anses icke kunna uträtta något gagnande för fosterlandet, alt den varit en lekboll, ömsom i despotismens, ömsom i partiernas, ömsom i embetsmanna-hicrarkiens — ja någon gång i utländska fienders hand — och att, I det bästa fail, man endast haft att tacka upplysta Regenters ädelmod, deras aktning för gammal häfd, att icke denna oformliga frihetsinstlitusion längesedan fallit under bördan af sina egna brister och de otaliga syndaskulder, den obevekliga historien uppförer på dess räkning — och, sådant oaktadt, kunde man lika uppriktigt påstå, att så framt institutionen. varit mera ändamålsenlig, så hade -de stora förmögenheter och den patriotism, hvilkas kraft nu varit förlamad: hos Svenska. Folket ech dess re pre-evtanter verkat för nationen högst välgörande. — Men för att välja ännu mer påtagliga exempel till hevis om skefbeten af Aktors slutledning — kan man icke säga: den och den i underdånighet fastatällda lärometeden, det och det maszchineriet äro odugliga, utan att i och med: detsamma beskylla läraren eller maschinisten för oduglighet; låt dem få tjenligare metoder och maschiner, så skall allt gå bättre? Kan jag icke säga: skrå-inrättningarne, med sina sedvänjor, äro representanter af. en gammal tids villfarelser; de nära liderligheten, uppmuntra odugligbeten, bibebålla råheten och eländet, hindra industrien etc., utan att dermed vilja uttrycka, att de under skiå lydande slagtare, bagare, snickare etc. ärö Jiderliga, odugliga, råa och usla, helst erfarenbeten dagligen visar glädjande prof på motsatsen? Jag bar blott velat säga hvad jeg tror, eller att dessa. slags handtverk sköttes bättre, om skrå: ej funes — och så — må jemförelsen förlåtas mig — yttrar petitionens författare endast sin öfvertygelse, att, om Rikets Ständer icke vore sammansatta efter vissa Stånd, så skulle resultaterne af deras verksamhet blifva långt mera tillfredsställande. Och se! i denna: mening upplösa sig alla de klandrade uttrycken — till detta senapskorn minskas den stora massa af smädelse, som Ahktor velat bärmtå ur den åtalade artikeln. Allt går derpå ut, att framr ställa hvad historien — och hennes vittnesbörd måtte väl åtminstone få åberopas, då det gäller vårt eget land; skulle det än jäfvas når detrörer det mäktiga Ryssland eller något annat Rike, med hvilket Sveyige är i fredligt förhållande — genom otaliga exempel bevisar, eller att — såsom petitionsförfattaren yttrar — våra allt tomare representativa former (detta är jast ordet) lemnat ensidigheten, fåkunnigheten, slafsinnet, intrigerne och missbruken allt friare spelrum, och att de äro icke mera befordringsmedel, utan binder för fosterlandets fortgång i bildning och civilisation. Slutligen frågar jag Aktor, såvida ban: minnes eller bar löst 1809 års minnesvärda Riksmöte: vor ro icke folket, Biksens Ständer, ja sjelfva Konstitutionsutskoltet ense om just de åsigter, den ifrågavarande petitionen framställer, för att inotivera en Representationsförändring? För att emedlertid underhjelpa hans minne, vill. jag här ordagrant citera. nägra strofer utur nämnde Utskotts i Representationsfrågan (Mars 1810):afgifne betänkande, undertecknadt bland andra af ett nuvarande Konungens Stats-Råd (H. Ex, Hr Grefve Av G: Mörner). Ut sköttet: yttrade sig som följer:. : i Om, enligt en redan länge känd uppgift, det är en sannings, att: då lagen bör vara ett uttryck af allmän vilja öfver ett: gemensamt föremål, är en Korps vilja, såsom: sådan, lika litet:som den enskilda menniskans, den som i ett dylikt fall: bör komma i fråga; så: lärer man ock-å. medgifva,, att den lagstiftande maktens. fördelning i: fyra: Stånd: med serskilda korporations-rättigheter och derpå grundade anspråk, utom det att den i många fall förorsakat brist på tillräcklig upplysnting vid ärendernas afgörande, synes egentligen vara gjord blott för beuakandet:och bihehållandet af: särskilta. intressen, och att den således, så. mycket som möjligt, tyckes aflägsnå den förening till gemen-samt nyltiga ändamål; som bör vara afsigten med en god lagstiftning. Utskottet har: också funpit denna teori af erfarenhet bekräftad, och har således ej kunnat undgå att erkänna, att uti Ståndsfördelningen låg större delen af anledninll Jat. misefönt 2 nd AJdot unnahåll