klereciet, och hela folket betalar sjäilamessorna. Men om han I kommer lyckbgt undan, nå, så är han på vägen, atl blien stor man, och folket firar hans bragder med sånger likasom mine: utan alt veta, att jag inkognito lefver mic: ibland ect; säledes blir han lycklig på ett el ler annat sätt, och det är värdt mer, än d: hundrade zechiner, som han i dag förtjenar å! OSS. Nu reste sig Marias moder, som i ett hörn af rummet bedt sin roseukrans, ech nalkade: den unga qvinnan, som gret i tysthet men tes af vördnad. Gråt icke, Maria, sade hon tröstande lugna dig, min dottes. Jag har biedit till der helige Antonio, till den beliga Nico:ao och tll den helga Jungfrun, att de måtte bjelpa den stackars Gervasio vid hans första vapenbragd, och du vet det bättre, min unge, än jag kan säga det, att, dessa heliga herrskaper vilja alla skickliga banditers väl, äfvensom den helige Fadren, hvilken ger dem bröd, när de bh gamla och orhlösa. Diaminiy ropade gubben med ungdomens liflighet, jag hade också redan för feratio är sedan kunnat ha hus, trädgård och pension, som så mången annan ärlig man från bergen, som har kapitulerat med hans helighet. — Man har nog skickat domherrar och magistratspersoner ull mig, för att öfvertala mig att emottaga absolution och amnesti, för att få äta milt brödstycke i fred. Men, Santo Nicolao! hvilken dåre är icke den man, som säljer bort sin frihet! — Den som, lik mig, bar sex söner, tolf barnabarn, och nära ett tjog barnabarnsbarn, som lemna en förhoppningsfull plantskola. gör intet han hällre i, att fortsätta sitt handtverk, så länge det behagar helgonen? Vid min fattiga själ, mig har en vis Padre sagt, som vi för fyratio åar sedan fångade vid Terracina: Ånger och absolution komma ändå tidigt nog i sista stund, och om presterna då få veta, hvilken stor syndare det är frågan om att omvända, så anstränga de alla sina krafter, för at så godt som med våld draga en fattig själ i himmelen. (Slut n. g.)