Uti en Församling i Skottland nära Edinburgh befinnet sig en Prest, som i sina predikningar ständigt plägar tala om djefvulen. En dag i sistl. Augusti månad, just som har höll på att framkalla afgrundens förste, till straff för sina kära församlingsboers obotfärdighet, kastar han sina ögon åt altaret, och får emellan löfsverket se en svart figur med brinnande ögon, ett förfärligt grinande ansigte, klor på händerna och horn på knäna, med ett orä alla attributer till en af helvetets innevånare. Bet värsta ef allt var, att figuren gestikulerade efter alla den högvördige Pastorns rörelser, och då han började besvärja den orena andan; tycktes denne endast göra narr af honom Benom oupphörliga härmningar. Presten började nu darra och sväfva på målet; men nu börjades på en gång ett tyst flinande och skratltande i bänkarna, som tilltog i samma mån som prestens förskräckelse. Slutligen upplöstes gåtan. En apa, tillhörig en Lady i gränskapet, hade kommit ut hemifrån, och under sin promenad funnit kyrkdörren öppen, hvarvid bon tagit vägen åt choret. När nu presten började skrika och gestikulera, greps apan af sin naturliga härmningsböjelse, hvarföre hon kröp fram i församlingens åsyn. Emedlertid påstå: det, att pastorn under de sednare veckorna aldrig predikat om djefvulen.