I sålunda under hars ögon, och blef derigenom Is sådan, som rnästaren och havs hustrus underI visning och exempel bildade honom, d v. s. lieke kunnig i statens angelägenhe eter, men kunrnig 1 silt yrke, tarflig i sin lefnad och sina bebofver, inskränkt i sina åsigter, men äfven sina öns koingar, och gick på detta sätt icke så ofta miste em deras realiserande, Nu deremot bafva andra grundsatser gjort sig gallande irom både statens och den enskilta ekonomien, och jag är långt ifrån att vilja bestrida deras riktighet som principer. Jag tror blott, som nyss nämndes, att man vid deras användande gjort, som man i många flera fall bos oss plägar göra: ryckt en bit af systemet ur sittsanmanhang, och derigenom iCke gagnat hvarken det allmänna eller individen. Men har bedrapit det ena med föregifvandet af en näringsfriket, som icke existerar, och den andra med ett så kalladt skydd, som han icke åtnjuter. Man har dragit handtverkerierna in I fabrikssystemet, och dexigenom försatt arbotarne i fabriksfolkets sorgliga belägenhet, utan att åstadkomma hvarkan någon förbättring i tillverkningarnes godhet eller någon verklig hihet för kapitalerna och spekulationen, att rikta sig deråt. Man har gifvit handtverkaren så många andra mål för sin omtanka och sin ärelystnad, än yrket, att detta ofta blir det, hvarmed han minst får tid att sysselsätta sig, och i synnerhet får han ingen stund öfrig att egna åt sina arbetares moraliska tillstånd. De äro för honom främmande personer, med hvilka han icke kommer i någon beröring, annat än vid Lördagsliqviderna. Hans fru kan ej se dem i sina gentilt raöblerade rum, och för dem är ingen plats vid hans bord, der endast gäster af distinktion kunna moitagas. Under det mästaren figurerar i någon Komites debatter, eller debuterar i någon militärbefaltning, eller är bjuder till den och den förnäme herrn, ja kanske till och med beskines af Majestätets sol på någon hoffest, dit han blifvit befalld, är verkstadens befolkning öfverlemnad ål sig sjelf, åt sin råket, sin bekymmerlöshet, eller utöfningen afde kunskaper och det lefnadsvett, den fått lära på krogen, der mästaren sjelf satt dess barndom i pension. Följden häraf bliv också hvad man vanligen ser: dåliga och dyra varor, förderfvade seder bland arbetarne, obestånd och konkurser bland mästarne, vantrefnad och missnöje både i det allämnna och enskilta lifvet. De undantag man inner från. denna bedröfliga målning, träffas nästan endast der, hvarest de gamla sederna ännu icke förlorat bela sin kredit, der mästaren icke tröttnar vid sitt arbete, och icke blyges för umgänget med sina arbetare. Jag skulle råda mina yngre medbröder att försöka en återgång isederna till dessa gamla tiders bruk som derföre alldeles icke behöfva utesluta sednare tiders hyfsning och liberalare åsigtery få se, om: de äfven då ha lika mycken anledning, att beklaga sig öfver sina arbetares tredska, försummelse och oordentliga lefnadssätt. fi d. Bagare. LL. —— —mm— —L I anledning af en: i Aftonbladet, för d. 15 sistlidne Augusti, under N:o: 188 införd, min: heder såranll PPS fe a