anses icke kunna uträtta något gagnande för foster-
landet, alt den varit en lekboll, ömsom i despotis-
mens, ömsom i partiernas, ömsom i embetsmanna-hic-
rarkiens — ja någon gång i utländska fienders hand
— och att, I det bästa fail, man endast haft att tac-
ka upplysta Regenters ädelmod, deras aktning för
gammal häfd, att icke denna oformliga frihetsinstlitu-
sion längesedan fallit under bördan af sina egna bri-
ster och de otaliga syndaskulder, den obevekliga hi-
storien uppförer på dess räkning — och, sådant oak-
tadt, kunde man lika uppriktigt påstå, att så framt
institutionen. varit mera ändamålsenlig, så hade -de
stora förmögenheter och den patriotism, hvilkas kraft
nu varit förlamad: hos Svenska. Folket ech dess re
pre-evtanter verkat för nationen högst välgörande. —
Men för att välja ännu mer påtagliga exempel till
hevis om skefbeten af Aktors slutledning — kan
man icke säga: den och den i underdånighet fastatäll-
da lärometeden, det och det maszchineriet äro odugli-
ga, utan att i och med: detsamma beskylla läraren
eller maschinisten för oduglighet; låt dem få tjenli-
gare metoder och maschiner, så skall allt gå bättre?
Kan jag icke säga: skrå-inrättningarne, med sina
sedvänjor, äro representanter af. en gammal tids vill-
farelser; de nära liderligheten, uppmuntra oduglig-
beten, bibebålla råheten och eländet, hindra indu-
strien etc., utan att dermed vilja uttrycka, att de
under skiå lydande slagtare, bagare, snickare etc.
ärö Jiderliga, odugliga, råa och usla, helst erfaren-
beten dagligen visar glädjande prof på motsatsen?
Jag bar blott velat säga hvad jeg tror, eller att des-
sa. slags handtverk sköttes bättre, om skrå: ej fun-
es — och så — må jemförelsen förlåtas mig — yt-
trar petitionens författare endast sin öfvertygelse,
att, om Rikets Ständer icke vore sammansatta ef-
ter vissa Stånd, så skulle resultaterne af deras verk-
samhet blifva långt mera tillfredsställande.
Och se! i denna: mening upplösa sig alla de klan-
drade uttrycken — till detta senapskorn minskas den
stora massa af smädelse, som Ahktor velat bärmtå ur
den åtalade artikeln. Allt går derpå ut, att framr
ställa hvad historien — och hennes vittnesbörd måt-
te väl åtminstone få åberopas, då det gäller vårt eget
land; skulle det än jäfvas når detrörer det mäktiga
Ryssland eller något annat Rike, med hvilket Sve-
yige är i fredligt förhållande — genom otaliga
exempel bevisar, eller att — såsom petitionsförfat-
taren yttrar — våra allt tomare representativa for-
mer (detta är jast ordet) lemnat ensidigheten, fåkun-
nigheten, slafsinnet, intrigerne och missbruken allt
friare spelrum, och att de äro icke mera befordrings-
medel, utan binder för fosterlandets fortgång i bild-
ning och civilisation.
Slutligen frågar jag Aktor, såvida ban: minnes el-
ler bar löst 1809 års minnesvärda Riksmöte: vor
ro icke folket, Biksens Ständer, ja sjelfva Konstitu-
tionsutskoltet ense om just de åsigter, den ifrågava-
rande petitionen framställer, för att inotivera en Re-
presentationsförändring? För att emedlertid under-
hjelpa hans minne, vill. jag här ordagrant citera.
nägra strofer utur nämnde Utskotts i Representa-
tionsfrågan (Mars 1810):afgifne betänkande, under-
tecknadt bland andra af ett nuvarande Konungens
Stats-Råd (H. Ex, Hr Grefve Av G: Mörner). Ut
sköttet: yttrade sig som följer:. : i
Om, enligt en redan länge känd uppgift, det är
en sannings, att: då lagen bör vara ett uttryck af allmän
vilja öfver ett: gemensamt föremål, är en Korps vilja,
såsom: sådan, lika litet:som den enskilda menniskans,
den som i ett dylikt fall: bör komma i fråga; så: lä-
rer man ock-å. medgifva,, att den lagstiftande maktens.
fördelning i: fyra: Stånd: med serskilda korporations--
rättigheter och derpå grundade anspråk, utom det att
den i många fall förorsakat brist på tillräcklig upp-
lysnting vid ärendernas afgörande, synes egentligen
vara gjord blott för beuakandet:och bihehållandet af:
särskilta. intressen, och att den således, så. mycket
som möjligt, tyckes aflägsnå den förening till gemen--
samt nyltiga ändamål; som bör vara afsigten med en
god lagstiftning. Utskottet har: också funpit denna
teori af erfarenhet bekräftad, och har således ej
kunnat undgå att erkänna, att uti Stånds-
fördelningen låg större delen af anlednin-
ll Jat. misefönt 2 nd AJdot unnahåll
