DEN finonE Ner OcH gans mäst. De Franska husarerne hade öfverändakastat en Österrikisk kolonn, men blefvo tillbakaträngde af nya sqvadroner, och Ney förmådde ej att uppehälla dem. Hans häst störtade; och tumlade med honom ned i en hålväg. flan var betäckt af blod och kontusioner, och till råga på olyckan brast äfven hans svärd sönder. Fienden omringade honom, och han hade icke mer något hopp at! undkomma. Icke destomindre försvarade han sig med svärdstumpen, högg omkring sig, parerade och höll hopen en tid ifrån sig; men er sådan strid måste snart afgöras. Marken va slipprig, Ney halkade, föll och greps af Österrikarne. Han blef tagen tillfånga och förd tili Giessen. Ryktet föregick honom, och hvar och en ville se den man, hvars bragder gränsade till det fabelaktiga. Det är,? sade en Österri kisk oflicer, som om han vore ett sällsyn! dijur.? En sällsynt man är han, svarade ell fruntimmer, då en hel sqvadron behöfdes för att taga honom till fånga. Ney blef i Österrikiska högqvarteret emottagen på ett sätt, värdigt hans rykte. Hvar och en täflade att trösta honom öfver hans olycka och öfve krigets skiften. Snart fördes emedlertid samtalet på slagtvingar och manövrer, och könversationen blef liflig, då Ney såg en Österrikare komma ridande på hans häst. Djure! syntes svagt, trögt och olydigt; i trotts af sporrarne ville det icke framåt. Ney gjorde narr af ryttarens oskicklighet, hvilken ursäktade sig med hästens uselhet. En officer syntes ha lust att köpa den, om han fick den för godt pris. Nu trädde Ney fram och sade: Jag vill visa er min hästs värde.? Man lemnade genast rum. Ney svängde sig upp i sadeln, tog vägen till Fransyska armten, och lemnade snart dem som följde honom långt efter sig. Hästen, som sett så svag och modlös ut, flög framåt som vinden, och Ney var snart ur sigte; men trumpetarne blåste till bäst, lätt och tunzt kavalleri jagade efter honom och besatte alia utgångar. Ney vände om, och kom med samma lätthet tillbaka till det ställe der de Österrikiska Generalerna stodo. Nå mina herrar, sade han, hvad tänken J nu om min häst, är han ieke värd sin herre?? Österrikarne bevakade honom nu sorgfälligare och gjorde ej mera narr af hans häst. Rn Den nreerevaA RyYytTTiAREN Grvefve Sandor i