DEN VÄRDIGASTE. Såsom ett bidrag till historien om Pprestval, lärer nedanstående händelse, som engång 1 made — när, hör icke hit, kanske under Carl XII:s regering eller något sednare, — förtjena att bevaras åt minnet. Kyrkoherdebeställningen var ledig i ett pastorat, ej serdeles långt från Stockholm, Klockarenr försäkrade de föreslagne prestmännen, att Församlingen endast gjorde afseende på den värdigaste, och valde sina prester utan all främmande impuls. Att klockaren, såsom boende inom församlingen, härvid hade sin reservation in petto, torde det följande nogsamt bevisa. Dagarne före prestvalet reste han omkring öfver allt, persvaderade och skref fullmakter, men hindrades på ett ställe i detta förehafvande af en annan församlingsbo, en regementshofslagare, som också ville sätta till prest. Hofslagaren ref sönder fullmakten och begge parfrös kiljdes för denna gång. Lördagsaftonen bade klockaren fulländat sitt värf och skulle nu återvända till det kära hemmet, men ödet hade beslutit att åtminstone fördröja hans resa. På vägen mötte honom hans hätske ficnde, he slagaren. Denne förstod sig ej på raljeri, fick sin man i kragen, kringklappade honom ganska allvarsamt, och skulie säkert skött