pålitlige landtmätare, måste omarbetas, utar
att bos den felaktige vanligen finnes någor
tillgång på ersättning till annor landtmätare
för rättelsekostnaderne, merendels drygare än
hvad förrättningen, från sin början rigtigt hand-
lagd, bort åstadkomma, oberäknadt tids-
utdrägt och ägornes derunder iråkade van-
häfd, hvilket lidande jordägarne icke kunna
afhjelpa, enär landtmäteristatens organisation
och reglementariska föreskrifter tilläfventyrs
icke aflägsna detsamma; och ehuruväl det äf-
ven är en ostridig sannving, att landtmäteri-
förrättningar, under ledniogen af erforderlige
kunskaper, ekonomiska åsigter och omsorgs-
fullt använda bemödanden, gifva ett ökadt vär-
de åt den rätteligen afmätte, beskrifne
och delade jorden, hvarigenom ägaren bättre
känner och friare får odla densamma, så blir
det dock aldrig möjligt, att lika hastigt göra
detta ökade värde gällande och inkomstgifvande,
som de dryga landtmäteri-kostnaderna måste
utgöras, desto känn barare för jordägaren, då han
i detsamma merendels ikläder sig nya kost-
nader till den genom Landtmäteriförrättnin-
gen förberedde och åsyftade ägoförbättringen.
När dessa ofvannämnde sanna förhållanden
tillbörligen öfvervägas, och man finner derpå
grundade ömsesidiga intressen rakt stridige,
så tyckes det opartiska sunda förnuftet kunna
draga den slutsatsen från öfvervägandet och
jemförelsen, att någon ofullkomlighet ännu
vidlåder Landtmäteriets allmänna reglering och
behandling, äfvensom sättet att löna de vid
detsamma använda tjenstemännen, och att utan
undanrödjandet af ofullkomligheter, det svår-
ligen torde låta finna sig en sammanjemk-
nings-utväg, som leder till nöjaktigt besva-
rande eller utlåtande i förenämnde frågan om
lämpligaste beräkningen af arfvode för Landt-
mätarens emhetsgöromål. Det enklaste sättet,
att utan jordegarnes kännbara kostoad, aflöna
sakkunnige och i hvarje ort hehöflige hufvud-
verkställande Landtmätare, tyckes visserligen
kunna vara bestämmandet af löner på stat
för dem, likasom till andra civile tjenstemän
i riket; men då det dels icke blir möjligt att
veta eller föreskrifva, huru mycket en Landt
mätare kan och skall uträtta i embetsväg un-
der årets lopp, och det dels inträffar, att hans
förrättningar uppehållas af juridiska formali-
teter och advokatoriska spetsfundigheter, of-
fast stridande mot ekonomiska åsigters rätta
användande och befordran, samt de händelser
äfven stundom inträffa, att Landtmätaren af
iråkad sjukdom hindras från sin embetsutöf-
ning, till hvilken han icke finner skickligt bi-
träde med samma lätthet som andre civile
tjenstemän, hvars embetsskyldigheter meren-
dels kunna fullgöras i kammaren af skrifnings-
öfvade personer, så lärer förty ingen annan
oflöning för Landtmätarne i allmänhet kunna
bestärnmas eller blifva lämplig, än den som
rättas efter ägovidd och lingdemått med af-
seende på embetsåtgärdernes mer eller mindre
besvärlighet, hvarvid också rättvisligen bör
iakttagas, att Landtmätaren erhåller ersätt-
. .
nings m får uUunnehAf AH AMh AAA lag; An Af