gifne exception, lålit emot mig framlysa någon misstanke, i afseende på tjufnads-planer med de nycklar, jag på begäran af Hr Presidentens fra Friherrinna förfärdigat. Den mäktiges mektspråk och den höges hot kar toru aldrig förödmjukat mig; ty min egen öfrertygelse och medvetande af hvad som är enligt med det rätta och anstår en man af be-der, bafva varit och förblifva ailtid drilljedern till mina handlingur. Det skulie således förumira mig, ej förskräcka, om lr Piesidenten fortfar att vidhålla sina mot imig framkastade indirekta misstankar. Derigecom nödgades jag gå i författning om neödigt försvar, för att aflagsna den skugga, som fölle på mig: och om detta skulle, såsom helt naturligt tyckes vara, leda derhän, att dessa misstankar falla på fru Friherrienan sjelf) som iåtit hos mig beställa arbetet, så blir sådant icke mitt fel. För att emellertid få målet utrvedt cch de nrisstänkte omstävdigketerne upplyste, .nödgas jag hos Kämmers-Rätten ödmjukast anhålla, at! fru Fiiherrinnar Cederström måtte varda kallad till personlig inställelse ioför KämnmnersRätten. Sjelfva saken tyckes vara allt för obetydlig at derom anstella rättegång; ren då fru Friberrinnan aldrig begärt, att jag gratis skulle åt henne förfördiga arbete, och jag dessutom äger full rättighet att utkräfva betalning för detta af mig verkställda arbete, kan jag af ingen förmås att derifrån afstå i Det å mig yrkade ansvar, för det jag skall äskat betalning för arbete, hvilket cj varit betingadt, lärer väl, underligt nog, förfalla, sedan fru Friherrionan fått afgifvå de L måtet erforderige upplysvingar, och de vittnen blifvit hörde, en hvilkas inkallande jag, i händelse såog davt hölves, ödnjuktast får anhålla. Stockholm d. 9 Septemb. 1833. O. Jonssoen. Harefier biföll Rätten, i anseende till Birons ech Presidentens uteblifvande, Jonsons anhållan, att fi afklörd såsom vittne nu tillstädes varande ExekulionsBetjenten -Lars Eklund, hvilken, så wdt utrönas hunde, bhefauns ojäfvig och fick aflägga vilteeseden, hvarefter han varnades för missbruk deraf, hördes och berättade: Att viltnet, under loppet af år 1832, till slutet af April innevararde år, såsom kusk varit i tjenst hos Hr Presidenten Friherre Cederström: At! smeden Jonson under denra tid, för Hr Friherrens räkning, gjort de smedsarbeten, för hvilka han nu af Br Baron och Presidenten fordrat betelving: att vittnet af desa arbeten beställt Rullarne, hängskrufven och vagnshuslåset, hvilka vittnet förut aumält hos Herr Baron och Presidenten, samt fört hans befallnigg att hos Jonsoa hegära: Att, hvad kammarnyckeln angick, dermed såJunda tillsätt, alt, sedan stöld skett hos Herr Baron och Presidenten, och befallning blifvit gifven, att några af dörrlåsen skulle ändras, hade Kammarpigan Brita hos Gouvernanten i huset skickat bud till en annan smed, för att få nyckeln till pigkammaren ändrad, men då viltnet härom fått kunskap, hade vittnet från bemälde smed låtit återhämta nyckeln och lemnat den till: Jonsov, såsora den der vanligen hade befatining med inom huset förefaliande smedsarbeten; och på hvilken grund vittnet än s