REVY AF TIDNINGARNA, Den MigneliuiskRyskåSvenska Minerva var, som några få af våra Läsare torde känna, i förra vecsaun utsatt för elt tvåfaldiigt lidande; först för den ädle Bourmonts snöpliga afsked från hennes monarkisia mönster Don Miguel, och sedermera af förtrytelse, för det vi i ett ögor buck, då hon lyftade på sin florsbufva, gjorde publiken uppmärsasem på den gemena absoluiiska uppsyn, som grinade derinunder. Med samma känslor, som gubben Noach vaknade, sedan hav gjorl sig till spott för sina eöaer, betänkte Tant, vid saosens morgontlirama, huu bon aftoxer förut skömt ut sin åldersom genom det fräcka pratet om Svyceaska nationens demoralisering genotn de bemödanden, svin sedan 19909 års statsnvälfning giorts för utvecklingen af ett friare samhälisskick. Den förra olyckan sökte hon öfverssyla med en massiv osanning, angående den Portugisiska nyhetens källa. Deu senare förläveabeten bjöd hou tll att skingra gevom ch d:version i flanken på Enherre Hecning VY ravgel, efier haus koieriska seger vid Svinesund Nya Årgus, som vanligen följer med trossen, hölt äfven nu upp sin Amazons släp, och del. tog, om icke i striden, åtminstone 1 härskriet. Ingen ära går fri för afunden, och så är äfven förhallavdet med segraren vid Svinesund. Er sådan afurd bör likväl ivgen hysa. Friherren var stadd på reträtt för koleran i Norrige;3 ban mötte hinder af floder, berg och karantänsförordningar, men öfvervann dem alla, och fördunklade sjelfva Xeuvofon, som oss veterligen aldrig bade tillfalle öfvervinna någon karantäns-uppsyningsman. Hvad åter uppsyningsmannen Wallin beträffar, som fr Friherrn på den stora reträtten öfvervann, så borde hans nederlag freda horom från all vidare -harm. Olyckan bör vördas. Visserligen hade han kunnat nedskjuta Frihberrn, som då med sitt sällskap hade cgat ogilld; men afen historisa arakronism trodde han sig se dena store Fältherren Wrangel från Trettioårakriget, emot bvilken allt motstånd var förgäfves. Om han vetat att det varit H: Öfverste-kammarjunkaren, så hade segern kanske stått i Herrans hand. Misstaget bör ock icke så strängt bedömmas. Det bar ju bändt förut, alt man för namnets skull tagit Ålexander Hatimakaren för Alexander den Store. Vi finna af nu anförda skäl högst olämpligt af Argus och Minerva, både att afundas segervinnaren och barmas öfver den besegrade. FNS