Pobliken bar under de föregående degarna mycket sysselsatt sig med gssningar öfver utgängen at det bekanta Thor björossokska låneanbudet. Ehuru alia kommit öfverens derom, att enilet den gamla regeln: ex nikilo nihil fit, Ur Thorkjörnsson sje!f icke kan göra mycket i sillver, så bar man dock ansett icke alldeles osannolikt, alt han torde hata någon spekulant bakom sig. At! detta kunde vara fr Koommerse-Ridet Wij, bar emellertid, oaktadt Herr -KommerseRådet icke gjort något anbud 1 RiksgäldsKogtoret, j ansetts vara möjligt, i anseeude till de olika vilkoren för de båda anbuden, hvaremot den tanken, att en särskilt underhandling skulle under hand komma att företagas med Hr Kommerse-BRådet, sedan den Thorbjörnssonska saken vore slut, i följd at en bristavde deposition, fått en ökad fart, sedan IH. M. Konungen i går bade cn särskilt konselj, för hvilken föremålet allmänt troddes vara denrna vigtiga finanshåga. En tredje förklaring är, att Hr T! worbjörnsson sjelf skulle gå in till Bankofullmäktige och begära samma premiam som fir Wijk, hvarigenom den verklige spekulantens jutressen kunde lättare sammansmälta med den synliges. Upplösning gen på en del af dessa gissningar har emellertid erhållits i dag, som är den sista dagen för den svadan ade förskottssäkerhetens nedsättande. Vi känna likväl ännu icke, då bladet ligges under pressen, kvad Hv Magister Thorljörnssen har i sinnet, men skole genom ett särskilt postskrip tum eller en särskilt bifogad uvotis derom underrätta våra läsare, för att derefter återkomma till en utförligare framställning af ämnet i sitt sammaahang. (6 N ar rr TUE