Hgisdr all SUTTHACHUT SJU CRKUIUVUTCTI INA al UCila
skäl icke begagnat samma hushållsgrepp.
Sero Medicina Paratur.
För nBedanstående har en plats blifvit begärd
i vårt blad.
Tandem venit — —
Man har nyligen läst, icke endast i Korre-
spondenaten, utan äfven nu sedan i flera andra
tidningar, om Adjunkters löner och deras be-
lägenhet i allmänhet. Man har äfven läst, och
läser nästan dagligen, om lönereglering, löne-
förökning och löneindragningar i alla embets-
och tjenstemanna-klasser, och man kan säga,
att löner i allmänhet hafva i sednare tider skä-
ligen allmänt blifvit, om icke minskade, likväl
bestämda ända från SatsRådet ned till kopi-
sten. I PresteStåndet är det likväl icke så.
För Pastorerna har man begynt bestämma år-
liga inkomster, och ansett 100 t:or spannmål
vara det belopp, hvarmed en Pastor bör finna
sig nog lörad, och detta bestämmande är så
noga iakttaget, att, om vederlag finnes vid ett
pastorat med nämde tunntals aflöning, så vill
man indraga det, om än vederlaget endast ut-
sör G å 8 t:or. Men för de lägsta och för den
högsta inom Ståndet, är ingen sådan reglering
uppgjord.
Adjunkterne bero, till det mesta, af Pastorer-
nes frikostighet, hvad lönen beträffar. För de
högsta åter, inom PresteStåndet, eller Biskopar-
ne, har ingen reglering af lönen blifvit upp-
sjord, kanhända derför att den aldrig kan an-
ses vera för stor. Men när, såsom vi finna,
ifven Rikets högsta embetsmän hafva sina lö-
ner af staten bestämda, så skulle det tyckas,
att äfven för Biskoparna borde föreskrifvas ett
son plus ultra. Deras möda och arbete i em-
betet bör väl icke vara så svårt att ungefärli-
sen beräkna, jemförelsevis mot deras vederli-
sars, för att derefter bestämma äfven deras lö-
oer. Då en pastor, som har ett närmare an-
svar vid själars och religionens vård, samt der-
till mångartade och beständiga göromål i em-
betet, anses derför vara tillräckligt lönad med
100 tor; så tyckes, att en Biskop, utan någon
själavård och med vida mindre trägna och an-