de frisk luft på gästerna med stora solfjädrar; instrumenternas ljud blandade sig med glädjeropen. Så förflöto plantageägarens dagar i staden, och då hen reste ut till plantagen, hvilket skedde två eller tre gånger om året, fann han vid återkomsten andra slafvinnor kring sitt bord, andra viner i sina kristallkärl eller gyldene pokaler, och andra nätter af njutning och kärlek. Denna lycka varade nånga år. En solkiar Oktobermorgon, vid skördetiden, lög en vacker slup, bemannad med åtta iandfasta Negrer, och akterut försedd med n hytta med galler, jemte förhängen af vitt Indiskt musslin, öfver Paramaribos redd, kickligt undvikande de till höger och venter för ankar liggande skeppen, hvilkas beättningar, vårdslöst lutande sig mot relingarre, betraktade dess hastiga förbifart. Fyra inga Negrer, klädde i rika livrger, stodo på iyttens tak och exeqverade på valdtborn de rier, som den tiden voro mest omtyckta på le Holländska konserterna, samt väckte med ina toner flodens och de kringliggande skosarnes eko. Denna slup förde Jansen Houtvyn, som makligt hvilade på svällande dyor, stoppade med bananasblad och betäckta ned fina tyger. Den genomskar på snedden. loden, följde den motsatta stranden ända till vöjden af skansen Amsterdam, gjorde en hatig sväng åt höger och inlopp i Cottica, som å detta ställe blandar sitt gevom skogarnas valka kyliga vattep med Surinams ljumma öljor. Slupen flög öfver vattnet under roddarnes ördubblade årtag; de rika sommarställena, de ned sockerrör beväxta fölten, böomullsträden, e gröna kaffebuskarne, de öfversvämmade lätterne försvunno på ömse sidor, likt det mvexlande skådespelet af ett rörligt panorana. Den inlopp snart i dena för sitt genomkinliga vatten och sin tjusande enslighet amnkunniga Comewine, och öknernes tystad stördes af fanfarerna och bullret af pa: ajerna. Boningarne blefvo allt mera sällsyn2, vegelatioven mera vild, och andra dagen erefter landsatte slupen sin herre på en oätlig, men isolerad och i skogarne undanömd plantage. Jansen Houtwyn kom för att, enligt sin vaa, öfvervara skörden. Förvaltaren skyndade tt mottaga honom, hjelpte honom att stiga i ind, och följde honom med hatten i hand, Il en ståtlig byggnad med flyglar och talka uthus, bakom hvilka man på afstånd unde upptäcka Negrernas hyddor, uppsatta i 1 tredubbel rad och bildande en liten by. mkring den praktfulla byggoaden gingo slafar beställsamt, men under djup tystnad, fram ch tillbaka; andra visade sina mörka gestalvr i fönstren, och en del af plantageägarens ralj hade skyndat ut på trappan, för att ara vittnen till hans ankomst. Han hade i era dagar varit väntad. Houtwyn inträdde i iset. lånade örat St förvaltarens lunga hen