ide förbjuda sina undersåtare att läsa våra tid-
ningar, kunna de väl sätta i deras hän-
der de Engelska, hvilkas skarphet till och
med ibland förvånar oss? Emedan skuggbilden
af den Europeiska samhällsordningen för-
svunnit; emedan Burkes Europeiska republik
sönderfallit; emedan de trenne absoluta mak-
terne stå på ena sidan oeh de konstitutionelle sat-
terne på den andra, kan England icke tillåta
någon fri nations fall, vore det ock den minsta,
utan att sjelf falla i anseende och verklig makt.
Men i den belägenhet, hvari de absoluta mo-
narkerne söka försätta denna makt, huru skul-
le hon väl kunna verka på fasta landet, utan
ett förbund med Frankrike?
Att Engelska ministeren skall söka undvika
alla ytterligheter, är lätt begripligt. Den dra-
ger fördel af sitt lands insulära läge, som gör
att den kan hålla sakerne oeafgjorda utan att
öka sina armdger, och följakteligen utan att ö-
ka sina utgifter, då deremot de trenne absolu-
ta monarkerne hvarje dag måste dyrt betala sina
farhågor och sina hotelser. För öfrigt sättes icke
England i rörelse hvarken af passiener hos fol-
ket, eller af någon militäresprit; men att tro
denna makt skola skilja sig från Fraukrike och
sätta den allmänna friheten på spel, det vore att
glömma det parti England, utan att tveka, togi
afseende på vår Julirevolution, och det i ett ögon-
blick då Tories voro i spetsen för ministeren.
Denna omständighet är af så mycken vigt i våra
ögon, att om viäfven antaga att det icke fun-
vits någon yngre gren af Bourbonska huset
efter den äldres fördrifvande, så tro vi dock
att England icke blott skulle hafva undan-
dragit sig att understödja de absoluta mak-
ternes afsigter, utan till och med att det
skulle hafva förhindrat Frankrikes försva-
gande. England syftade redan då åt parla-
mentsreformen, och skulle icke hafva låtit af-
vända sig från detta mål genom ett krig mot
Frankrike. Reformen har sedermera blifvit till-
vägabragt; och från reformen daterar sig möjlig-
heten af en verklig allians mellan det revolu-
tionära Frankrike och det reformerade England.
Detta utesluter icke möjligketen, alt ju en o-
likhet i åsigter kunde uppstå mellan Frankrike
och England, i afseende på det landets till-
kommande öde, som ligger mellan venstra Rhen-
stranden och vår nuvarande gräns; men det är
icke numera sannolikt att Tories — den enda
politiska skola i England, som alltid visat sig
oböjlig i fråga om Frankrikes naturliga grän-
ser — skulle återföras till väldet af ett refor-
meradt parlament; och Whigs, sem visat sig
så föga medgörliga mot Fransyska justemilicun,
skulle blifva mera eftergfvande mot en styrel-
se, hos hvilken de icke misstänkte hemliga tan-
kar på en restauration. Whigs kunna icke
med förtroende underhandla med männen af
quasi-legitimiteten, emedan de icke lita på de-
ras politiska heder; och deri hafva de rätt
Hvad Engelska folket angår, så drifves det
af sin närvarande sinnesstämning att ön-
ska frihetens framgång på fasta landet,
och att i Frankrike erkänna det nödvändiga
verktyget för denna frihet. Det finnes fel, hvil-
- I ka de nationer, som ej stå stilla, icke begå för
It andra gången. Oaktadt några lemningar af
a aristokratiska fördomar, skulle Engelska folket
TTT tt) nm ö WW OO om BR ORO — uU— r mT?91w vndtdxrwnnnrrx.onkccN.-.,-O- -n en tr nn ——— — — on
—-
et Ma Ja IM et AD