ide förbjuda sina undersåtare att läsa våra tidningar, kunna de väl sätta i deras händer de Engelska, hvilkas skarphet till och med ibland förvånar oss? Emedan skuggbilden af den Europeiska samhällsordningen försvunnit; emedan Burkes Europeiska republik sönderfallit; emedan de trenne absoluta makterne stå på ena sidan oeh de konstitutionelle satterne på den andra, kan England icke tillåta någon fri nations fall, vore det ock den minsta, utan att sjelf falla i anseende och verklig makt. Men i den belägenhet, hvari de absoluta monarkerne söka försätta denna makt, huru skulle hon väl kunna verka på fasta landet, utan ett förbund med Frankrike? Att Engelska ministeren skall söka undvika alla ytterligheter, är lätt begripligt. Den drager fördel af sitt lands insulära läge, som gör att den kan hålla sakerne oeafgjorda utan att öka sina armdger, och följakteligen utan att öka sina utgifter, då deremot de trenne absoluta monarkerne hvarje dag måste dyrt betala sina farhågor och sina hotelser. För öfrigt sättes icke England i rörelse hvarken af passiener hos folket, eller af någon militäresprit; men att tro denna makt skola skilja sig från Fraukrike och sätta den allmänna friheten på spel, det vore att glömma det parti England, utan att tveka, togi afseende på vår Julirevolution, och det i ett ögonblick då Tories voro i spetsen för ministeren. Denna omständighet är af så mycken vigt i våra ögon, att om viäfven antaga att det icke funvits någon yngre gren af Bourbonska huset efter den äldres fördrifvande, så tro vi dock att England icke blott skulle hafva undandragit sig att understödja de absoluta makternes afsigter, utan till och med att det skulle hafva förhindrat Frankrikes försvagande. England syftade redan då åt parlamentsreformen, och skulle icke hafva låtit afvända sig från detta mål genom ett krig mot Frankrike. Reformen har sedermera blifvit tillvägabragt; och från reformen daterar sig möjligheten af en verklig allians mellan det revolutionära Frankrike och det reformerade England. Detta utesluter icke möjligketen, alt ju en olikhet i åsigter kunde uppstå mellan Frankrike och England, i afseende på det landets tillkommande öde, som ligger mellan venstra Rhenstranden och vår nuvarande gräns; men det är icke numera sannolikt att Tories — den enda politiska skola i England, som alltid visat sig oböjlig i fråga om Frankrikes naturliga gränser — skulle återföras till väldet af ett reformeradt parlament; och Whigs, sem visat sig så föga medgörliga mot Fransyska justemilicun, skulle blifva mera eftergfvande mot en styrelse, hos hvilken de icke misstänkte hemliga tankar på en restauration. Whigs kunna icke med förtroende underhandla med männen af quasi-legitimiteten, emedan de icke lita på deras politiska heder; och deri hafva de rätt Hvad Engelska folket angår, så drifves det af sin närvarande sinnesstämning att önska frihetens framgång på fasta landet, och att i Frankrike erkänna det nödvändiga verktyget för denna frihet. Det finnes fel, hvilI ka de nationer, som ej stå stilla, icke begå för It andra gången. Oaktadt några lemningar af a aristokratiska fördomar, skulle Engelska folket TTT tt) nm ö WW OO om BR ORO — uU— r mT?91w vndtdxrwnnnrrx.onkccN.-.,-O-n en tr nn ——— — — on —et Ma Ja IM et AD