Er värda person, och är för öfrigt med Er tillåtelse,
samma man, som Fursten tingat alt mörda Er.
Skakad teg den gamla Markisen. Hans ögon bör-
jade slockna. Hans händer darrade så häftigt, att
ban knappt nog kunde hopknäppa dem till en hön.
som ban Lörjade framstamma med ett Ilater Maria.
avocata nostra, vra pro me. Jag kände ömkan med
den stackars gubben uch hörjade gråta med honom,
och bad med honom, och tröstade honom så godt
det ville gå, Nu fattade han åter mod. Han fråga-
de mig huru mycket jag fick för hans mord.
Ni känner vår taxa, Signor, vi äro inga judar, vi
schackra icke med menniskolif.
Men om jag bjöd dig dubbelt så mycket?
Jag teg och gjorde med fingret ett nekande tec-
en,.
Tredubbelt, fyrdubbelt, tiodubbelt ropade han
med stigande ångest.
Nej, Nej, Signor, jag älskar min heder och mitt
samycte. Jag skall således uppfylla mina åtagna för-
bindelser och icke låta förblända mig af mammons
retelse.?
Hvilka förvända idcer! hvilka förvirrade begrepp
om pligter! ropade han, och sökte göra mig begrip-
ligt att ordhålhghet här vore synd, och löftetsbrott
deremot en dygd.
Naturligtvis begrep jag ingenting, jag log. Huru
kunde; invände jag, min banditära äga bestånd
med edra åsigter.
Om banditära, invände han tvekande, tag det
icke illa upp, Bravo — har jag intet begrepp.
Jag vill göra det tydligare för Er. Om jag nu
emottog af Er de 2000 zechinerna i lösen uch lät Er
lefva, skulle Ni då inte tro, att jag på samma sätt
lemnade Ert uppdrag, rörande Fursten ouppfyldt?
det vore väl eu indrägtig handel, men intet en ärlig:
Corpo di Baeco! ett infamt bof.tycke, hvartill in-
gen vältänkande bravo gör sig skyldig,
Jag måste således dö.
Det måste Ni.
Och min fiende.
Skall följa Er.
Nå väl, så blir jag åtminstone Lhämnad, ropade
ban vildt skrattande. Se här är mitt bröst! stöt
till, bavdit. Han tillslöt dervid ögonen af fruktau.
Men jag gjorde det på ett skickligt och beskedligt
sätt. Frid vare med hans arma själ!
Denna berättelse hade gjort ett djupt intryck på
alla Be närvarandes sinnen. De både i tysthet ett
Ave Maria för den mördades fattiga själ, ty ingen-
städes stå Religion och brott hvarandra så nära, som
bär under kyrkans välde.