DEN finonE Ner OcH gans mäst. De Fran-
ska husarerne hade öfverändakastat en Österri-
kisk kolonn, men blefvo tillbakaträngde af nya
sqvadroner, och Ney förmådde ej att uppehäl-
la dem. Hans häst störtade; och tumlade med
honom ned i en hålväg. flan var betäckt af blod
och kontusioner, och till råga på olyckan brast
äfven hans svärd sönder. Fienden omringade
honom, och han hade icke mer något hopp at!
undkomma. Icke destomindre försvarade han
sig med svärdstumpen, högg omkring sig, pare-
rade och höll hopen en tid ifrån sig; men er
sådan strid måste snart afgöras. Marken va
slipprig, Ney halkade, föll och greps af Öster-
rikarne. Han blef tagen tillfånga och förd tili
Giessen. Ryktet föregick honom, och hvar och
en ville se den man, hvars bragder gränsade
till det fabelaktiga. Det är,? sade en Österri
kisk oflicer, som om han vore ett sällsyn!
dijur.? En sällsynt man är han, svarade ell
fruntimmer, då en hel sqvadron behöfdes för
att taga honom till fånga. Ney blef i Öster-
rikiska högqvarteret emottagen på ett sätt, vär-
digt hans rykte. Hvar och en täflade att
trösta honom öfver hans olycka och öfve
krigets skiften. Snart fördes emedlertid sam-
talet på slagtvingar och manövrer, och kön-
versationen blef liflig, då Ney såg en Österri-
kare komma ridande på hans häst. Djure!
syntes svagt, trögt och olydigt; i trotts af spor-
rarne ville det icke framåt. Ney gjorde narr
af ryttarens oskicklighet, hvilken ursäktade sig
med hästens uselhet. En officer syntes ha lust
att köpa den, om han fick den för godt pris.
Nu trädde Ney fram och sade: Jag vill visa
er min hästs värde.? Man lemnade genast rum.
Ney svängde sig upp i sadeln, tog vägen till
Fransyska armten, och lemnade snart dem
som följde honom långt efter sig. Hästen, som
sett så svag och modlös ut, flög framåt som
vinden, och Ney var snart ur sigte; men trum-
petarne blåste till bäst, lätt och tunzt kaval-
leri jagade efter honom och besatte alia utgån-
gar. Ney vände om, och kom med samma lätt-
het tillbaka till det ställe der de Österrikiska
Generalerna stodo. Nå mina herrar, sade
han, hvad tänken J nu om min häst, är han
ieke värd sin herre?? Österrikarne bevakade
honom nu sorgfälligare och gjorde ej mera narr
af hans häst.
Rn
Den nreerevaA RyYytTTiAREN - Grvefve Sandor i