klereciet, och hela folket betalar sjäilamessorna.
Men om han I kommer lyckbgt undan, nå, så är
han på vägen, atl blien stor man, och folket
firar hans bragder med sånger likasom mine:
utan alt veta, att jag inkognito lefver mic:
ibland ect; säledes blir han lycklig på ett el
ler annat sätt, och det är värdt mer, än d:
hundrade zechiner, som han i dag förtjenar å!
OSS.
Nu reste sig Marias moder, som i ett hörn
af rummet bedt sin roseukrans, ech nalkade:
den unga qvinnan, som gret i tysthet men tes
af vördnad.
Gråt icke, Maria, sade hon tröstande
lugna dig, min dottes. Jag har biedit till der
helige Antonio, till den beliga Nico:ao och tll
den helga Jungfrun, att de måtte bjelpa den
stackars Gervasio vid hans första vapenbragd,
och du vet det bättre, min unge, än jag kan
säga det, att, dessa heliga herrskaper vilja alla
skickliga banditers väl, äfvensom den helige
Fadren, hvilken ger dem bröd, när de bh
gamla och orhlösa.
Diaminiy ropade gubben med ungdomens
liflighet, jag hade också redan för feratio är
sedan kunnat ha hus, trädgård och pension, som
så mången annan ärlig man från bergen, som
har kapitulerat med hans helighet. — Man har
nog skickat domherrar och magistratspersoner
ull mig, för att öfvertala mig att emottaga
absolution och amnesti, för att få äta milt
brödstycke i fred. Men, Santo Nicolao! hvil-
ken dåre är icke den man, som säljer bort sin
frihet! — Den som, lik mig, bar sex söner,
tolf barnabarn, och nära ett tjog barnabarns-
barn, som lemna en förhoppningsfull plantskola.
gör intet han hällre i, att fortsätta sitt handt-
verk, så länge det behagar helgonen? Vid min
fattiga själ, mig har en vis Padre sagt, som vi
för fyratio åar sedan fångade vid Terracina:
Ånger och absolution komma ändå tidigt nog i
sista stund, och om presterna då få veta, hvil-
ken stor syndare det är frågan om att omvän-
da, så anstränga de alla sina krafter, för at
så godt som med våld draga en fattig själ
i himmelen.
(Slut n. g.)