na månad, hvilka alla äga vidlyftiga relationer och säkra kamrater, som blott vänta på anförare, är det att förmoda att de röfvareband, som inom kort tid bildat sig i vårt annars fredliga Sverige, skola vinna sådan förstärkning, att militärisk handräckning fordras för deras skingrande, och denna hotande fara synes påkalla likä uppmärksamhet, som cholera morbus. Detta vitsordas ytterligare af en uti Stockholms Dagblad för i dag införd efterlysning ifrån Göteborg, hvaraf inhämtas, att ett rån blifvit begånget hos en bonde vid namn Carl Eriksson i Långåker, Kållereds socken, hos hvilken personer med våld inträngt natten emellan d. 21 och 22 Augusti, samt , under hotelse att mörda honom, slagit upp eld, samt borttagit penningar och en mängd effekter; äfvensom ått ett dylikt rån skett hos Lars Svensson på Krokslätt i Askims härad, hvarvid omkring 2,700 Rdr i penningar, och en mängd silfver blifvit borttaget; och för hvilkas tillrättaskaffande 1000 Rdr äro utlofvade i belöning. Högst besynnerligt förefaller det härvid, att Länsmannens anmälan om det första rånet, icke inkommit till Konungens Befallmningshafvande förr, än sju vecker efteråt eller den 11 Oktober.