, n omarbetad Landtmäteritaxa är ibland de behof, som länge låtit känna sig uti alla landsorter, och vid flera Riksdagar varit föremål för Riks-Ståndens öfverläggningar. HRegeringen har i anledning häraf infordrat ett utlåtande af åtskilliga Landtmätare, hvilket i flere afseenden hvilar på nya grunder, och som viansett förtjent, att bär nedan meddelas: Ödmjukaste Embets-utlåtande! Med anledning af Kongl. Maj:ts den q9 sistl. Mars, på Talemannens för Bondeståndet vid sednaste Riksdagen i underdånighet gjorde anhållan, Nådigt gifva föreskrift, och Kongl. General-Landtmäterikontorets den 30i samma månad derpå grundade skrifvelse, har Konungens Befallnings-hafvande under den 12 näst!, April i bref anmodat undertecknad förste Landtmätare, att i samråd med de kunnigåre, driftigare och tillförlitligare Landtmätarne i Länet, öfverlägga och derefter gemensamt med dem uppgifva, om och i hvilka delar nedsättning eller törhöjning skäligen bör äga rum af det i Kongl. Maj:ts den 35 Juli: ?1827 nådigst utfärdade taxa stadgade Landtmäteriarfvodet,: eller hvad annan jemkning eller tilläggning deruti vore af behofvet på-. kallad; i följd hvaraf undertecknade Landt-mätare i dag sammanträdt och öfverlagt, samt derpå grundat följande skriftliga utlåtande: Så vidt författningar och cirkulärer äfvensom historiska berättelser ådagalägga, hafva frågor uppstått i nästan oafbruten series, allt ifrån landtmäteriets början uti Sverige, dels om otillräckligheten af bestämde eller tillåtne arfvoden för landtmätarnes högst mödosamma embetsförrättningar, mer eller mindre i olika orter, allt efter som landtmäteriets utöfning eller lefnadskostnaderne varit drygare, och dels deröfver, att desse arfvoden ansetts nog kostsamma och betungande för jordägare, som begagnat sig af landtmätares embetsbiträde; hvilka frågor oftast föranledt både Regering och Ständer till vidtagande af regleringar och förbättringar i detta afseende, utan att desse allt hittills synas hafva kunnat åstadkomma ett lämpligt löningssätt för landtmätarne i allmänhet eller ömsesidig belåtenhet mellan dem och jordägarne. Att iandtmätarne nästan alldrig funnits belåtne med detta löningssätt, ådsagalägges väl temligen tydligt genom ofvannämnde ofta förnyade frågor till vinnande af förhöjniopg i aotiliräcklige arfvoden, men allrasäkrast vid betraktande af det förhållandet, att ingen landtmätare, oss veterligen, fannits eller finnes, som under sin bästa och kraftfullaste ålder, kunnat på handlagde embetsförrättningar förvärfva anständig bergning i likhet med andra statens tjenostemän, och ännu mindre bespara något, till sådan bergning för sig, sedan ålderdom och åsamkade förkylningskrämpor hindra honom från utöfningan ef sitt fatigerande embete, Lika ostridig som denna föregående ådagaläggelse, är ock den sanningen, att kostnaden vid landtmäteriförrättningar i allmänbet blir ganska kännbar för jordägaren, särdeles när det händer, hvad som hitiille icke så sällan inträffat mät frn