Till de märkvärdigaste företeelser i hvaifisken vatural-historia, hör dess förmåga, att dyka ned på ett ofantligt djup uvder bafsytan, och notstå vattnets oerhörda tryckning. Vid en händelse, hvartill Herr Scoresby var wviltne, då cn hvalfisk harpunerades i en båt, gick djure! genast ner på djupet och drog efter sig ett tåg. som var nära en Enogelsk mil långt. Då man släppt efter så mycket af tåget, blef det i båten varande manskapets tillstånd betänkligt. De skulle antingen nödgas kapa tåget, och derizenom lida en för dem betydlig förlust t, eller (öpa fara, att af hvalfisken dragas ned under vattnet. Manskapet måste nu sätta sig 1 akter: af båten, för alt hålla motvigten mot hvaitskens dragning, hvilken stundom så starkt nedtyngde fö. en hvarifrån tåget lopp, att den krap var en tum öfver vattnet. I denna fariiga belägenhet förblef biten en stund, hvarunder den vaygade af och an genom djurets ansträngninsar, men ej rördes ur stället der den låg, då harpiinen först kastades; detta bevisar at hvalfisken genast sköt lodrätt ned, ty om har sått i någon riktning framåt eller åt sidan, så hade han afven måst draga håten efier sig. Herr Scoresby och hans manskap frälstes emellertid genom en annan båt, som i 1rättan tid anlände, och var försedd med andra tåg och harpuner. Han berakvade att vattnets tryckning på hvalfiskens kropp, hvilken nu stigit en Engelskimil ned under vattenytan, var li ka med den ofantliga tyngden af trettiotusen skålpund på qvadrattummen,