ha, Pröfvar jag, för min del, rättvist att,
med upphäfvande af Krigs-Rällens ofvanbe-
rörde utslag, så vidt de lägga hinder i vä-
gen för en laglikmätig forskning om inne-
håilet af ofta berörde skrifvelse, återförvi-
sa målet till vidare förhörs anställande med fö-
renämnde viltnen, öfverste löjtnanten Statl
von Holstein och kapitenen Ström, vid Krigs-
Rätt, hvilken, i anseende dertill, att assessoren
Dubbe emot den förra Krigs-Rätten anmärkt,
aut densamma tycktes hafva visat en synnerlig
partiskhet, gjort gemersam sak med Hr Presi-
denten Frih. Cederströms ombud emot Assesso-
ren, och synbarligen sökt gäcka ett af Krigs-
Hof-Rätten fattadt beslut; hvilka tillvitelser ic-
ke kunna i sakens närvarande skick pröfvas,
kommer att bestå af annan ordförande och
andra ledamöter, om hvilkas förordnande mi-
litärbefälhafvaren på Gottland bör, i afgående
skrifvelse anmodas, äfvensom att tillika insän-
da till Kongl. Krigs-Hof-Rätten, såväl den
vid Chefs-Expeditionen förda ordres-journal
för 1918, som och styrkte afskrifter af batal-
jons-chefernes för nämnde år, till militärbefäl-
hafvaren afgifne rapporter på ankomne cirku-
lär-ordres och embets-bref, så framt sådana
anteckningar finnas.
Hvad deremot rörer Assessoren Dubbes kla-
gan deröfver, att, då Krigs-Rättens Protokoll
för den 30:de November förlidet år justerades,
uti det då afkunnade utslag, beträifande Öf-
verste-Löjtnanfen Stal von Holsteins skyl-
dighet att förut aflägga sin vwvittnesberättelse i
målet, en tillsats, uppenbarligen förändrande
Utslagets mening och inverkande på Assesso-
rens rätt, funnits: att Krigs-Rätten, för att
drifva gäck med Kongl Krigs Hof-Rättens ut-
slag af den 6:te föregångne September, företa-
git sig att afhöra ett jäfsktigt vittne, och att
Krigs-Rätten, under pågåerde förhör, tillåtit
Lands-Sekreteraren Hambreus, att under en
timmas tid aflägsna sig, utan att Åssessoren,
som emellertid - måst vänta i Rättens förmak,
fått kännedom om orsaken till detta dröjsmål,
elier om den af Krigs-Rätten, Hambreus så-
junda Jemnade tillåtelse, så synas dessa äm-
nen vara af den beskaffenbet, att de icke böra
förekomma till öfverläggning, förrän i samman-
bang med hufvudsaken.
