naturens taflor Selmas sångare säger:
- a oe a
Det var det sköna land, hvars sol, ur lusen sjöar
Dig leende emot uppå din segerfärd,
O Birger, i dess prakt af lundar och af öar,
Dig böd en verkringskrets, ditt skaparsnille värd.
Tuneld säger om Savol.x, hvad som äfven
äller om Karelen, att: det är af siöar så
uppfyldt, att nästan ingen provins på jordklo-
tet kan dermed jemföras, så framt icke norrä
delen af Canada i Amerika. Det är denna
Saimens vackra skärgård, som alltid varit,
och ännu är de Finska skaldernas fädernes-
land; om hvars folk man med skäl kan säga,
att det blott utgöres af ett stort sånrgar-
slägte.
Naturen bar således icke sparat, att i rikt
mått här utdela sina håfvor, men deremot har
konsten gjort, i förhållande, så mycket mino-
dre. Det är dock ej underligt, om ett folk,
hvars klangfulla språk och peetiska anlag hit-
tills varit qväfdt, för att icke säga nedtram-
padt, af främmande inkarnerade tungomål, ic-
ke kunnat utveckla det frö, det bar inom
sig till förädliog. Dock har tiden här Ilsom
annorstädes framvisat förändrade åsigter; och
då Finnarne ej så länge sedan ännu föraktade sitt
modersmål, bar numera nästan öfverallt i Fin-
land kärleken till ett språk vaknat, som, åf-
ven i litterärt afseende, snart nog tyckes taga
ett rum bland de andra Skandinaviska språ-
ken bär 1 vorden.
Med språkets kultur fortgår äfven sjelfva
folkets verkliga och sanna förädling, ty den
har der sin rot, sin första lif-princip; och från
sjelfva folket öfvergår denna odling slutligen
till hela den omgifvande naturen. Stundom,
ehuru högst sparsamt, finner man likväl, äfven
i norra delen af landet, konsten bafva bidra-
git till naturens förskönande. Bland de
ställen, vid hvilka detta inträffat, förtjevar
Mon Repos ett utmärkt rum, Så heter på
Franska, ) ett landtgods, bvilker nuvarande
BRyske Ministern vid Kongl. Danska hofvet,
Baron JMVicolai, äger i granskapet af Wiborg;
elt ställe hvarpå bans aflidve fader nedlagt
mycken kostnad, och hvilket än ytterligare
blifvit förskönadt af nuvarande ägaren, som
skild från hufvudstadens buller ofta här till-
bringar sommarmånaderne, med sin familj. Det
är isynnerhet för sin vackra park och träd-
gård, som detta ställe vunnit en slags rykt-
barhet, icke blott der på orten, utan snart sagdt
öfver hela Finland; och ingen resande, som
sommartiden färdas här förbi, försummar,
om han aldrig så litet dröjer i Wiborg, att
I besöka denna, ungefär en half mil ifrån sta-
den belägna, lustgård. Man inträder här
genom långa och vackia björkalldger, efter
Engelsk smak, om bvilka man kan säga att
de bilda böga hvalf i Götisk stil Från des-
sa slora gångar slingra sig de mindre, än ut-
med väggen af ett berg, än utmed stranden
af de här inlöpande hatsvikarne. En grotta,
eller rättare en bergshåla utmed en hög pre-
cipiee åt bafssidan bjuder en herrlig utsigt åt
den väg, Vikingarne fordom plöjde, under
det en kristallklar källa sakta framporlar på
elt annat ställe. Utom orangerier och drif-
hus. hvarest äfven drufvor uppdregas,