Till Stockholms stads Vällotiliga Södra Nämners
Rätt!
Då jag blifvit kallad att i dag d. 12:te dennes kl. 10 f.-
m. infinna mig inför Vällofliga Kämners-Rätten för
vördsamt svaromåls afgifyvande i hänseende till flereaf
mig redan i Kongl. Police-KRammaren uppgifne, hand-
lade saker af häktade Vaktmästaren Björlund och dess
hu-tru, får jag ödmjnkast till Protokollet afgifva föl-
jande: Under förlidet år bodde jag 1 Meschens egen
dom på söder, var således granne med Auktions-Vakt-:
mästaren Björluud, samt blef af honom och dess hus-:
tru vänskapligt hemött, såsom Landsman tilldenna sist-:
nämnda, Flera saker var det, som jag sjelf kundebehöfva
för mig och milt utfattiga bus, flera ock, som jag an-
modades alt för vänner anskaffa, Okändå Auktions-
Kammaren ville och kunde jag, som främling, icke
inställa mig der, med hopp om kredit, för dessa sa-
kers inropande, utan vände mig heldre med min
bandel till Björlund, om än jag hos honom skulle be-
tala dem något drygare. — Min ackuratess att beta-
la orsakade, alt så snart Björlund och hans hustru
bekommit något att i kommission försälja, eller stan-
nat för egna inrvrop, så erbödo de mig att handla,
alt jag äfven under min sjukdom med varor besök-
tes I Judiska huset vid Tyska brunneny, och jag ansåg:
makarne så förtrolige, ense och medvetande af hvar-
andras handel, att hvad jag, då jag ägde penninges
tillgångar, tillhandlade mig af den ena, betalte jag
ofta till den andra. Sedan misstankar om flera sa—
kers lagliga åtkomst uppstått, har bemälte Björlund
lofvat och försäkrat mig, det han skulle anskaffa he
vis om dess hörighet att äga och försälja dem.
Några få saker deraf lära dock uppgifvits vara stul-
unett), — — Med ärligt förvärfvade penningar har:
jag, enligt öfverenskommelse, kontant betalt dessa
tillhandlade varor, efter andras yttran: dyrt nog.
De äro af mig dels försålde här, dels till bröd för--
vandlade af hustru och barn, dels till sine ägare en-
ligt kommission sjöledes försände, jemte många an-
dra varor, annorstädes tillbhandlade — kunna således
icke af mig äterställas. — Omöjligt kande jag ens
ana, långt mindre tro, alt det ringaste deraf skulle
vara af olaglig beskaffenhet hos en man, som var
uppdragen alt lägga hand vid långt flere och dyrha-
rare ling —en Auktions-Vaktmästare,som ägde allmänt,
medborgerligt förtroende. — Af lösdrifvare och miss-
tänkte personer har jag hvarken erbjudits eller handlat
något. Jag anhåller derföre allra ödmjukast hos Vällof-
liga Kämners-Rätten, att varda fredad från alla sårande
tillmälen såsom inför Gud och samvetet lika oskyldig:
med dem, som Ritten skipa, och önskar, om så för
godt synes, med ed värja min heder och min oskuld.
samt i lika ödmjukhet hönfaller om hänyisning till
högre laga forum, i det oförmodade fall mig till-:
dömmes något det minsta lidande i och för denna:
sak! Stockholm d. 12 Okt. 1833. Ödmjukast
C. G. Lindblom.
uppmaning af svar, tackas) aldra förbindligast, och
torde benäget låte tillfredsställa sig genom denna:
på sanning grundade förElarivg!:
Ft) one, gamla och af mindre värde.