åÅet ej finnes utsatt i kungörelsen, och den siste
derizenom att han brutit sig ut ur qvarnhbuset.
Pet har vid några tillfällen ullförene böfvit
ammärkt, såsom icke utan oro för hulfvudsta-
dens invånare, att omhring goo arbetsfångar
vistas så nära dess grannskap, eller rättare inom
dess område. Man bar befarat, att en sådan
folkmassa, som nära uppgår till styrkan af ett
Leit regemente, om aila eller större delen af dem
försökte och lyckades att på gång ernå friheten,
nödvändigt skulle föranleda en mi ingd brott, eller
ålminstone injaga en panisk förski: äckelse hos
rhången för säkerheten till person och vgendom
innan de hunno åter fasttagas. Vihafva allt hit-
tilis ansett denna farhåga för något öfverdrifven
och vilja till och med tro, att icke gerna hela
massan af fansarna skulle bega na sig aftillfäl-
let att fly, om ett sådant yppade sig. Men om ock-
å blott en fierdedel el er en tiondedel af de ar-
gaste sällarne fingo det infallet, att göra en
lustvandring uti staden och Ivekades utföra
en sådan föresats, så kunde desse go hinna gö-
ra tillräckligt oväsen, innav de åter blefvo gvip-
ne, för att en sådan möjlig händelse borde lem-
nas ur sigte.
Att emellertid en sådan plan mellan fångar-
pa hvarken vore omöjuig alt uppgöra eller ut-
föra, bar erfarenbeten nu nogsamt utvisat.
Det är, om vi ej minnas orätt, femte elle:
sjette gång sen, endast inom ett år, som tilltag
af mer eller mindre vådlig beskaffenhet för-
spörjas från Långholmen. Först en mordbrand,
derefter en sedelförfalsknin igskomplott och e-
melianåt å!skilliga rymningar. Men att öfver-
enskomma om en allmän rymning är ingalunda
svårare, än att tillsammans föra falska sedlar,
och att utföra en sådan plan i större sällskap,
torde endast komma an på en något mera för-
slagen anförare än hittills, enär sjelfva rymnin-
gen för en eller annan enskild icke visat sig
vara förbunden med några oöfvervinnerliga
hinder.
FHvaraf kommer då allt detta? Vi göra upp-
riktig rättvisa åt det osparda nitet och välme-
tagen hos den styrelse, som står i spetsen för
iorättningen, hvarföre vi också hoppas, att Herr
Stats-Rådet Frih. Åkerhjelm täcktes icke illa
upptaga alt vi vidröra denna hans ögonsten;
men det förundrar Oss, att lir Friherren, som i
allmänkbet anser så mycken varsamhet nödig emot
den revolutionära andan, icke pefarar en revolu-
tion vid Långholmen. Det är icke möjligt att hän-
delser af så allvarsam art skulle så ofta förekom-
ma, om icke något fel finnes i sjelfva det inre af
inrsttoingen , hvarigenom den, minst sacdt,
förfalar ändamålet af en fJörbättringsanstalt.
On detta fel ligger uti en alltför ringa tillsyr
på folket och den för stera lätthet till samtal
exrellan fingarng som ostridigt äger rum, eller
idea vttre bevakningens otillräcklighet, vilja vi:
för tillfället lemna derhän ; men att någon för-
ändring är af verkligt behof för hufrudsta-
dens sitkerhet påkallad, lärer ingen draga i tyvif-
Ts emål, då polisens egna protokoller tala der-
ör.
—— EE R—————EE——E—E— —
Ut Sf ee BOTT PS RR KK TT TEE KT TPB TB ARA