Hgisdr all SUTTHACHUT SJU CRKUIUVUTCTI INA al UCila skäl icke begagnat samma hushållsgrepp. Sero Medicina Paratur. För nBedanstående har en plats blifvit begärd i vårt blad. Tandem venit — — Man har nyligen läst, icke endast i Korrespondenaten, utan äfven nu sedan i flera andra tidningar, om Adjunkters löner och deras belägenhet i allmänhet. Man har äfven läst, och läser nästan dagligen, om lönereglering, löneförökning och löneindragningar i alla embetsoch tjenstemanna-klasser, och man kan säga, att löner i allmänhet hafva i sednare tider skäligen allmänt blifvit, om icke minskade, likväl bestämda ända från SatsRådet ned till kopisten. I PresteStåndet är det likväl icke så. För Pastorerna har man begynt bestämma årliga inkomster, och ansett 100 t:or spannmål vara det belopp, hvarmed en Pastor bör finna sig nog lörad, och detta bestämmande är så noga iakttaget, att, om vederlag finnes vid ett pastorat med nämde tunntals aflöning, så vill man indraga det, om än vederlaget endast utsör G å 8 t:or. Men för de lägsta och för den högsta inom Ståndet, är ingen sådan reglering uppgjord. Adjunkterne bero, till det mesta, af Pastorernes frikostighet, hvad lönen beträffar. För de högsta åter, inom PresteStåndet, eller Biskoparne, har ingen reglering af lönen blifvit uppsjord, kanhända derför att den aldrig kan anses vera för stor. Men när, såsom vi finna, ifven Rikets högsta embetsmän hafva sina löner af staten bestämda, så skulle det tyckas, att äfven för Biskoparna borde föreskrifvas ett son plus ultra. Deras möda och arbete i embetet bör väl icke vara så svårt att ungefärlisen beräkna, jemförelsevis mot deras vederlisars, för att derefter bestämma äfven deras löoer. Då en pastor, som har ett närmare ansvar vid själars och religionens vård, samt dertill mångartade och beständiga göromål i embetet, anses derför vara tillräckligt lönad med 100 tor; så tyckes, att en Biskop, utan någon själavård och med vida mindre trägna och an