055 LINNECTLEULL, CEUCE IEUVUP CECIL UPGAEPSATIJfUER AUT
de lemnas, eller någon uppmaning till delta-
garde häruti, etler underrättelse om tiden då
petitionen skulle in g!fvas , cller hvilka som
stoda i spetsen för företaget , e!ler någonting
annat som ens tillkännagaf, alt Allehanda sjv Sö
intresserade sig för pelitionssa ashens framgång;
och det var derfö re som vi befarade att peti-
tionen, så naken den nu framställdes, utan allt
digö
stöd, allt försvar, hvarken från redaktionens
sida eller någon annans, som isynlig måtto vil-
le kläda sk ott för den värvlösa, skulle Iemnas
uli pris åt intressenas, fördomarnas eler slaf-
sinnets försök att motarbeta deusamma? — en
förmodar, hvari utgången redan tillräckligt vi-
sat, alt vi åtminstone; Viller början icke bedra-
gilt OSS.
Det bör för öfrigt anmärkas, alt man kan
vara fullkomligt ärlig, ippen och ren 1 sina
grundsatser, och lika al sasom oifentlig person
stundom banrdla oförständigt. Alt under hvad
vilkor som belst aldrig yttra något stridande
mot sin öfvertygelse, och att, under aktning för
lagarna likväl alitid Öppet uttala sina allmänna
grundsatser, det anse lika med Alichanda,
vara publicistens likason, represenlantens oef-
tergilliga pligt. Men vid sådana tilifällen, då
fråga uppstår att göra grundsatserna gällande
till något ändamål, attge nomdrifsa sin egen åsigt
i något visst fall ibland den upplysta allmän-
helen, och än mer, alt öfvertala alla dem, som
rande till throner, fordras det ännu en annan
egenskap, som vanligen plägar kallas takt, eller
klokheten i sjelfva sättet att gå till väga. Det
är då icke nog att allid veta hkvad man vill
säga, utan dertill hörer äfven att välja det rätta
ögonblicket för sitt framträdande. Hvar och
en finner, att en sådan omtanka icke behöfver
stå i den ringaste stvid med den öppnaste ka-
rakter, de redligaste afsigler och det mest ihär
3a nit för sanning och rältvis sa, utan. endast
är en lika allmän som nödvändig följd af den
obe pröfvade 1egcin, alt den som vill ändamålet,
äfven måste vilja medien, när dessa icke äro
olofliga, och att man alltid tul en början sjelf
Måste tänka sig inide persone rs begrepp och ställ-
ning, som man önskar öfvertyga. Hvad för
öfrigt beträffar Allehanda-Redaktionens förtrö-
stan på den stora allmänheten, jemförd med det
ganska ringa kopp? den sätter till alla dem,
som af försy nthet att visa sig offentligen, eiler
af khonsideration för söner eller anför vandter,
som befinna sig på embetsmannabanan, kunde i
början tycka att underteckna petitionen, sådan
Allehanda frambar den, så förtjenar det när-
tare unders5kas, huvuvida icke äfven detta
omdöme med afseende på ändamålets vinnande,
är något förhastadt. — Med den stora allmän-
heten menar Ailehauda förmodligen, lika som
vi, den upplystare delen deraf. Hara många
familjer finnas då af denna stora allmänhet
som iche hafva någon anförvandt på tjenste-
nanrabanan, I etl land, der det kvappt gifves
någ 2 person med upply ysnirg eller förmögen-
het, på hvilken detta icke inträffar?
dela densamma, atl sjelfve deltaga i dess framfö-
? I
I
?
VI nd VN
Vi påstå derföre ingalunda, att alla de fäd r, !
I
SOA ro I Geana kKalcv rr. cl eller COS prural ite- I
ta eå ini Fy 7 hg! Ex
ven af dem, äro si beska! ie, att de för en)