andra, och tänders gnisslande, vattnet
rördes i kretsande hvirflar eller stänkte skum-
mande omkring, och den bräcklige farkosten
skakades, såsom af en storm på hafvet. Det
öfriga tilldrog sig under vattnet. Ingenting
visade sig på ytan, om icke en och annan blod-
strimma, som den lugna Comewine förde med
sig i sitt lopp. Negern följde den med ögonen,
satle sig sedermera på sin bänk, fattade paga-
jen och uppnådde med få årtag den motsatta
stranden. Han hoppade i land och försvann
i skogen.
åtta dagar derefter fanns en kungörelse,
undertecknad Dan. Vooryms, anslagen vid de
förnämsta gatorna ech torgen i Paramaribo,
hvilken utlofvade en stor belöning åt den
som kunde lemna — Jansen Houtwyns mör-
dare Michaöl, äfven kallad Fadlalab, död el-
ler lefvande, i rättvisans händer. Men mör-
daren kunde icke igenfinnas, och vågra måna-
der derefter tänkte ingen mera på den olyck-
lige Fadlalah,
Tvenne år derefter infann sig en morgon en
Indian vid namn Arrowonka från stränderna
af Sarameca hos M, Daniel Vooryms och be-
gärde företräde. Imförd till den hedervärde
Sekreteraren, gjorde Indianen sin stumma hels-
ning, öppnade, utan att yttra ett ord, en rör-
korg, som han medförde, och framdrog derur
vid håren, ett svart bufvud, som syntes nys:
afskuret. Den skicklige magistratspersonen,
som vid första ögonkastet märkte, att detta
hufvud ieke bade mer än ett öra, och ägde
flera andra honom välbekanta tecken yttrade:
detta är hufvudet af negern Michaäl, hvilken
äfven kallades Fadlalah, vår väns och embets-
broders, den saknade M. Houtwyns mördare;
den utlofvade belöningen skall genast utbeta-
las till denne redlige Indian.