naturens taflor Selmas sångare säger: a oe a Det var det sköna land, hvars sol, ur lusen sjöar Dig leende emot uppå din segerfärd, O Birger, i dess prakt af lundar och af öar, Dig böd en verkringskrets, ditt skaparsnille värd. Tuneld säger om Savol.x, hvad som äfven äller om Karelen, att: det är af siöar så uppfyldt, att nästan ingen provins på jordklotet kan dermed jemföras, så framt icke norrä delen af Canada i Amerika. Det är denna Saimens vackra skärgård, som alltid varit, och ännu är de Finska skaldernas fädernesland; om hvars folk man med skäl kan säga, att det blott utgöres af ett stort sånrgarslägte. Naturen bar således icke sparat, att i rikt mått här utdela sina håfvor, men deremot har konsten gjort, i förhållande, så mycket minodre. Det är dock ej underligt, om ett folk, hvars klangfulla språk och peetiska anlag hittills varit qväfdt, för att icke säga nedtrampadt, af främmande inkarnerade tungomål, icke kunnat utveckla det frö, det bar inom sig till förädliog. Dock har tiden här Ilsom annorstädes framvisat förändrade åsigter; och då Finnarne ej så länge sedan ännu föraktade sitt modersmål, bar numera nästan öfverallt i Finland kärleken till ett språk vaknat, som, åfven i litterärt afseende, snart nog tyckes taga ett rum bland de andra Skandinaviska språken bär 1 vorden. Med språkets kultur fortgår äfven sjelfva folkets verkliga och sanna förädling, ty den har der sin rot, sin första lif-princip; och från sjelfva folket öfvergår denna odling slutligen till hela den omgifvande naturen. Stundom, ehuru högst sparsamt, finner man likväl, äfven i norra delen af landet, konsten bafva bidragit till naturens förskönande. Bland de ställen, vid hvilka detta inträffat, förtjevar Mon Repos ett utmärkt rum, Så heter på Franska, ) ett landtgods, bvilker nuvarande BRyske Ministern vid Kongl. Danska hofvet, Baron JMVicolai, äger i granskapet af Wiborg; elt ställe hvarpå bans aflidve fader nedlagt mycken kostnad, och hvilket än ytterligare blifvit förskönadt af nuvarande ägaren, som skild från hufvudstadens buller ofta här tillbringar sommarmånaderne, med sin familj. Det är isynnerhet för sin vackra park och trädgård, som detta ställe vunnit en slags ryktbarhet, icke blott der på orten, utan snart sagdt öfver hela Finland; och ingen resande, som sommartiden färdas här förbi, försummar, om han aldrig så litet dröjer i Wiborg, att I besöka denna, ungefär en half mil ifrån staden belägna, lustgård. Man inträder här genom långa och vackia björkalldger, efter Engelsk smak, om bvilka man kan säga att de bilda böga hvalf i Götisk stil Från dessa slora gångar slingra sig de mindre, än utmed väggen af ett berg, än utmed stranden af de här inlöpande hatsvikarne. En grotta, eller rättare en bergshåla utmed en hög precipiee åt bafssidan bjuder en herrlig utsigt åt den väg, Vikingarne fordom plöjde, under det en kristallklar källa sakta framporlar på elt annat ställe. Utom orangerier och drifhus. hvarest äfven drufvor uppdregas,