HL RPCUCE SIM ICha TP oo Hidiutlea EE nr CPit de se i den ofta upprepade bekapnelsen, att Ludvig Filip dock blott nödtvungen ermottay!! kronan, ett medel för konom att urskuida och rättfärdiga sig ivför sina kusiner af den äldre grenen. Derpå bygga de tusenta!s suppositioner. Hvad som är säkert är, att Ludvig Filip icke skall lemna ifrån sig thronen den 29 September, icke skail erkärna Henvik V. Ilvarken kan han det, eller vill han det. Han har, som vanligt, i sina svar under resan sagt en hel hop; han bar gjort bekännelser, talat öfver statshusbållning, regering, förvaltving, med ett ord: öfver allt hvad man behagat. Ministrarve förebiå borom ovpphörligt hans språksambet, och detta påminner om en anekdot, som Perier ofta berättade. Då visitta i konseljen — sade han — och Kungen och Laftte äro närvarande, finnes ingeuting lustigare, än att se huru begge söka att få ordet, falla hvarandra i talet, strida och disputera, utan att någon annan får tillfälle säga ett ord, elier är i stånd att framställa sin åsigt Säkerligen finnes i hela Frankvike icke två personer, som prata så mycket som dessa. Det har varit ganska klokt af Kungen, och vittnar om hans fina och beräknande politik, att genom sina tal söka undertrycka den ideen, att det var Stadshuset i Paris, som 1830 gjorde honom till Konung, och att deremot framställa sig såsota den man, hvars val var en ren nödvändighet, i om icke landet skulle gå under genom anarki, Genom detta magiska ord: anarki fängslar han hela hanrdelsståndet, alla krämare och alla handtverkare vid sin sak. Utan att, i afseende på öfriga egenskaper, jemföra honom med de båda Oranieine, af hvilka den förste slet Holland från Spanien, och den senare grundade sitt välde i Envgland, har han dock något, som påminner om dem begge. Det ligger mycken finhet bakom de fylliga perioderne i hans tal, och då han aldrig är i förlägenhet för hvad han skall säga, och icke läser sina tal ur koncept, så bereder detta honom stark ingång hos sina åhörare, på hvilka handtryckningen gör resten, äfvensom bjudningen på balerne, der köpmansoch advokatfruarne äro alldeles utom sig af förtjusning att få dansa med de vackra prinsarne, och hugnas med ett nådigt smålecende af Drottningen och prinsessorna. Bonaparte, som imponerade mera på Fransmännen än någon anvan gjort, och påtvang dem en militärisk eptusiasm3; Bouibonerre af den äldre grenen. som genom personlig värdigbet och behag(?) förtjuste hof och adel, trängde icke nog in i denna medelklassens sfer, och derigenom gingo de miste om ett stort inflytande, som de kunnat utöfva på mångfaldiga: sätt, om develat göra sig den mådan att söka vinna det. Ludvig Filip förstår detta bältre, och handim klokt i detta fall; ty det är dock hufvudsaken alt taga verlden sådan den är; och sedermera göra af henne hvad man kan. Den är måÅhärda i sjelf icke mycket värd, men den som vill flyga måste skaffa sig vingar, Till konuncens kharaktersdrag hörer en mut —A--—-—r—-—rq eaervzuIrmvnmooomuuwmmwmmnmsmcjvnmneieoivnoonssomnnoasm6ebpbpppppD oy oolqoB rCf9P) te, N — a