Uti en Församling i Skottland nära Edin-
burgh befinnet sig en Prest, som i sina pre-
dikningar ständigt plägar tala om djefvulen.
En dag i sistl. Augusti månad, just som har
höll på att framkalla afgrundens förste, till
straff för sina kära församlingsboers obotfär-
dighet, kastar han sina ögon åt altaret, och
får emellan löfsverket se en svart figur med
brinnande ögon, ett förfärligt grinande ansigte,
klor på händerna och horn på knäna, med ett
orä alla attributer till en af helvetets innevånare.
Bet värsta ef allt var, att figuren gestikulera-
de efter alla den högvördige Pastorns rörelser,
och då han började besvärja den orena andan;
tycktes denne endast göra narr af honom Be-
nom oupphörliga härmningar. Presten började
nu darra och sväfva på målet; men nu börja-
des på en gång ett tyst flinande och skratltan-
de i bänkarna, som tilltog i samma mån som
prestens förskräckelse. Slutligen upplöstes gå-
tan. En apa, tillhörig en Lady i gränskapet,
hade kommit ut hemifrån, och under sin prome-
nad funnit kyrkdörren öppen, hvarvid bon ta-
git vägen åt choret. När nu presten började
skrika och gestikulera, greps apan af sin na-
turliga härmningsböjelse, hvarföre hon kröp
fram i församlingens åsyn. Emedlertid påstå:
det, att pastorn under de sednare veckorna al-
drig predikat om djefvulen.