1 strid mot fölkels sannskyldiga. väl, mot 6ess
framskridande i upplysning och välmåga, sam!
lindring: i dess skattebördor. Blott sedan 1809
hafva skatterna blifvit föröxade med två mil-
lioner. Ridr banco (Forselis Statistik p- 145).
Har presteståndet gjort något allvarligt mot-
stånd att förhindra ett för nationen så olyck-
ligt förbkållande? Eger det sin lagstiftningsvätt
blott i den afsigt att biträda regeringen att
pålägga nationen Skade skattebördor, så att den
slutligen: kommer att. digna under deras tyngd?
Det är smärtsamt att finna, att våra riksdagar
skola alstra ett så nedslående resultat. Vi ä-
ro öfvertygade, att presteståndet, upplyst af
kristendomens oförgängliga sanningar och ti
dens högljudda fordrivgar, skall beträda en li-
beral och populär bana. Vore ståndet verkli-
gen. frisinnadt och beredvilligt att handla i na-j
tionens intresse och anda, så skulle det afsäga
sig sin serskildta lagstiftningsmakt och nedlägga
den på det gemensamma fosterlandets altare.
Emot uttryckligt förbehåll, att nuvarande inne-
bafvare af presterliga lägenheter skulle få blif-
va i oqvald besittning af sina förmoner, kunde
ju ståndet gå nationens. önskningar till mötes!
och afträda en makt, som, enligt historiens vitt-
nesbörd, varit hinderlig för utveckligen af mna-
tionens inre och yltre förmögenheter. Kon un-
gen, i förening med: folkets. ombud, kunde se-
dan ordna den: presterliga tjenstgöringen på ett
med tidens fordringar öfverensstämmande sätt,
och reglera presterskapets inkomster. Att in-
dragningen af kyrkogodsen och större: delen al
tionden under Gustaf d. 1:stes regering ej sked-
de med presterskapets samtycke, derom kun-
na vi vara förvissades; men en verkligt stor man,
då statens- intressen äro i fråga, qväfver egen-
nyttans låga anspråk.
1147. pastorater finnas i riket; och utgör: he-
la klericiets Både manliga och qvinliga perso-
nal, organister och klockare inberäknade, om-
kring 14,000 själar. Om man: dertill: lägger
adelns hela personalz 11,000, så uppkommer
-ett antal af 235.000 själar... Dessas ombud innehaf-
kunna genom: sina kunskaper, sin inflytelse- och
sitt, öfver folket upphöjda, läge beherrska hela
staten och efter behag leda folkets angelägen-
heter... Att detta förhållande så länge kunnat
ega rum, bevisar, å ena :sidan, folkets. stora
okunnighet och vanmakt, å aadra sidan, oli-
garkiens slughet och skicklighet att tilibaka-
hålla folkets framskridande: till upplysning och
välmåga..
Vi äre öfvertygade, att ståndet ej; skall miss-
känna sin bestämmelse att verksamt främja det
allmännas båtnad, likasom sin egen; och att det
således ifrån sig aflägsnar alla: lycksökande tjen-
stemän, som blott för egna intressen, men ej
för nationens väl, bivista våra riksmöten. St!ån-
det bör således. med sitt val falla på sådana
män, som med: nödig insigt förena: inre: kraf!
och en brinnande: fosterlandskärlek. och rätts-
kävsla.. Med dessa egenskaper ntrustade skoia
de, i sitt nit för det allmänna bästa, åtföljas af
opinionens högljudda bifall och alla redliga
medborgares kraftiga stöd.
Rikets tredje stånd skulle genom en förbätt-
rad representation vinna I anseende och: ega
förmåga att befrämir det allmänna bästa,
va Svenska nationens halfva lagstiftningsmakt, och
m I RR RM MMMM