tticddlllad dlitltl ad peltltföliska IputudsStilgPrenai, all Han . . . sh eo omöjligen kunde sjelf vilja draga någon profit ut:f denna. Af atla slags offentliga åtetrder synes ingenting böra med så mycken sorgfallighet undvikas, som att ålägga medborgare i samhället bördor, uvartill de icke genom någon lag äro förbundne, äfven om detta sker till hvad man kallar Kro: nans fördel En sådan wmesyr synes hkväl nsefattas I nedarnämnde förhallande, för hviloket offentighet blifvit hegärd 1 vårt blad. Är i621 skänkte Kool åtaj:t och Kronan den s.k. Möiodatis strör, med dervid uppförda KroroGQvarnar, til Göteborgs stad Qvarnarna befrva sedermera blifvit försålde till skatt åt Inonchafvarne. Desse hafva sedermera, utan att man kanner på grund af hvilka skäl, i mer än etthundrade år, ända till år 1816 genom stora viten förpligtats att, ofta med försakande af all annan mäld, förmala Kronans spanmål för Göteborgs, Elfsborgs fistnings och nya varfvets garnisoners behof, för 10 styfver tunnan, och dessutom för samma pris forsta spanmålen till qvarnen och mjölet tillbaka till Göteborg, omkring I 1-4 mil Qvarnägarne hade flere gånger besvärat sig bheröfver, och erköllo år 1816 d. 30 Jan. genom en Kunglig Resolution, den förklaringen, att oaktadt nogaste ef:erforskning någon slags författning eller kontrakt ej kunnat igenfionas, som tillförband Mölndals qvarvägare den öfverklagade förmalnings och transportkostnaden för ett oföränderligt pris, och att ej heller vid qvarnarnas skattläggning något sådant förbehåll blifvit gjordt? — hvarföre också Kongl. Maj:t då förordnade, att det borde bestås dem en kappe qvarntull in natura, samt ytterligare genom Nåd. Resolution den 23 September 1823, att. de för spansmålens och mjölets framoch återforsling skulle få uppbära enahanda betalning, som för kronoskijuts, beräknad till två tunnor efter er bäst, hvilken lega då utgjorde 8 sk. Banko milen. Sedan Rikets Ständer bade förhöjt kronoskjutslegan till 16 skill. Banko, ansågo Mölndalsboerne sig äfven herättigade, på gränd af det nyss åberopade yttrandet i den Kongl. Resolutionen, att komma 1 åtnjutande af enahanda förhöjning i sin forlön, på grund af Kuogl. Kungörelsen den 6 Maj 1930: De anhöllo derföre bärom hes Magasinsförvaltaren och Konunzens Befallningshafvande i Bohuslän. Kon:s-Befide var också af den tanken, alt förhöjningen borde tillerkännas dem, men tilltrodde sig icke bevilja dea, utan att inhämta Stats-Kontorels föreskrift derom. Nu medadelte deaona ati toritet den 15 Juni sistll år det besked: Att enär Koogl Mart genom dess resolution af år 1823, endast på då förekomna stäl, medgifvit Mölndals qvarnegare en af dem utom qvarntullen hittills icke ätnjuten betalning för spannemåls och; mjöls forslande, till det belopp som den tiden erlades för Kronoskjuts, beräknadt efter 2 tunnor på en häst, och detta sålunda vore att anse såsom en efter forslings besväret