VPUUHSISRVACAN, Uttal Jem val ICIRNDdUuUCt Medel Olriga, att från andra orter uppköpa och hitkaffa sädeskorn till utdelning åt dem, som, eljest icke skulle fått lägga ett frö i jorden. — Under hopp och fruktan afbidades skördetiden. Våren och midsommaren var kall och väderleken mindre gynnande, men i slutet af Juni och början af Juli voro herrliga sommardagar, hvilka gåfvo förhoppning om bättre tider och om förskoning för de förra årens missöden. Snart erhöll man dock anledning att befara motsatsen, när redan vid medlet af Juli frostnätter inföllo, som sej allenast förstörde potalisodlingen för året, utan jemväl mer och mindre skadade sädesåkrarne, hvika då stodo skottled, så att kornaxen, färdige att lemna hylsan, afvissnade ech efterhand afföllo. Då Augusti månad inträdde, vågade man ännu hoppas en medelmåttig skörd, om en par veckors värma ännu fått fortfara och befrämja mognaden; men redan den 8:de var denna förhoppning tillintetgjord, och under hela den öfriga tiden af månaden rådde regnig och töcknig väderlek. Då horisonten någon gång upplarnade på e. m. följde alltid en frostnatt derpå. En af dessa jern-nätter var kölden så stärk, att, nära Degersförss kyrka 6 mil norrut ifrån Umeå, en mindre sjö hel och hållen bekläddes med is. Bestört skyndade man att forcera skörden, hvarje dag väderleken det tillät, för att möjligen rädda hvad ännu kunde innchålla något födoämne, ty på säd var ej mer att tänka. Under de första dagarne af Sept. var skörden allmänt slutad, och vid samma tid omvexlade väderleken ifrån köld till värme, hvilken stundom vid middagstiden uppnådde 18 gr. Celsii. Under senare hälften af månaden har himler varit mulen, luften töcknig och stilla. Den förfrusna grödan står ännu i skyl på åkrarne e!ler i hbässjor, ntan att hafva kunnat inbergas. Sommaroch skördemånaderne voro höstmånader. Nu hafve vi sommar-väderlek båda dagar och nätter. — Under de föregående åren klagade man öfverljudt sin nöd. Nu råder en 3n hemsk tystnad. Stum, vare sig af känslolöshet eller förtviflan, hembär husfadren några kärfvar af sin förfrusna gröda ifrån åkren, för att sönderhacka, torka och mala den, under det hustru och barn ströfva kring skogarne att plocka bär, mossor och löfarter. Utanför Insändarens fönster ligger ett potatis-land, som kölden skonade i det längsta, och som gifvit medelmåttig skörd; der hafva, under en veckas tid dagligsn, unga och gamla gräfvit. f detta ögonblick räknar jag 13 personer sysselsatta med denna magra efterskKörd. — Stor nöd och brist har förut varit i landet, men efter menskligt sätt att dömma, förestår nu en uid, emot hvilken den nästföregående jemförelsevis kan anses hafva varit ymnig. Gud allena vet när och huru hjelp och räddning kommer. Han som låter oss så kraftigt erfara, huru litet vi sjelfve förmå med vår plantering, skall väl ock uppehålla vårt lif under läro-tiden, att vi, när han finner godt att gifva en större välsignelse, måge, af erfarenheten vise, bättre använda och hushålla med hans gåfror! — Vår ungdom vandrar dageligen åt Söder, Ekasom fvttfoslarnee Måtte de. som Herren