Pobliken bar under de föregående degarna
mycket sysselsatt sig med gssningar öfver ut-
gängen at det bekanta Thor björossokska låne-
anbudet. Ehuru alia kommit öfverens der-
om, att enilet den gamla regeln: ex nikilo
nihil fit, Ur Thorkjörnsson sje!f icke kan gö-
ra mycket i sillver, så bar man dock an-
sett icke alldeles osannolikt, alt han torde
hata någon spekulant bakom sig. At!
detta kunde vara fr Koommerse-Ridet Wij,
bar emellertid, oaktadt Herr -Kommerse-
Rådet icke gjort något anbud 1 Riksgälds-
Kogtoret, j ansetts vara möjligt, i anseeude
till de olika vilkoren för de båda anbuden, hvar-
emot den tanken, att en särskilt underhandling
skulle under hand komma att företagas med
Hr Kommerse-BRådet, sedan den Thorbjörns-
sonska saken vore slut, i följd at en bristavde
deposition, fått en ökad fart, sedan IH. M.
Konungen i går bade cn särskilt konselj, för
hvilken föremålet allmänt troddes vara denr-
na vigtiga finanshåga. En tredje förklaring
är, att Hr T! worbjörnsson sjelf skulle gå in till
Bankofullmäktige och begära samma premiam
som fir Wijk, hvarigenom den verklige speku-
lantens jutressen kunde lättare sammansmälta
med den synliges.
Upplösning gen på en del af dessa gissningar har
emellertid erhållits i dag, som är den sista da-
gen för den svadan ade förskottssäkerhetens ned-
sättande. Vi känna likväl ännu icke, då bla-
det ligges under pressen, kvad Hv Magister
Thorljörnssen har i sinnet, men skole genom
ett särskilt postskrip tum eller en särskilt bifo-
gad uvotis derom underrätta våra läsare, för
att derefter återkomma till en utförligare fram-
ställning af ämnet i sitt sammaahang.
(6 N ar rr TUE