VPUUHSISRVACAN, Uttal Jem val ICIRNDdUuUCt Medel Ol-
riga, att från andra orter uppköpa och hit-
kaffa sädeskorn till utdelning åt dem, som,
eljest icke skulle fått lägga ett frö i jorden. —
Under hopp och fruktan afbidades skördetiden.
Våren och midsommaren var kall och väder-
leken mindre gynnande, men i slutet af Juni
och början af Juli voro herrliga sommardagar,
hvilka gåfvo förhoppning om bättre tider och
om förskoning för de förra årens missöden.
Snart erhöll man dock anledning att befara
motsatsen, när redan vid medlet af Juli frost-
nätter inföllo, som sej allenast förstörde potalis-
odlingen för året, utan jemväl mer och min-
dre skadade sädesåkrarne, hvika då stodo
skottled, så att kornaxen, färdige att lemna
hylsan, afvissnade ech efterhand afföllo. Då
Augusti månad inträdde, vågade man ännu
hoppas en medelmåttig skörd, om en par vec-
kors värma ännu fått fortfara och befrämja
mognaden; men redan den 8:de var denna för-
hoppning tillintetgjord, och under hela den öf-
riga tiden af månaden rådde regnig och töck-
nig väderlek. Då horisonten någon gång upp-
larnade på e. m. följde alltid en frostnatt der-
på. En af dessa jern-nätter var kölden så stärk,
att, nära Degersförss kyrka 6 mil norrut ifrån
Umeå, en mindre sjö hel och hållen bekläd-
des med is. Bestört skyndade man att for-
cera skörden, hvarje dag väderleken det tillät,
för att möjligen rädda hvad ännu kunde innc-
hålla något födoämne, ty på säd var ej mer
att tänka.
Under de första dagarne af Sept. var skör-
den allmänt slutad, och vid samma tid omvex-
lade väderleken ifrån köld till värme, hvilken
stundom vid middagstiden uppnådde 18 gr. Celsii.
Under senare hälften af månaden har himler
varit mulen, luften töcknig och stilla. Den
förfrusna grödan står ännu i skyl på åkrarne
e!ler i hbässjor, ntan att hafva kunnat inbergas.
Sommar- och skördemånaderne voro höstmå-
nader. Nu hafve vi sommar-väderlek båda
dagar och nätter. — Under de föregående åren
klagade man öfverljudt sin nöd. Nu råder en
3n hemsk tystnad. Stum, vare sig af känslo-
löshet eller förtviflan, hembär husfadren några
kärfvar af sin förfrusna gröda ifrån åkren,
för att sönderhacka, torka och mala den, un-
der det hustru och barn ströfva kring skogar-
ne att plocka bär, mossor och löfarter. Utan-
för Insändarens fönster ligger ett potatis-land,
som kölden skonade i det längsta, och som gif-
vit medelmåttig skörd; der hafva, under en
veckas tid dagligsn, unga och gamla gräfvit.
f detta ögonblick räknar jag 13 personer sys-
selsatta med denna magra efterskKörd. — Stor
nöd och brist har förut varit i landet, men
efter menskligt sätt att dömma, förestår nu en
uid, emot hvilken den nästföregående jemförel-
sevis kan anses hafva varit ymnig. Gud allena
vet när och huru hjelp och räddning kommer.
Han som låter oss så kraftigt erfara, huru litet
vi sjelfve förmå med vår plantering, skall väl
ock uppehålla vårt lif under läro-tiden, att vi,
när han finner godt att gifva en större välsig-
nelse, måge, af erfarenheten vise, bättre an-
vända och hushålla med hans gåfror! —
Vår ungdom vandrar dageligen åt Söder,
Ekasom fvttfoslarnee Måtte de. som Herren