NELfYR UL MM MR Te TIM MER QR
den 16:de dennes blefyo båtsmännen Osare och
Svala, såsom förvunne att hafva ställt sig i
försåt för Expeditionsfogden Ekstedt att honom
skada göra, samt förorsakat hans död, af Ur-
tima Tings-Rätlten, under åberopande af 23
kap. I . Missgernings-Balken, jemförd med 21
kap. 6 5. samma Baik och Kovgl Förordnin-
gen den 20 Jan. 1779, dömde att mista högra
hand och balsbugscas.
För den delektighet drängen Per Persson
baft i missgerningen, dö mdes han, med avlcd-
sing af berörde Isgstadganden och 61 kap, 2
6. Missgerningsbalsen, att hållas till allmänt
arbete tre år å fästning.
Efter utslagets alk unnande anhöll Ösare, un-
der djup rörelse, att Pastorsadjunkten Bergsten
måtte bhfyva den prest, som henom till döden
beredde.
Uzder loppet af ransakningen hade Ösare
gjort den förandring i sin besännelse, att han
vppgivit, det allenast ett af de slag med sten
han tillfogat Ekstedt, trätfat honom å blottade
bufvudet, och det aadra slaget med sten, as-
tingen å halsen celler axeln; men då Ösare å
Urtima tinget den 31 Aug. frivilligt erkänt,
art han tilldelat Ekstedt två slag med sten å
dennes blottade hafvud och, enligt protokollet
vid låkarebesigtningen, något tecken till våld å
anovan del af Ekstedts kropp, än hufvudet, icke
förefunnits, ansåg domstolen något afseende icke
kunosa fästas vid berörde förändring 1 behän-
ne!sen.
— En landbonde från Bälinge Socken i
Upland blef, enligt egen berättelse, den 11 den-
pes kl. 9 på aftonen på Östra Nygatan anfal-
len af några förbispringande personer, hvaraf
en var klädd i frack, men de öfrige ut sjö-
manskläder. Utan annan anledning, än som det
syntes, för att uöfva den mest rås och vild-
sinta bitsäghet, lärer en af dem tilldelat land-
kondeo 2:ne slag i ansigtet med knoif, hvaraf
följde ett one tum långt sår då venstra kinden,
och ett vid hakan. Det förra genomträngde
musklerna, men utan att knifven derföre ska-
dat den hinna. som omhkläder muncaviteten,
och hvilken tunna återstod sålunda befriade man-
nen från att erhålla en 2 tum bredare munöpp-
ning. Det andra sårets botten utgjordes af nedra
käftbenet. Den sårades följeslagare, en annan
landtman, erhöll af våldsverkarne blott ett slag
vid örat, hvarefter de hastigt försvunno, utan
att med anfallet hafva sannolikt åsysftat annat,
än en pöbelbragd i skumrasket. Icke någon ord-
vexling förutgick eller efterfäljde. Den sårades
nödrop lärer endast vållat någon folkskockning.
Den misshandlade var efter skadan s förbimdning
glad, att få återvända tillsitt hem, och ansåg
ändamålslöst, alt begära vederböra nde Autori-
tets uppmärksamhet på en våldsakt, hvars 5 upp
hofsman han alldeles icke trodde sig kunna igen-
känna. Man har emelltid trott sig böra på det-
ta sätt meddela hän elsen, e emedan det är tink-
bart, att når son af dessa sällar, ehura möjligen
fallen för att i gränder söka mandomens he-
dir ändå ogillar leken med knifvar, och följ-
akteligen deraf finne. sig föranlåten, att anmä-
la kn: f-kämpen till den a näpst, lagarne åt ho-
nom hafva i bere edskap
nämen