt de redan donerade
fonder medgifva nödiga snörlif, maschiner och
bandager, efter vettenskapens fordringar, sam!
hvars och ens åkommor afpassade. Stockholm,
i Oktober 1833.
N. dkerman,