partlementer. vada bland de rikaste och mest befolkade. Om de fem makterre, som i diplomatiskt hänseende voro förenade i London, haft lika intressen, hvilket lyckligtvis icke var möjligt, så skutte den Europeiska samhällsoRdning, sem utgått frin deras konferenser, häfva bestått i tillintetgörandet af sjellständigheten hos makterne af anda rangen, och i den inre frihetens urdergång hos aila folk. Man kan ieke hysa minsta tvifvelsmål i detta hänseende, då man gravskar Rysslands, Österrikes eb Preussens förfarande under de sista trenre åren mot Polen, Italien och Tyska förbundet. För att desto mera obehindradt kunna öfverlemna sig åt simma anslag mot de nationers frihet och oberoende, som de kunna komma åt, hafva Ryssland, Österrike och Preussen 1 hemlighet ingått en förening, med utesluande af Frankrike och England. Genom jelfva denna afsöndring visa de hka klart och tydligt det politiska system, i hvilke! le tänka fortfara, som om de offentligen uttalat det; den bemlighet, hvarmed de omgifva sig, skall blott så mycket mera öka misstankarne. Frågan är nu huruvida Frankrike och England, blott till följd deraf att de båda synas förkastade fiån de trenne monarkernes sammankomst, skola ingå ett verksamt förbund sinsemellan till befordrande af sina planer? Legitimisterne skynda sig attuppväcka de gamla anledningarne till afundsjuka, som länge funnits mellan de båda nationerna; de framställa sina farhågor för Englands egoism — ett lyte hvarpå detta land gifvit alltför många bevis, för att kunna draga dess verklighet i tvifvelsmål. De glömma med afsigt de förändriegar tiden medfört i våra förhållanden till denna makt, som har allt att bevara och söker ingenting mera att förvärfva, och som av uppfattar sitt handelsintresse ur en vida högre synpunkt, hvars rigtighet blifvit bestyrkt af den senaste tidens erfarenhet. Men det gifves i dag intressen af högre vigt än dem, hvilka uppkomma genom handeln och kunna regleras genom traktater. Vi tro att det skulle vara lättare för Frankrike att, under vissa förhållanden, ensamt motstå hela Eugropa, än det vere för England att göra det. Erfarenheten har bevisat det, och denna erfarenhet kan förnyas. Det var endast genom en mängd allianser på fasta landet, som England besegrat vår första revolution och beredt Europas seger öfver densamma, sedan den olyckligtvis blifvit koncentrerad i en enda man; och hvarje dag påminner England hvad denna seger kostat det, hvilken förfärlig statsskuld som nedtrycker det och typger på dess framtid — och detta allt utan annat resultat, än att Ryssland vuvonit ett inflytande, som denna makt synes hågad att drifva till det allra yttersta. Ett rått folk och anförare af utmärkt hyfsning hafva, alltsedan Romerska väldets försvagande, varit vilkoren för alla stora förödelser Europa undergått. Det var icke i ett anfall af sinnessvaghet, men i förtviflan, som Lord Castereagh lade hand på sig sjelf, emedan han fann, ehuru allt för sent, att han låtit leda sig vilse af det hat han ärft af Pitt mot Frankrike. England, förskjutet från de absoluta monarLarnaoc sama antbamst cl älla saoka actvraffadt bina