SEM VO 0 09 PJ AR TO MM och dess smala lif omgifvet af en bred, röd gördel med silfverspännen, hvarvid hänga patronkök, sabel, en sked, en gaffel och en dolk. Skjor:kragen är öppen, det breda bröstet fritt, på hufvudet bär han något snedt den höga, spetsiga hatten, prydd med röda och hvita band, på fötterna trångt åtsittande balfstöflor, relik-dosan af silfver, i form af ett hjerta med Marie-bilden, hvilket ingen man gerna saknar, bvars lif sväfvar i ständig fara, 1ett rödt band hängande kring halsen, kappan liggande på stensätet, bössan lutad mot väggen. — Detta är bilden af en Romersk bandit, hvars närvaro låter oss ana denna familjs demoniska näringsfång. Likväl var denna bandits sysselsättning temligen oskyldig; han läste i en gammal sönderrifven bok, så ofta eldens uppflammande tillät det och ersatte, deklamerande med eldig pathos, ur minnet det felande, när spånen brann dunkelt. Det var den stora röfvaren Mastrillis historia, satt i högtrafvande rim; en transteverinernas favoritbok, och i synnerhet alla Rormerska banditers förnämsta lektyr. Hastigt afbröt qvinnan med Madonnahufvudet barnens lek och såg upp åt den gamla guitarrspelaren, som bar namnet Rinaldo Gobertino. Ångest målade sig i hennes anletsdrag. Padre mio, ropade hon häftigt med tydlig ängslan i sina uttrycksfulla ögon, under det Ni sitter här så lugnt, kan någon olycka redan ha träffat honom. Jag finner det orätt, att Roberto der icke har följt honom. Han har erfarenhet i sådana saket; men Gervasio, min stackars man, har ända hittills icke begått något mord, och ett hjerta i bröstet är ett osynligt ting, hvarpå den oöfvade hander kan siöta felt. Din toka, sade Banditen Roberto leende, i det han flyktigt såg upp från boken, menar du inte, att jag heldre sjef utfört saken; men det var tid alt broder Gervasio ändtligen en gång gjorde sitt mästerprof. De småsakerna att äta ett menniskohjerta, att bevaka fångar och att bära bref rörande lösens inbetalning med mera djylikt lappri, som förekommer vid ett kringströfvande band, har han visst uträttat. Men skall han då aldrig bli en mästare i sin konst? Nå, jag menar också bara, svarade Maria, så hette den unga qvinnan, med skygghet, ab en erfaren man kunnat följa honom; ty det är ingen obetydlighet att intränga i en Markis! hus och på sin kammare expediera en man, som har hundrade betjenter, och af fruktan aldrig går ut. Dåraktiga barn! sade den nära hundraårige gubben, i en half förtrytsam ton, i det han blickade upp och vände sig till Maria, om den gamle och erfarne Henrico Gobertino, som i sin bragdrika ungdom hade den äran att kallas Guds gissel i bergstrakten kring Itri och Castelforte, hade funnit det lämpligt, så skulle han ha befallt, att Roberto gjort horom sällskap. I faror bör mannen räkna på sig sjelf; om din man låter fånga sig som en rotta, så har han aldrig dugat till bandit, och skulle endast göra Gobertinos berömda familj skam och sorg. Men om han blir fången, så stiger han rätta vägen upp i himmelen, ty för en fattig a TH mm AA arga AN axl cemsaenr haAlA