verlägga och besluta 1 vissa ämnen, ingifva sina adresser, eller betänkanden till konungen och representationen, samt af. dem mottaga skrifvelser.. Den skulle således stå med statsmakterna i ett ömsesidigt förhållande. Den nya, eller lifstidsadeln skulle ega ett någorlunda proportioneradt antal ledamöter, som åtminstone motsvarade den gamla, eller ärfiliga: adelns aktiva medlemmar, på det bördens. anspråk ej måtte höja sig öfver talangens och förtjenstens fordringar. Några finnas, som: tro, att ädelni ej mera bör eftergifva något af sina rättigheter, eller en hårsmån. vika undan för folket. Måltte: desse, som blunda för den sig allt mer och mer ulvecklande nationalkraften, betrakta det Engelska. öfverhusets. exempel och studsa tillbaka. Skulle några tusende adelsmän: motstå den: allmänna viljan och utfärda en krigsförklaring mo! hela nationen? Nej, de äro för upplysta och ädelt sinnade att vilja, eller kunna beträda en sådan vådlig bana... Andra: deremot önska, alt adeln i Sverige, likasom i Norrige, alldeles. borde upphöra... De: påstå, att ädelt sinnade finnas 1 alla klasser. De hänvisa till historien, som framställer den ärftliga. adelns skadlighet, och hysa den tanken, att, såsom allt menskligt är föränderligt, äfven: lifstidsadeln skall förändra sig och afvika ifrån: den sanna ädelhetens: bana... De tro, att en sådan adel, inneslutande inom sig: så ofverlägsna talanger och, fastän blott varande en: rådslå ndi: församling och saknande lagstiftningsrätt, likväl med tiden skall utvidga: sin makt och. sträfva: till den fordna rådsmyndigheten.. Föfattaren gillar i vissa: afseenden dessa grundsatser;. men: hyser likväl icke inom; sig: någon: skuggrädsla:;. Han är öfvertygad, att nationen, rätt representerad, nog: lärer sätta. gränsor för sådana: anspråk. Författaren har framställt ett ideal af adelig värdighet, Han vet, att denna teckning är svag och ofullkomlig.. Afhandlingens inskränkta utrymme tillåter icke heller en utförligare: framställning, utan öfverlemnas åt skickligare händer att utveckla detta ämne. Adelnstillintetgörelse tro vi ej låter sig utföras i Sverigey ty den adliga värdigheten: har införlifvat sig med nationens. begrepp ock slagit djupa rötter i dess: hjerta. Men att adeln uppoffrar egna. skenbara iotressen: för det allmänna. bästa, att: den således afstår sin. lagstift— ningsmakt, som historien: visar att den: brukat till folkets förtryck och: rikets skada, synes-vara rätt och billigt, ännu mera som den nu saknar faktisk grund, såsom fordom, för denna makts utöfning. Den skall det oaktadt, såsom vi sökt visa, utöfva en stor inflytelse: såsom: en Bestående: politisk korporation.. Den skall: se förfädrens lysande bragder och de: historiska minnen, som den älskar och vördar, bergade. Adeln,. ej agande en särskild, utan: en: gemensam lagstifiningsrätt med folket, skall, efter denna koncession: af sin makt, likväl utgöra. en vördnadsvärd inrättning och stå för nationens ögon i ett förskönadt och: förklaradt ljus.. ( Det högre presterskapet utgjorde i förening med. den högre adeln under unionstiden Sveriges. enda lagstiftnings makt. Biskoppar, och prelater, såsom rika och mäktiga, voro då till största delen adelsmän... Men då prestväldet min