HL RPCUCE SIM ICha TP oo Hidiutlea EE nr CPit
de se i den ofta upprepade bekapnelsen, att
Ludvig Filip dock blott nödtvungen ermottay!!
kronan, ett medel för konom att urskuida och
rättfärdiga sig ivför sina kusiner af den äldre
grenen. Derpå bygga de tusenta!s suppositio-
ner. Hvad som är säkert är, att Ludvig Filip
icke skall lemna ifrån sig thronen den 29 Sep-
tember, icke skail erkärna Henvik V. Ilvar-
ken kan han det, eller vill han det. Han har,
som vanligt, i sina svar under resan sagt en
hel hop; han bar gjort bekännelser, talat öfver
statshusbållning, regering, förvaltving, med ett
ord: öfver allt hvad man behagat. Minist-
rarve förebiå borom ovpphörligt hans språk-
sambet, och detta påminner om en anekdot,
som Perier ofta berättade. Då visitta i kon-
seljen — sade han — och Kungen och Laftte
äro närvarande, finnes ingeuting lustigare, än
att se huru begge söka att få ordet, falla hvar-
andra i talet, strida och disputera, utan att nå-
gon annan får tillfälle säga ett ord, elier är i
stånd att framställa sin åsigt Säkerligen fin-
nes i hela Frankvike icke två personer, som
prata så mycket som dessa. Det har varit
ganska klokt af Kungen, och vittnar om hans
fina och beräknande politik, att genom sina
tal söka undertrycka den ideen, att det var
Stadshuset i Paris, som 1830 gjorde honom till
Konung, och att deremot framställa sig såsota
den man, hvars val var en ren nödvändighet,
i
om icke landet skulle gå under genom anarki,
Genom detta magiska ord: anarki fängslar
han hela hanrdelsståndet, alla krämare och alla
handtverkare vid sin sak. Utan att, i afse-
ende på öfriga egenskaper, jemföra honom med
de båda Oranieine, af hvilka den förste slet
Holland från Spanien, och den senare grun-
dade sitt välde i Envgland, har han dock
något, som påminner om dem begge. Det
ligger mycken finhet bakom de fylliga pe-
rioderne i hans tal, och då han aldrig
är i förlägenhet för hvad han skall säga,
och icke läser sina tal ur koncept, så bereder
detta honom stark ingång hos sina åhörare,
på hvilka handtryckningen gör resten, äfven-
som bjudningen på balerne, der köpmans- och
advokatfruarne äro alldeles utom sig af för-
tjusning att få dansa med de vackra prinsarne,
och hugnas med ett nådigt smålecende af Drott-
ningen och prinsessorna. Bonaparte, som im-
ponerade mera på Fransmännen än någon an-
van gjort, och påtvang dem en militärisk ep-
tusiasm3; Bouibonerre af den äldre grenen.
som genom personlig värdigbet och behag(?)
förtjuste hof och adel, trängde icke nog in i
denna medelklassens sfer, och derigenom gin-
go de miste om ett stort inflytande, som de
kunnat utöfva på mångfaldiga: sätt, om deve-
lat göra sig den mådan att söka vinna det.
Ludvig Filip förstår detta bältre, och handim
klokt i detta fall; ty det är dock hufvudsaken
alt taga verlden sådan den är; och sedermera
göra af henne hvad man kan. Den är måÅ-
härda i sjelf icke mycket värd, men den som
vill flyga måste skaffa sig vingar,
Till konuncens kharaktersdrag hörer en mut-
—A--—-—r—-—rq eaervzuIrmvnmooomuuwmmwmmnmsmcjvnmneieoivnoonssomnnoasm6ebpbpppppD oy oolqoB rCf9P) te, N — a