Er värda person, och är för öfrigt med Er tillåtelse, samma man, som Fursten tingat alt mörda Er. Skakad teg den gamla Markisen. Hans ögon började slockna. Hans händer darrade så häftigt, att ban knappt nog kunde hopknäppa dem till en hön. som ban Lörjade framstamma med ett Ilater Maria. avocata nostra, vra pro me. Jag kände ömkan med den stackars gubben uch hörjade gråta med honom, och bad med honom, och tröstade honom så godt det ville gå, Nu fattade han åter mod. Han frågade mig huru mycket jag fick för hans mord. Ni känner vår taxa, Signor, vi äro inga judar, vi schackra icke med menniskolif. Men om jag bjöd dig dubbelt så mycket? Jag teg och gjorde med fingret ett nekande tecen,. Tredubbelt, fyrdubbelt, tiodubbelt ropade han med stigande ångest. Nej, Nej, Signor, jag älskar min heder och mitt samycte. Jag skall således uppfylla mina åtagna förbindelser och icke låta förblända mig af mammons retelse.? Hvilka förvända idcer! hvilka förvirrade begrepp om pligter! ropade han, och sökte göra mig begripligt att ordhålhghet här vore synd, och löftetsbrott deremot en dygd. Naturligtvis begrep jag ingenting, jag log. Huru kunde; invände jag, min banditära äga bestånd med edra åsigter. Om banditära, invände han tvekande, tag det icke illa upp, Bravo — har jag intet begrepp. Jag vill göra det tydligare för Er. Om jag nu emottog af Er de 2000 zechinerna i lösen uch lät Er lefva, skulle Ni då inte tro, att jag på samma sätt lemnade Ert uppdrag, rörande Fursten ouppfyldt? det vore väl eu indrägtig handel, men intet en ärlig: Corpo di Baeco! ett infamt bof.tycke, hvartill ingen vältänkande bravo gör sig skyldig, Jag måste således dö. Det måste Ni. Och min fiende. Skall följa Er. Nå väl, så blir jag åtminstone Lhämnad, ropade ban vildt skrattande. Se här är mitt bröst! stöt till, bavdit. Han tillslöt dervid ögonen af fruktau. Men jag gjorde det på ett skickligt och beskedligt sätt. Frid vare med hans arma själ! Denna berättelse hade gjort ett djupt intryck på alla Be närvarandes sinnen. De både i tysthet ett Ave Maria för den mördades fattiga själ, ty ingenstädes stå Religion och brott hvarandra så nära, som bär under kyrkans välde.