pålitlige landtmätare, måste omarbetas, utar att bos den felaktige vanligen finnes någor tillgång på ersättning till annor landtmätare för rättelsekostnaderne, merendels drygare än hvad förrättningen, från sin början rigtigt handlagd, bort åstadkomma, oberäknadt tidsutdrägt och ägornes derunder iråkade vanhäfd, hvilket lidande jordägarne icke kunna afhjelpa, enär landtmäteristatens organisation och reglementariska föreskrifter tilläfventyrs icke aflägsna detsamma; och ehuruväl det äfven är en ostridig sannving, att landtmäteriförrättningar, under ledniogen af erforderlige kunskaper, ekonomiska åsigter och omsorgsfullt använda bemödanden, gifva ett ökadt värde åt den rätteligen afmätte, beskrifne och delade jorden, hvarigenom ägaren bättre känner och friare får odla densamma, så blir det dock aldrig möjligt, att lika hastigt göra detta ökade värde gällande och inkomstgifvande, som de dryga landtmäteri-kostnaderna måste utgöras, desto känn barare för jordägaren, då han i detsamma merendels ikläder sig nya kostnader till den genom Landtmäteriförrättningen förberedde och åsyftade ägoförbättringen. När dessa ofvannämnde sanna förhållanden tillbörligen öfvervägas, och man finner derpå grundade ömsesidiga intressen rakt stridige, så tyckes det opartiska sunda förnuftet kunna draga den slutsatsen från öfvervägandet och jemförelsen, att någon ofullkomlighet ännu vidlåder Landtmäteriets allmänna reglering och behandling, äfvensom sättet att löna de vid detsamma använda tjenstemännen, och att utan undanrödjandet af ofullkomligheter, det svårligen torde låta finna sig en sammanjemknings-utväg, som leder till nöjaktigt besvarande eller utlåtande i förenämnde frågan om lämpligaste beräkningen af arfvode för Landtmätarens emhetsgöromål. Det enklaste sättet, att utan jordegarnes kännbara kostoad, aflöna sakkunnige och i hvarje ort hehöflige hufvudverkställande Landtmätare, tyckes visserligen kunna vara bestämmandet af löner på stat för dem, likasom till andra civile tjenstemän i riket; men då det dels icke blir möjligt att veta eller föreskrifva, huru mycket en Landt mätare kan och skall uträtta i embetsväg under årets lopp, och det dels inträffar, att hans förrättningar uppehållas af juridiska formaliteter och advokatoriska spetsfundigheter, offast stridande mot ekonomiska åsigters rätta användande och befordran, samt de händelser äfven stundom inträffa, att Landtmätaren af iråkad sjukdom hindras från sin embetsutöfning, till hvilken han icke finner skickligt biträde med samma lätthet som andre civile tjenstemän, hvars embetsskyldigheter merendels kunna fullgöras i kammaren af skrifningsöfvade personer, så lärer förty ingen annan oflöning för Landtmätarne i allmänhet kunna bestärnmas eller blifva lämplig, än den som rättas efter ägovidd och lingdemått med afseende på embetsåtgärdernes mer eller mindre besvärlighet, hvarvid också rättvisligen bör iakttagas, att Landtmätaren erhåller ersätt. . nings m får uUunnehAf AH AMh AAA lag; An Af