DEN VÄRDIGASTE.
Såsom ett bidrag till historien om Pprestval,
lärer nedanstående händelse, som engång 1
made — när, hör icke hit, kanske under Carl
XII:s regering eller något sednare, — förtje-
na att bevaras åt minnet.
Kyrkoherdebeställningen var ledig i ett pa-
storat, ej serdeles långt från Stockholm, Kloc-
karenr försäkrade de föreslagne prestmännen,
att Församlingen endast gjorde afseende på
den värdigaste, och valde sina prester utan
all främmande impuls.
Att klockaren, såsom boende inom försam-
lingen, härvid hade sin reservation in petto,
torde det följande nogsamt bevisa. Da-
garne före prestvalet reste han omkring öfver
allt, persvaderade och skref fullmakter, men
hindrades på ett ställe i detta förehafvande
af en annan församlingsbo, en regements- hof-
slagare, som också ville sätta till prest. Hof-
slagaren ref sönder fullmakten och begge par-
frös kiljdes för denna gång. Lördagsafto-
nen bade klockaren fulländat sitt värf och
skulle nu återvända till det kära hemmet, men
ödet hade beslutit att åtminstone fördröja hans
resa. På vägen mötte honom hans hätske ficn-
de, he slagaren. Denne förstod sig ej på ral-
jeri, fick sin man i kragen, kringklappade ho-
nom ganska allvarsamt, och skulie säkert skött