andra, och tänders gnisslande, vattnet rördes i kretsande hvirflar eller stänkte skummande omkring, och den bräcklige farkosten skakades, såsom af en storm på hafvet. Det öfriga tilldrog sig under vattnet. Ingenting visade sig på ytan, om icke en och annan blodstrimma, som den lugna Comewine förde med sig i sitt lopp. Negern följde den med ögonen, satle sig sedermera på sin bänk, fattade pagajen och uppnådde med få årtag den motsatta stranden. Han hoppade i land och försvann i skogen. åtta dagar derefter fanns en kungörelse, undertecknad Dan. Vooryms, anslagen vid de förnämsta gatorna ech torgen i Paramaribo, hvilken utlofvade en stor belöning åt den som kunde lemna — Jansen Houtwyns mördare Michaöl, äfven kallad Fadlalab, död eller lefvande, i rättvisans händer. Men mördaren kunde icke igenfinnas, och vågra månader derefter tänkte ingen mera på den olycklige Fadlalah, Tvenne år derefter infann sig en morgon en Indian vid namn Arrowonka från stränderna af Sarameca hos M, Daniel Vooryms och begärde företräde. Imförd till den hedervärde Sekreteraren, gjorde Indianen sin stumma helsning, öppnade, utan att yttra ett ord, en rörkorg, som han medförde, och framdrog derur vid håren, ett svart bufvud, som syntes nys: afskuret. Den skicklige magistratspersonen, som vid första ögonkastet märkte, att detta hufvud ieke bade mer än ett öra, och ägde flera andra honom välbekanta tecken yttrade: detta är hufvudet af negern Michaäl, hvilken äfven kallades Fadlalah, vår väns och embetsbroders, den saknade M. Houtwyns mördare; den utlofvade belöningen skall genast utbetalas till denne redlige Indian.