,
n omarbetad Landtmäteritaxa är ibland de
behof, som länge låtit känna sig uti alla lands-
orter, och vid flera Riksdagar varit föremål
för Riks-Ståndens öfverläggningar. HRegerin-
gen har i anledning häraf infordrat ett ut-
låtande af åtskilliga Landtmätare, hvil-
ket i flere afseenden hvilar på nya grun-
der, och som viansett förtjent, att bär nedan
meddelas:
Ödmjukaste Embets-utlåtande!
Med anledning af Kongl. Maj:ts den q9 sistl.
Mars, på Talemannens för Bondeståndet vid
sednaste Riksdagen i underdånighet gjorde an-
hållan, Nådigt gifva föreskrift, och Kongl.
General-Landtmäterikontorets den 30i samma
månad derpå grundade skrifvelse, har Ko-
nungens Befallnings-hafvande under den 12
näst!, April i bref anmodat undertecknad för-
ste Landtmätare, att i samråd med de kunni-
gåre, driftigare och tillförlitligare Landtmä-
tarne i Länet, öfverlägga och derefter gemen-
samt med dem uppgifva, om och i hvilka de-
lar nedsättning eller törhöjning skäligen bör
äga rum af det i Kongl. Maj:ts den 35 Juli:
?1827 nådigst utfärdade taxa stadgade Landt-
mäteriarfvodet,: eller hvad annan jemkning
eller tilläggning deruti vore af behofvet på-.
kallad; i följd hvaraf undertecknade Landt--
mätare i dag sammanträdt och öfverlagt, samt
derpå grundat följande skriftliga utlåtande:
Så vidt författningar och cirkulärer äfven-
som historiska berättelser ådagalägga, hafva
frågor uppstått i nästan oafbruten series, allt
ifrån landtmäteriets början uti Sverige, dels
om otillräckligheten af bestämde eller tillåtne
arfvoden för landtmätarnes högst mödosamma
embetsförrättningar, mer eller mindre i olika
orter, allt efter som landtmäteriets utöfning
eller lefnadskostnaderne varit drygare, och
dels deröfver, att desse arfvoden ansetts nog
kostsamma och betungande för jordägare, som
begagnat sig af landtmätares embetsbiträde;
hvilka frågor oftast föranledt både Regering
och Ständer till vidtagande af regleringar och
förbättringar i detta afseende, utan att desse
allt hittills synas hafva kunnat åstadkomma
ett lämpligt löningssätt för landtmätarne i all-
mänhet eller ömsesidig belåtenhet mellan dem
och jordägarne. Att iandtmätarne nästan all-
drig funnits belåtne med detta löningssätt,
ådsagalägges väl temligen tydligt genom of-
vannämnde ofta förnyade frågor till vinnande
af förhöjniopg i aotiliräcklige arfvoden, men
allrasäkrast vid betraktande af det förhållan-
det, att ingen landtmätare, oss veterligen, fannits
eller finnes, som under sin bästa och kraftfullaste
ålder, kunnat på handlagde embetsförrättnin-
gar förvärfva anständig bergning i likhet med
andra statens tjenostemän, och ännu mindre
bespara något, till sådan bergning för sig,
sedan ålderdom och åsamkade förkylnings-
krämpor hindra honom från utöfningan ef sitt
fatigerande embete, Lika ostridig som den-
na föregående ådagaläggelse, är ock den san-
ningen, att kostnaden vid landtmäteriförrätt-
ningar i allmänbet blir ganska kännbar för
jordägaren, särdeles när det händer, hvad
som hitiille icke så sällan inträffat mät frn