åÅet ej finnes utsatt i kungörelsen, och den siste derizenom att han brutit sig ut ur qvarnhbuset. Pet har vid några tillfällen ullförene böfvit ammärkt, såsom icke utan oro för hulfvudstadens invånare, att omhring goo arbetsfångar vistas så nära dess grannskap, eller rättare inom dess område. Man bar befarat, att en sådan folkmassa, som nära uppgår till styrkan af ett Leit regemente, om aila eller större delen af dem försökte och lyckades att på gång ernå friheten, nödvändigt skulle föranleda en mi ingd brott, eller ålminstone injaga en panisk förski: äckelse hos rhången för säkerheten till person och vgendom innan de hunno åter fasttagas. Vihafva allt hittilis ansett denna farhåga för något öfverdrifven och vilja till och med tro, att icke gerna hela massan af fansarna skulle bega na sig aftillfället att fly, om ett sådant yppade sig. Men om ockå blott en fierdedel el er en tiondedel af de argaste sällarne fingo det infallet, att göra en lustvandring uti staden och Ivekades utföra en sådan föresats, så kunde desse go hinna göra tillräckligt oväsen, innav de åter blefvo gvipne, för att en sådan möjlig händelse borde lemnas ur sigte. Att emellertid en sådan plan mellan fångarpa hvarken vore omöjuig alt uppgöra eller utföra, bar erfarenbeten nu nogsamt utvisat. Det är, om vi ej minnas orätt, femte elle: sjette gång sen, endast inom ett år, som tilltag af mer eller mindre vådlig beskaffenhet förspörjas från Långholmen. Först en mordbrand, derefter en sedelförfalsknin igskomplott och emelianåt å!skilliga rymningar. Men att öfverenskomma om en allmän rymning är ingalunda svårare, än att tillsammans föra falska sedlar, och att utföra en sådan plan i större sällskap, torde endast komma an på en något mera förslagen anförare än hittills, enär sjelfva rymningen för en eller annan enskild icke visat sig vara förbunden med några oöfvervinnerliga hinder. FHvaraf kommer då allt detta? Vi göra uppriktig rättvisa åt det osparda nitet och välmetagen hos den styrelse, som står i spetsen för iorättningen, hvarföre vi också hoppas, att Herr Stats-Rådet Frih. Åkerhjelm täcktes icke illa upptaga alt vi vidröra denna hans ögonsten; men det förundrar Oss, att lir Friherren, som i allmänkbet anser så mycken varsamhet nödig emot den revolutionära andan, icke pefarar en revolution vid Långholmen. Det är icke möjligt att händelser af så allvarsam art skulle så ofta förekomma, om icke något fel finnes i sjelfva det inre af inrsttoingen , hvarigenom den, minst sacdt, förfalar ändamålet af en fJörbättringsanstalt. On detta fel ligger uti en alltför ringa tillsyr på folket och den för stera lätthet till samtal exrellan fingarng som ostridigt äger rum, eller idea vttre bevakningens otillräcklighet, vilja vi: för tillfället lemna derhän ; men att någon förändring är af verkligt behof för hufrudstadens sitkerhet påkallad, lärer ingen draga i tyvifTs emål, då polisens egna protokoller tala derör. —— EE R—————EE——E—E— — Ut Sf ee BOTT PS RR KK TT TEE KT TPB TB ARA